Mitt förhållande till Vi är gott!

Så länge jag kan minnas har hon alltid funnits där. I början kom hon ganska ofta, en gång i veckan tror jag, men det ändrades över tiden och blev mer sällan. Jag kan inte påstå att jag uppskattade henne särskilt. Hon var ganska tråkig! Ingen lyx eller flärd här inte och aldrig att hon skvallrade om kändisar eller annat löst folk.  Nej, här var det rejäla ordentliga kläder, hatt och snörskor och maten hon lagade var alltid så rätt enligt kostcirkeln, inga extravaganser. Ibland var jag på vippen att säga till henne att inte komma, men hur det nu var så hade hon ju också sina ljusa sidor. Ingen kunde säga annat än att hon hade ambitioner och mycket av det hon berättade var både intressant och stundom även roligt!

Så där pågick det i många år och hon var en del av mitt liv. Men så hände något! Plötsligt berättade hon att nu skulle hon bara komma en gång i månaden! Redan hade jag märkt att hon piffat till sig. Lite gladare kläder och t.o.m makeup hade föryngrat henne och jag hade också märkt att hon börjat laga lite häftigare mat! Och så blev det! En tjockare och föryngrad vän kommer nu varje månad! Man ser verkligen att hon mår bra. Hatten är slängd och skorna är numera snygga pumps men med stadig klack förstås! Ambitionerna måste hållas högt! Kameran används flitigt och hon delar frikostigt med sig kulturgodis av alla de slag, och så intressanta personer hon möter och kan berätta om! Numera ser både jag och Christer fram emot hennes besök och i kväll ska jag och mina vänner fira att hon fyller 100 år i dag! Det gör vi på en båtresa tillsammans med många andra vänner, där hon själv bjudit in några av sina  bl.a  PO Enquist, Linn Ullman och Theodor Kallifatides! Så Vi är i gott sällskap!