Morgonmys med Signe

Signe 16 år, Tobbes yngsta...jag vill gärna lära känna henne mer... visst har vi träffats under årens lopp men det är ju så här att när barnbarnen blir större blir kompisar viktiga, skolan tar mer tid, det blir inte mycket över för far eller morföräldrar. En naturlig utveckling givetvis och oftast kommer man tillbaka till varandra när de blir vuxnare. Därför är det så underbart när stunder öppnar sig för mer kontakt och vad kan vara härligare en en god frukost på favoritstället le Repos på Mairetorget! Under en period hade man inte frukost här men nu har man börjat igen och det dukas upp bröd, smör, marmelad och nybakta pain au chocolat. Idag serveras också en jättegod juice av grapefrukt, inte alls besk utan välsmakande och kall! Signe beställer te som kommer in i en fin liten kanna samtidigt med en stor ask där olika sorters te kan väljas. Själv tar jag en creme! Det är varmt men ännu inte tryckande och vi sitter nära det japanska trädet som ger skugga. Vi talar om allt mellan himmel och jord...skolan framtiden pojkvännen...så fint att få dela tankar och funderingar. När jag tittar på henne minns jag svagt min egen tonårstid, min egen första kärlek...Vilket privilegium att ha tillgång till tankar från en ung människa...kanske var det bl.a därför jag tyckte om att vara lärare! Vi sitter en bra stund men sedan ökar värmen och jag undrar om vi inte kan ta en annan väg till bilen. Kanske kan hon hjälpa mig att hitta lite fina bilder till bloggen jag tänker skriva!

Vi går nerför torget och gatorna slingrar sig fram. Höga smala hus, små balkonger och ofta blommor och planteringar utanför dörrar.

Vi går förbi en fontän från 1700-talet med två inmurade ansikten ovanför vattenrören, skönt att skölja av händerna; passerar en förskola med lekande barn och går genom en smal gång efter en mur.

Den här vägen har Signe aldrig gått och vi kommer fram till rondellen vid vinkooperativet! Bra väg att ta om man vill komma snabbt till le Mairetorget säger jag! Jag skjutsar upp henne till huset där de bor och vi säger båda att det här gör vi om, nu i Stockholm! Liten kram blir det också....

Tankar under mullbärsträdet...

De två mullbärsträden som står på vår tomt är mycket gamla. Kanske härrör de från den tiden på 1700-talet då man bedrev silkesodling här i dalen och mullbärsträden var matbod för silkeslarverna. Nu står de här och skuggar terassen med sina stora blad och i det ena trädet sitter barnens koja kvar  i den stora grenklykan,  ett minne sedan förra sommaren. Ett nytt litet träd slog rot för ett antal år sedan och försökte tränga ut sin urmoder men det gick förstås inte, utan den har anpassat sig och växer lite snett! Det mullbärsträd som jag sitter under har också en tudelad stam, men den är mycket mer sprucken och lär inte leva så väldigt många år till. Vi har stagat upp stammen med ett slags skärp och varje år måste båda träden klippas ordentligt för att grenarna inte ska bli för tunga därav blir det inga mullbär längre. Annars är jag mycket försiktig med beskärning...många klipper sina träd "ner till fotknölarna..."Jag älskar mina träd! Vi har planterat blommor runt om dem och här äter vi våra luncher och middagar i den svalkande skuggan. Vi har andra träd också.

3 stycken olivträd varav två förärades mig på min 50 års dag!! De är stora nu och ger lite oliver i skördetid. Tyvärr är vi ju inte här då så vi kan skörda dem.

Tre stycken cypresser där två står vid grinden  och den tredje på en mer undanskymd plats (man ska inte ha mindre än tre har jag hört) och sedan två pampiga träd som jag ej kommer ihåg namnet på.

Ett av dem planterades av sonen Fredric för nästan 30 år sedan; då en liten planta ca 1 meter lång  och nu ett träd på ca 7-8 meter, (den kommer bli jättehög...) Det andra trädet är ett minne från Christers franska släktingar Andree och Albert, som besökte oss i början av vår tid här med en barrliknande planta som nu blivit jättelik!

Jättelik har även vår lavendel blivit!
Dags för skörd!