fredag 19 april 2019

Fredagar kan vara alldeles för långa och för korta!

e
Första vårdoppet! En.... 
När jag var liten...ja, jag har berättat det förut vet jag, var långfredagen verkligen den längsta och tråkigaste dagen på året. Allt stängt, sorglig musik på radion och inget fanns att göra...nu finns ingenting av detta kvar...man kan handla hur man vill, alla kulturella begivenheter är tillgängliga och att äta fisk som vi gjorde hemma är inte nödvändigt; ja det är sillen förstås! Ett måste; jul, midsommar och påsk! Det är väl bra att det är så tycker jag men samtidigt finns det ingen skillnad längre...Traditioner som tidigare hade sitt eget " börjadatum"har försvunnit. Nu äter vi semlor närsom och kräftor och surströmming... Ja allt ska vara tillgängligt hela tiden. Ja ni förstår min poäng...jag är inte helförtjust!
Som flera vet bor vi för tillfället i lägenhet och det har jag inte gjort på fyrtio år! Jag trivs väldigt bra, det är mysigt och vi har fått det riktigt trivsamt, men...vad göra när solen skiner och vårvärmen lockar utanför fönstret! Ja har man ingen balkong eller särskild uteplats måste man ju gå ut...För mig har det varit så självklart att bara öppna balkongdörren och gå rätt ut i trädgården... Jag förstår verkligen balkonglösas dilemma...att bo t.ex i city i en lägenhet och sedan vara tvungen att klä på sig och gå ut för att njuta av vårsol och grönskande natur är nog inte alltid så roligt. Men det är inget synd om mig!
Vårt hus ligger nära och nu har vi varit där och tagit fram trädgårdsmöblerna, räfsat och planterat penséer och så hittade jag  picnickorgen i pannrummet med plasttallrikar och bestick; passande för den inköpta räksmörgåsen!
För exakt en vecka sedan satt jag med mina barn på flyget till Dublin! En 75 års present från dem som nu genomfördes  på håret innan min 76 års dag!!

Tre dagar med mycket skratt och flams men också tillfälle för små personliga samtal mellan aktiviteterna. Mycket och god mat!! och dessa härliga pubar med levande musik och glada, vänliga människor.

Katedralbesök blev det också; Dublins äldsta katedral Christ Church från 1100-talet (här uruppfördes Händels Messias i april 1742 av katedralkören, som fortfarande är verksam,  och Trinity college med sin "the book of Kells" handskriven bok av de fyra evangelierna från 800-talet med otroligt vackra bilder  och  biblioteket "the long room" från mitten av 1700-talet med över 200.000 böcker...ca 65 m långt och sidorna kantade av berömda filosofer och författare...dock ingen kvinna!!!
Så mycket man hinner på några dagar och så lycklig jag är att ha fått uppleva denna trivsamma stad med mina kära. På påskdagen sjunger vi i kören på gudstjänsten " Var ljus över griften, han lever o fröjd"...tänker som alltid på min mamma och att livet börjar på nytt! Glad Påsk!

två...tre!!


söndag 7 april 2019

Dimman lättar....

Tidig morgon...det har regnat i natt och nu på morgonen sprider sig dimman över vinåkrarna. Det är vackert, nästan magiskt...Jag går ut på terassen och andas in den fuktigt svala luften. Mina irislökar, som vi planterade förra året, ser plötsligt långa och kraftfulla ut men tyvärr hinner jag inte se dem blomma innan vi åker hem.
Som alltid slås jag av tystnaden...inte ens en liten fågel...Jag tar ett djupt andetag, sträcker upp armarna och känner mig tillfreds, och hur kan jag göra annat med denna vackra utsikt, med denna lilla vackra del av jorden. För några dagar sedan gjorde vi en utflykt med några vänner till les Baux-de-Provence som ligger några mil utanför Aix en Provence. Här finns en del kalkbrott och i en av de större grottorna har man nu olika bild och ljudspel. Denna gång presenteras Vincent van Gogh.
Man kommer in i den enorma salen med sina vita renskrapade väggar och pelare och plötsligt släcks ljuset ner och vacker musik strömmar ut också växer de underbaraste färger fram överallt; stora färgklickar som sakteliga formar sig till bilder, hus, vatten, blommor...van Goghs rum, hans ansikte...Vart du än tittar möts du av de undersköna bilderna som först stannar och sedan sakta upplöses för att intas av andra.
Plötsligt går vi i vatten...bakom oss tornar en strand upp sig med några båtar...och hela tiden denna vackra musik. Det var en veritabelt berörande upplevelse och jag var helt uppfylld när vi slutligen kom ut!
Tidigare förställningar har varit Picasso och Chagall; jag kan bara tänka mig vilken upplevelse det också måste ha varit! Så mycket vackert och intressant att se och uppleva, både här och annorstädes, viktigt att minnas i dessa tider av undergångsstämningar med klimatförändringar, krig  och allt annat elände. Vi behöver motvikter för att få kraft och livsmod och där har vi kulturupplevelser av olika slag.
Nu tittar solen fram, dimman lättar och la vie est belle!

