Vikten av att lyfta blicken!

För ett antal år sedan var vi på Kreta några veckor. Underbara Kreta med sin historia, sina vackra stränder, väldoftande berg och fridfulla små byar....bara jag tänker på det längtar jag tillbaka! En dag åkte vi med på en utflykt. Vi skulle vandra i Samariaravinen, en vandring på ca 4 timmar som avslutades nere vid havet där vi sedan skulle åka buss tillbaka till hotellet. Ordentliga skor anbefalldes men jag litade på mina tygsandaler, okunnig som jag var. Det gick trots allt ganska bra. Efter en tuff nedfart, som verkligen kändes i benen!, kom vi ner i ravinen och vandringen började. Stigen var stenig och ibland rann det vatten som gjorde att man fick hoppa lite hit och dit, men vi tog oss fram. Min blick var hela tiden koncentrerad på att trampa rätt men plötsligt hör jag en röst bakom mig som säger, "Glöm inte att titta upp!" Värmen hade gjort mig lite dåsig men till slut fattade jag. och så lyfte jag blicken! En fantastisk syn mötte mig. Vatten som rann nerför bergskanterna, träd av olika slag som tappert klämde sig fast i klippskrevor och så där ovanför en himmel i blåaste blått. Hissnande och storslaget.

 Bilden är tagen från Brooklyn Bridge mot Manhattan. Här får man verkligen se upp för nackspärr!

Jag har tänkt på detta ofta. Inte minst nu när jag börjat läsa konsthistoria som också innehåller ett stort mått av arkitektur. Numera när jag promenerar både här i Stockholm och annorstädes lyfter jag min blick och tittar. Visste ni att vi har fantastiska hus här i vår stad! Från olika epoker och med olika stilar. Ett fint jugendhus ligger på Drottninggatan t.ex, det upptäckte jag för inte alls så länge sedan. På konsthistorien har vi lärt oss olika fackuttryck för att beskriva olika stilarter, men de glömmer jag ofta och det gör inget. Det räcker att lyfta blicken och bara titta uppåt!