Sensommar...

Har öppnat fönstret ut mot gården. Fortfarande bor vi i lägenheten eftersom huset inte är riktigt klart ännu. Målning i källaren skall göras och golv ska läggas in. Detta viktiga rum måste vara klart för att härbärgera de saker jag inte kan göra mig av med!!! Men vi sitter inte i sjön. Lägenhetslivet är nog så behagligt och numera sitter Christer ute på gården och läser tidningen på morgonen. Själv har jag inte gjort det ännu... satt mig på gården menar jag! sätter mig helst i vår lilla trädgård vid villan när jag går hem för att vattna kaffebusken! Eller också som i dag gör vi en utflykt. Vädret är nästan för varmt...men jag klagar inte. Njuter av att kunna gå barbent och barärmad och i går när vi åt middag hemma hos Agnes satt vi länge ute på kvällen och kände oss medelhavska!

Utflykten i dag gick till Rosendahls trädgårdar. En stockholmsk oas, som blivit Östermalmsbornas trädgård men också många andras! Här står nu sensommaren i full blom, lite överblommad här och var i rabatterna, men det skänker en speciell skönhet och en svag, lite vemodig föraning om kommande dagar då allt ska vissna ner och gå till vila.

Men än är här fullt av liv, av färger och dofter både från blommor och de goda kakor som serveras i det välkända cafeet. Jag har fina minnen härifrån, kanske har jag berättat om det i någon annan blogg...några vänner tog oss med hit till trädgården en tidig sommarmorgon. Vi satte oss under äppelträden, packade upp vår picnickorg med kokta ägg och smörgåsar och avnjöt vår frukost endast tillsammans med härligt fågelkvitter! Inte en människa så långt ögat nådde, bara vi i denna underbara trädgård.

Ett annat minne är när Stockholm var Europas kulturhuvudstad 1998. Heidi Palmgren, en trädgårdsarkitekt, hade skapat en trädgård som ett hommage till den berömda  trädgårdsarkitekten och författaren Ulla Molin; en mycket vacker plats där jag speciellt minns de fantastiskt höga träden men kanske främst linfälten runt omkring, som när vi var där blommade. Det var det vackraste jag sett...alla dessa små blå blommor som bildade ett täcke... en molnfri himmel på marken.

Nu odlar man här speciella växter för att ge jorden näring och vid de höga träden ligger ett växthus och en trädgård med blommor i alla de färger. En barnens egen trädgård... "Lek, odla, väx".

Vi besöker Ampus och "women´s club eller "lou tubet dei fremo"!

Augusti...Sitter och skriver i vårt nya franska kök, som äntligen är klart! Det blir så fint; rött, gult och grått ger värme och det känns som köket nu kan få tillbaka sin franska själ, som vårt gamla kök hade, och inte bara vara modernt och arbetsvänligt!!
Det har varit lite svalare de sista dagarna så Christer har klyvt och staplat ved och jag rensat i rabatter och skördat lavendel. Bästa tiden att vara aktiv är morgnarna innan värmen slår till och man drar sig mot skuggan. Värmen har också gjort att vi inte orkat med några speciella utflykter men häromdagen for vi upp till den lilla byn Ampus några mil från oss.

Byn ingår i en samling byar som betecknas ha en speciell karaktär (les villages de caractère) och just denna är känd för sina fontäner och lavoirer. En lavoir, en "tvättstuga" med bassänger och rinnande vatten, finns i många byar och här i Ampus har man restaurerat de olika bassängerna och via le chemin de l´eau (vattnets väg) kan man följa kanalen som fyller bassängerna.

"Tvättstugorna" kan ha olika utseenden. öppna eller täckta, ofta arkitektoniskt vackra och många är numera kulturmärkta.  Lavoirerna började utvecklas på 1700-talet och blev av stor social betydelse för byn men kanske speciellt för kvinnorna, som hade ansvaret för tvätten. När man läser lite om hur det hela gick till förstår man vilket arbete som utfördes och vilken betydelse det hade att man kunde hjälpas åt. Och här kunde man prata, skvallra och delge varandra nyheter, en kvinnornas fristad helt enkelt, eller som man sa på provencalska "lou lavadou es lou tubet dei fremo","the wash house is the women´s club".
Här finns förstås också en gammal kyrka med anor från 1000-talet och lite annat smått o gott att bese!

Men värmen gjorde att vi mest strosade omkring på de smala gatorna, svalkade oss i fontäner och åt en sallad Nicoise.

Så lugnt och fridfullt vilar denna by en bit från allfartsvägarna, så hit kommer vi gärna tillbaka!