onsdag 3 april 2019

En lat dag! Med fantasins hjälp kan jag vara och fara överallt...

Längtar efter vatten....
I dag blir en LAT dag! I natt kom det första regnet, och i morse när jag kom ut på terassen var sittdynorna på stolarna (som jag givetvis inte tagit in) dyblöta liksom de kvarglömda sandaletterna. Det efterlängtade regnet...men även om det hänger i luften vill det inte få till sig riktigt; här skulle behövas en riktig rotblöta i flera timmar, ja, dagar. Jag behöver inte göra någonting...Christer åker in till byn och handlar bröd och jag gör i ordning frukosten. Kokar vatten till te och kaffe. Christer vill ha te och jag tar Nescafé med mjölk. Två smörgåsar med något pålägg till mig (äter aldrig smör på mackan här) och Christer tar sina plommon! Ibland vill han ha en skorpa med ost och marmelad men för det mesta inte. Nu har vi dessutom introducerat ett glas med bikarbonat till frukostritualen, smakar som skurpulver. men lär, enligt en god vän, vara mycket effektivt mot den halsbränna som kommer då och då. Sedan tittar han på nyheterna på SVT play och jag brukar läsa....I dag går jag  tillbaka till sängen. Kryper ner under vårt kinesiska sidentäcke (ett väl investerat köp när vi var i Kina...) värmer eller svalkar alltefter väderleken! Tittar ut genom fönstret, ser toppen på vårt nedklippta mullbärsträd, inte så vackert nu, men det kommer bli, och den grådisiga himlen. Det är så tyst  här. Det är som om naturen håller andan. Tystnaden tar min kropp i besittning. Det är vila i den. Det gör i inte ont någonstans,  som kroppen är i total harmoni. Jag vet att det är en schimär, för så fort jag reser mig upp så finns småkrämporna där med stelhet i rygg och nacke...men de där stunderna av total vila är oskattbara.
Farmor eller mamma? Både ja och nej!!
Jag känner att jag behöver mer vila nuförtiden. Har som Skalman en liten sovklocka som plingar till framemot tre halv fyra  på dagen och jag tillåter mig numera att slumra till...men det har suttit långt inne. Så gjorde ju farmor och min mamma...klara ålderstecken... Det är samma sak när man ska träffa vänner. Numera blir det sällan kvällsmöten, nej eftermiddagarna är bäst eller långluncher! Egentligen är det en spännande resa man gör i sitt åldrande...om man kan ta till sig och acceptera det som är oundvikligt.
Som det här med godsaker till kaffet! Jag har aldrig varit någon gottegris vare sig det gäller bullar eller godis; men numera vill jag gärna ha en gobit till eftermiddagskaffet ävensom någon liten efterrätt efter middagen, och här i Frankrike finns mycket gott i bageridisken som lockar, och som dessutom inte är så sockersött! Men varför inte ge sig hän? några extrakilon här eller där gör ju ingenting, det fyller dessutom ut rynkorna!! Läser just nu en tjock kriminalroman av Elisabeth George, en amerikansk författarinna vars berättelser alltid utspelar sig i England. Hon skriver bra men ibland lite för omständligt kan jag tycka, men jag förlåter henne gärna eftersom jag älskar att hon ofta tar mig med till den engelska landsbygden och de små pittoreska byarna där så många hemligheter ligger dolda bakom de idylliska fasaderna. Jag stannar här i sängen en stund till;  läser lite och låter tankarna fara som de vill... tänk att de kan vara och fara överallt! I England, här i Frankrike men också hos mina älskade i Sverige<3<3<3
Mina älsklingsblommor