I olivträdets skugga....

Det berättades för mig när jag gjorde en pilgrimsresa till Jerusalem att vissa olivträd i Getsemane trädgård på Olivberget lär vara från den tid när Jesus vandrade där. På Kreta ska det finnas ett träd som är 3000 år gammalt och grekerna ansåg träden heliga.  Nu dignar olivträden här i dalen av sina frukter och skörden sker mellan november och januari. Den första skörden ger en olja med stark grön färg och kraftfull smak medan senare skörd, då oliverna mörknat, ger en olja med ljusare färg och mjukare smak. När jag växte upp hade man inte hört talas om denna olja, det var först genom Medelhavsresorna som små olivflaskor hamnade som souvenirer i väskan! Jag minns att jag köpte med mig 5 liter olja i en plåtdunk från ön Lesbos i Grekland, men det var förstås innan alla flygplatskontroller. Förr var det stora stenpressar som malde sönder oliverna, nu sker tillverkningen i fabriksliknande lokaler med stålpressar. Olivträdet ger ju inte bara olja som ni vet! Tvålar, krämer och vackra bruksföremål hittar man på marknaderna och givetvis alla de frestande röror och inläggningar som har oliven som bas. Det är något speciellt med olivträdet.... vi har ett gammalt träd på vår tomt och jag sitter gärna under dess skugga...man tänker så bra där!

Älskade boklådor....

Nästan i varje medelstor by finns en liten bokhandel! Det är fantastiskt tycker jag som själv hade en underbar bokhandel i Gamla Enskede i 10 år. Men till skillnad från mig behöver man som bokhandlare här inte konkurrera med varuhus, pressbyråer eller med andra bokhandlare, som kan pressa priserna, för här är priserna fasta och inte som hos oss rörliga. Detta innebär att här får bestsellers och smalare litteratur utrymme i den lilla bokhandeln, allt handlar mer om vad just din kundkrets vill ha. Som man kunde i min bokhandel, kan man ibland köpa kort, skrivmaterial eller annat som passar in. Jag älskar att gå in i dessa små boklådor, ofta pratar jag lite med ägaren eller försäljaren, berättar om min egen tid som bokhandlare och vi möts i en självklar kärlek för böcker! Jag vet att i Norge är det samma princip som gäller, vilket gör att boklådorna inte minskar som hos oss. Visst är det sorgligt att vi inte kan få behålla alla dessa små entusiastiska kunniga bokhandlare, som funnits i vårt land. Jag är osäker på hur det fungerar med internetförsäljningen här men någon sa till mig att det var ingen större skillnad på priserna. Hursomhelst mina år som bokhandlare var underbara! Så många fina möten med människor och så många härliga böcker att läsa!

Den goda honungen!

Nästan varje lunch äter vi grekisk youghurt med Akaciahonung! Honung är ju inget speciellt för just Frankrike men man behöver inte söka länge för att upptäcka bikupor lite här och var!  Upp på vägen mot Dignes les Bains breder en stor högplatå ut sig och här finns enorma lavendelfält som blommar i juli. Att då göra en resa dit  är en fröjd för öga och näsa! Nu är lavendelfälten skördade sedan länge och kvar finns doft och smak i form av bl.a lavendelhonung, som jag tror är den mest köpta här! Men det finns så många andra smaker! Varje år i vissa byar har man "foire de miel" en marknad med bara honung och alla de produkter som kan tillverkas av den! Man utser också årets honung och i år vann en producent från Entrecasteaux, en liten by nära oss, första pris för sin lavendelhonung! Det är roligt att gå på marknaden och också informativt då man pedagogiskt visar hela tillverkningen,  från "ax till limpa" så att säga! Dessutom får man provsmaka förstås. Jag är särkilt svag för timjanhonung men också honung med smak av ek! Att honung dessutom är bra för både hälsa och skönhet är ju bara ett plus!

"Floden blev mitt liv..."

