måndag 28 november 2022

Fin helg med dop, dans o musik❤️

En intensiv helg med dop, dans och konsert! Dopet skedde i vår vackra Enskede kyrka och äntligen fick Elin Lykke och Elliot Lucien döpas med kyrkoherden som präst och med vacker sång av Selma, Caroline och mamma Agnes. Efteråt bjöds på 'gofika' hemma hos oss för släkt och vänner alltmeden den första snön dalade ner över trädgården! På kvällen var det dansuppvisning i Ericssonhallen med Esthers dansskola och jag minns hur mamma och jag varje första Advent satt här i den vackra kupolrunda kyrkan och lyssnade till Cesar Franks Panis Angelicus, som spelades från de två motstående läktarna. Ofta tog mamma min hand i sin för att stilla mina ibland rastlösa ben. På söndagen var det dags för konsert med Selmas kör A Cappella i nästa vackra kyrka, Uppenbarelsekyrkan! Jag älskar de höga glasfönstren i koret med sina olika färgermönster och rymden i kyrkorummet och denna gång fick vi även njuta av den fantastiska orgeln, som är nyrenoverad. Kören framförde Duruflés Requiem från läktaren till orgespel av organisten Carl Adam Landström, en verklig virituos, som också framförde ett verk av Messiaen. För drygt 14 år sedan sjöng jag också detta Requiem, vackert och svårt, men sjöng vi verkligen så här fint!?

torsdag 17 november 2022

Tankar över en julkaktus...

I Dagens Nyheter brukar man ibland publicera 5 a 6 bilder som på något sätt belyser den aktuella samtiden. I går kom tanken till mig när jag såg en bild av Trump i talarstolen där han mot bakgrund av många USA-flaggor deklarerade att nu ska han komma tillbaka och göra "America great again". I min agenda skulle jag tillfoga den bilden plus 4 andra, som jag upplever beskriver denna absurda, skrämmande värld som omger oss i dagsläget. Den första är bilden av en afrikansk kvinna som sitter på den uttorkade spruckna marken med ett litet skelettliknande barn i knät; Den andra är bilden från ett BB i Ukraina dit många kvinnor från östra och södra delarna av landet tagit sig för att kunna föda sitt barn så långt från fallande raketer som möjligt (och ändå inte säkert..) och den unga mannen och kvinnan som håller sin lilla nyfödda dotter i sina armar och önskar att hon ska få växa upp i ett land utan krig; Den tredje bilden är månraketen som nu är på väg till månen och som kostat miljarder...; den sista bilden är från G 20 mötet där Biden och Xi Jinping skakar varandras händer för första gången på länge...kanske hoppfullt även om de ideologiskt är milsvida från varandra... Ett fåtal män sitter på makt som är helt ofattbar... där världen håller på och brinner... Jag lägger dock till en sjätte bild! