Behöver Muminmamman....

I dag är ingen riktigt bra dag...Ja, vad har jag att klaga på tänker ni kanske. Bor i villa med trädgård där jag kan sitta när solen faller på, en snäll man (även om han har sina sidor!!) vänner som ringer och barn som bryr sig och så söta barnbarn. Men bara på avstånd... mina armar värker av längtan att få krama om dem, att få snusa på lille Elliot som tittar så förundrat på mig när vi facar på mobilen, att få krama mina småtöser och hota med "nu äter jag upp dig"!! Kanske skulle jag skriva den där boken som jag drar runt i mitt huvud. Stänga in mig i en fantasivärld där ingen Corona finns och där jag kan röra mig fritt i landskapet med armarna om mina kära. Men inte ens det kan jag samla mig kring. Försökte i dag skicka in en fil till Klassisk morgon P2 med min insjungning av "Vintern ra..". Tanken är att man ska bilda en digital kör som ska sjunga in våren. Jag försökte verkligen men eftersom filen blev för stor för att skicka via Facebook var jag tvungen att göra på ett annat sätt och där falerade det hela givetvis, trots att min käre son Fredric bistod. Inspelningen kunde inte laddas upp av någon anledning...och kanske var det lika tur det. Den låter faktiskt inget vidare...var är min röst egentligen... Har den helt rostat igen?
Jag förstår nu verkligen vad det här med socialt liv betyder och närhet. Detta avståndstagande,  undvikande att beröra känns skrämmande...än bär vi ju inga masker men det kommer säkert. Och så ovissheten, smittar jag..smittar du...är det säkert att man blir immun om man har haft sjukan eller...?
Visst blir ni trött på mitt gnällande... Nu ska jag i alla fall komma med ett trevligt förslag till utflykt som jag fått från en god vän.

Taxinge-Näsby slott några mil utanför Södertälje. Vackert beläget på en udde i Gripsholmviken och med ett berömt kakbord som vi dock inte avnjöt.

Här promenerade vi i fransk och italienskinspirerade  trädgårdar och tog del av slottets intressanta historia via speciellt utsatta informationstavlor. Egendomen nämns redan i slutet av 1200-talet och var både kloster och senare kronogods till Gustav Vasa. Många honoratiores har sedan bott här men numera ägs det hela av Nykvarns kommun som arrenderar ut för konferenser o andra begivenheter. Här finns både romantisk krypta, ett ishus och ett lusthus från 1700-talet som man nu rustat upp till ett  s.k.  erimitage (bostad för eremit!) med utanpå liggande näver och vackert formade björkstammar.

 C M Bellman besökt slottet flera gånger och så även  August Strindberg som här i slottsfrun Ebba Augusta Posse lär ha fått inspiration till fröken Julie  och även Ingmar Bergman använde sig av den vackra parken i filmen "Viskningar och rop".

Solen värmde skönt när man satt i lä och utsikten över vattnet genom spirande grönska gjorde gott för själen.

Läser just nu en bok som jag varmt vill rekommendera " När själen går i exil" av Mikael Kurkkiala.  Om hur det är att vara människa,  vad som fattas oss i ett samhälle som blir mer och mer materiellt med ett överflöd av prylar och ett enormt utbud av underhållning och andra distraktioner. Var finns språket för våra existentiella behov, var finns samtalen och vad stillar vår längtan efter att bli helare?

Att leva i limbotider....

Påsken är slut och med den alla gulliga små kycklingar och Glad Påskhälsningar på fb och Instagram. Men det har inte varit någon Glad Påsk. Nej en underlig sådan, overklig...ingen familjemiddag, inga små påskkärringar som knackar på, inga barn eller barnbarnskramar... det är det svåraste av allt för mig, att inte få krama eller vara med mina fortfarande små barnbarn. Visserligen kom de hit till trädgården en dag. Vi satt med avstånd från varandra och när Elin blev ledsen för något som hände kunde jag inte ta upp henne i min famn och trösta henne. Eller krama Elsa Dolly och tacka för den fina lilla fågelholken hon gjort till oss eller gå och handla med Esther och köpa den där boken hon önskar sig...

Vad gör jag nu på dagarna? Ja, Christer ser som sin uppgift att hämta tidningen och jag kokar te och kaffe. Sedan sitter vi för det mesta inne, för på morgonen är det fortfarande kallt även om solen skiner, och läser nyheterna. Mer och mer hoppar jag över coronaskriverierna eller skummar igenom artiklarna liksom vi alltsomoftast hoppar över presskonferenserna....orkar liksom inte ta in allt, tycker naturligtvis att det är förfärligt med alla sjuka och de som dör och alla de som inte har möjlighet till sjukvård etc etc men det hjälper ju ingen att jag deppar ihop utan jag försöker ta till mig det som verkar relevant och inte rusa iväg eller måla ----på väggen! Vi kan ju fortfarande gå ut i Sverige vilken jag gör både med make och 70 plusvänner, allt med behörigt avstånd förstås; grundskolan är som väl är fortfarande öppen och jag hoppas att de även snart öppnar upp för avslutningsklasserna på gymnasiet. Restauranger satsar nu mycket på avhämtningsmenyer och i och med att uteplatserna nu öppnar kanske många ändå kan hanka sig fram. Om man jämför med de flesta länder får vi ju röra oss fritt bara vi håller avstånd, tvättar händerna ofta och skyddar våra riskgrupper. Allt detta bygger på en tillit i Sverige för våra myndigheter och lydnaden procentuellt sätt är mycket hög. Det höjs visserligen många kritiska röster och när det gäller riskgruppen äldre så är det nog en del som kan ifrågasättas när det kommer till skyddsmöjligheter för personal både inom hemtjänsten och äldreboenden.

Men min känsla är dock att man verkligen försöker och att de beslut som fattas grundar sig på vetenskap och förnuft. Framtiden får utvisa...

Fick en liten promenad i dag med dottern Agnes och Elliot och så plockade jag vårens första vitsippor som traditionsenligt ska sättas i ett snapsglas! och så pratade jag i telefon med några vänner. Vem är jag att klaga med familj och vänner som omger mig om än på avstånd! HBO och Netflix har jag också skaffat och med dessa och Svt play är jag väl laddad när jag inte orkar läsa...Dock är det svårt att kompensera min kör med allt vad det innebär av att få sjunga och musicera tillsammans med mina körkollegor. Det känns tomt...som jag tappat rösten nästan...

...och körsbärsblommorna ska blomma igen...

Knyckte rubriken från en artikel av Carsten Jensen i dagens DN. Jag har dock bytt ut det första ordet Om..till Och... Båda orden andas optimism inför framtiden hur konstigt det än kan låta. Artikeln handlar om hur vi i dessa hemska coronatider återupptäcker vikten av sammanhållning och gemenskap, och om hur detta på sikt kan skapa en vilja till ett förändrat förhållningssätt inte minst när det gäller vad vi prioriterar, hur vi lever våra liv och hur vi tar hand om varandra och vår natur.
Körsbärsblommorna börjar nu blomma i Kungsträdgården. Här samlas många för att ta kort under de rosaröda blomklasarna, fikar på trapporna runt bassängen och tittar på alla människor. I år blir det inte så...visst kommer det vara människor som går dit, med förhoppningsvis ordentligt avstånd från varandra och själv kanske jag kan smyga mig dit tidigt på morgonen. Har några fina kort från tidigare år när vi njöt av prakten tillsammans med barnbarnen. Här lilla Esther!
Men det kommer fler vårar, det är viktigt att tänka på!

Igår åkte jag och min väninna "i karantänen" till Skansen! Ja, vi åkte bil och sedan båt över till Djurgården. Vi var 4 personer på båten. 4 stycken... På Skansen köpte vi årskort för att stötta och sedan gick vi omkring där i flera timmar. Så gott som folktomt...kan inte förstå detta riktigt. Här är ett utmärkt ställe att vara ute i friska luften, inga problem att hålla avstånd och dessutom så mycket fint att titta på. Alla gamla hus, rabatter där olika blommor börjar titta fram, grisar och kor och får som tålmodigt väntade på att bli klippta! (björnarna sover fortfarande)

Uppe vid bodarna nära Seglora kyrka hade man ställt upp flera grillar där man kunde grilla medhavd korv eller köpekorv från  en bod bredvid, bänkar runt om att sitta på...bara en familj...Vi drack choklad med grädde och njöt i solen.

Gott!

Sockerbagaren hade öppet!

Åk hit kära vänner... Skansen blöder och här kan du förena strikta coronaregler och samtidigt göra en viktig hjälpinsats.

Jag tänker inte lura någon idag... men kanske ändå ska jag skoja lite med Christer..."April, April, din dumma sill..."
Tänker på er alla när och fjärran! Ta hand om er<3

"O solsken i blick..." längtar efter att KRAMA