Kommer ni i håg att det gick en australiensisk dramaserie på TV för många år sedan som handlade om människor som levde på en flodbåt? Jag minns att jag följde den och även om jag glömt det mesta! så tyckte jag om den, kanske också för det lugnare tempo floden skapade åt livet på båten.  Här i Frankrike betyder floderna också mycket, dels uppdämda för att skapa elkraft, dels för transporter av olika slag  men också för att svalka solvarma kroppar! Man skapar s.k plan d´eau genom att cementera flodbotten så att det blir som en bassäng och genom att vattnet rinner hela tiden behöver man inte tänka på någon speciell rening. Vår plan d´eau ligger utanför byn Salernes och här har vi tillbringat många sköna stunder i skuggan av pinjeträden. Vattnet är kallare än i havet men mer uppfriskande. Ofta tar fransmän också med sig bord och stolar och dukar upp sin picnickorg för en långlunch! Uppe i Gorges du Verdon, Europas största canjon, har den uppdämda floden bildat en jättesjö och här kan man förutom att bada åka pedalo in i den fantastiska flodravinen och dyka från någon av klipporna.

Men jag föredrar den lilla floden, som sakta rinner och där både små änder och små barn kan simma!

Abbey le Thoronet

Det finns platser som i djupare mening ger upphov till sinnesro. Det kan vara vid havet, i en skogsdunge eller som nu i ett mycket välbevarat cistercienserkloster från 1100-talet i le Thoronet. När man vandrar omkring här märker man hur stegen blir långsammare, andningen lugnare och tankarna mer meditativa, man sövs på något sätt fast man är klarvaken. Det kan vara det vackra ljuset mellan valven, gregorianska sången i den enorma klosterkyrkan eller ljudet av vatten från brunnarna. Jag vill sitta länge här eller vandra runt i valvgångarna som omger atriumgården, där jag föreställer mig att munkarna vandrade i sina vita kåpor, mediterande över någon klosterregel eller lågmält samtalande med en broder. Jag är nog inte ensam om denna fascination för kloster och klosterliv, och själv skulle jag säkert varit en urusel nunna, men det ligger en lockelse i detta avståndstagande från världen. "Bed och arbeta" var cisterciensernas motto, "Ora et labora" och den devisen hade min farmor på en broderad bonad på väggen...

Bröllopsdag!

För 32 år sedan gifte Christer och jag oss i Enskede kyrka. Det regnade när vi småsprang uppför trapporna till kyrkan och en del ansåg att det betydde lycka, andra olycka...Nå, vi är ju fortfarande tillsammans så det första alternativet var sant! Det har klart gått upp och ner i livet, men vi har aldrig i grunden tvivlat på att vi vill leva tillsammans och en stor familj har vi också skapat runt oss. Christer hade två barn med i boet, jag två och så fick vi ett gemensamt!  12 barnbarn har det också blivit. Det är lycka! I går for vi runt nästan hela dagen för att finna vår bröllopspresent. Ett nytt kylskåp till vårt hus! Inte så romantiskt kanhända men absolut nödvändigt för att kunna få kall, torr champagne (dock ej gratis som Churchill lär ha hävdat var det bästa!) till kvällens apéritif och för att kunna skåla för oss och våra fortsatta år tillsammans. Nu på morgonen har vi också ätit frukost på mitt favoritcafé och i kväll klär vi oss fint och firar på restaurang i byn!

Notre Dame de Graces

Varje dag ljuder klockorna över dalen från kyrkan högst upp på berget. Den kallar till mässor och tideböner. Hit upp vandrar pilgrimer varje år för att bl.a be till den heliga Jungfrun, för denna Maria har en särskild historia. År 1519 visade sig Maria för en herde på berget och sa att här skulle församlingen bygga en kyrka till hennes ära  och hon skulle då i sin tur  utföra många välgärningar.
Drygt 100 år senare fick en munk i Paris en uppenbarelse. Dåvarande drottning Anne av Österrike, gift med Louis X111, var barnlös sedan 20 år. Enligt uppenbarelsen skulle böner bes till just denna Maria i Provence så munken for dit. Varje dag tre särskilda böner och efter 9 månader föddes Louis X1V! Han reste också hit senare i livet för att tacka Jungfrun som gett honom livet. Som jag berättat tidigare visade sig också St Joseph här och att just dessa två heliga personer uppenbarat sig i vår by, ger byn en särskild ställning. Under franska revolutionen, när många kyrkor plundrades, gömdes Mariastatyn av några kvinnor, men nu står hon i all sin prakt framme i koret i kyrkan igen. Många plaketter, som sitter på muren utanför kyrkan, talar om tacksamhet för de barn man fått. Det är en vacker plats med en hänförande utsikt över dalgången. En helig plats.

Marknadsdag!

Han ville absolut vara med!

"Har man sett en har man sett alla!" säger min käre man lite skämtsamt som en travesti på en replik i filmen "Grabben i graven bredvid" (Har man läst en bok, har man läst alla...) men jag håller inte med förstås! Varje marknad har sin speciella karaktär, sin speciella doft och färg. Varje dag utom måndag är det marknad  i någon by. Tidigt på morgonen kör skåpbilarna in i byn, stånden ställs upp och varorna dukas fram. Många av säljarna känner man igen sedan många år, också när man går på marknad i någon annan by, men en del är lokala och finns bara just där. Det är dock ingen större skillnad på utbudet! Grönsaker och frukt samsas med sängar och hattar av alla slag. Korvar och skinkor, smycken, kläder, vin, dukar och tvålar, oliver och röror i olika inläggningar...Det är verkligen en fest för ögat att gå omkring och titta på allt! Också på alla människor! Just nu är det mest 60+ som strövar omkring, ännu finns många turister! Jag har flera favoritmarknader förutom den i vår egen by bl.a i Aups, som är en vacker by ganska högt upp mot bergen. Här finns ett stort härligt kryddstånd som fyller hela omgivningen med underbar doft! Klockan 12 ringer kyrkklockan och då vet man att nu måste man skynda sig handla för runt 13 är det slut för denna gång!

En Apéritif i all enkelhet!

I Sverige bjuder vi oftast våra vänner på middag men här i Frankrike är det apéritif som gäller! Antingen träffas man på baren i byn och tar en pastis eller ett glas vin och så sitter man där en stund och pratar innan alla går hem till sig och äter. Men man kan också bjuda på apéritif hemma. Så där vid 19 tiden passar bra och då serveras det enklare tilltugg till drinken. Tanken är, som vid baren, att man går hem efter en stund! Men detta gäller inte hos våra trevliga grannar Daniel och Jean-Philippe! I deras lilla vackra cabanon dukas det upp den ena godsaken efter den andra; smårätter, i går t.ex en vansinnigt! god soppa gjord på svamp och sedan en laxröra som bara smälte i munnen. Och till detta diverse goda viner eller varför inte en champagnecocktail! Dessutom dukar de så vackert med vita långa dukar och ljus överallt. Någon tanke på en senare middag existerar inte, tvärtom när den goda tårtan avätits är man  fullständigt nöjd. Bara en tanke...hur sjutton ska man kunna bjuda tillbaka?! Det får bli något helt annat förstås, silltallrik kanske och ägg med Kalles!

Livets efterrätt...

...kallar man ju barnbarnen, och jag är begåvad med många både egna och bonusar! Den äldsta är nu 16 år, en stilig ung man, huvudet längre än sin farmor! och den yngsta ska snart fylla två. Alla bor relativt nära oss utom den yngsta som för tillfället bor i Tromsö, Nordens Paris! Där är det väldigt vackert men ack så långt bort för en mormor! Visst kan vi skypa och åka dit när tillfälle ges, men möjligheten att ses då och då i vardagen går ju inte. Några veckor om sommaren försöker vi dock alla ses här i vårt hus i Frankrike och då blir tid för lekar och kramar och läsa bok och inte minst bada...vara tillsammans helt enkelt! Så många underbara bilder stiger fram i mitt inre när jag nu sitter här och skriver. Längtan gör sig påmind...

Fouandamour

Så har någon ristat över den lilla vattenfontänen nära vårt hus. Kärleksfontänen! kanske har några älskande suttit på soffan bredvid och efter alla kyssar druckit ur kranen! Det finns fontäner överallt! Var man än går i byarna runt om så rinner det vatten. Den pampiga fontänen mitt i vår bys hjärta, "De fyra årstiderna" skänktes  av en välbärgad familj i början av 1800-talet. Den har nu blivit en sinnebild för byn. Här hämtar omkringliggande restauranger sitt vatten och barnen leker med vattenstrålarna.

Det finns även flera heliga källor bla. St Joseph källa! Det berättas att på 1660 talet vallade en herde sina får på berget. Det var mycket hett och han led av vattenbrist. Då fick han plötsligt syn på en man som sa, "Jag är Josef, lyft den där stenen och du ska få dricka". Det var en mycket tung sten, men med gudomlig kraft lyftes den och fram sprang en källa. Här byggdes nu upp en vacker kyrka med ett kloster intill och vattnet från den heliga källan helar och lindrar.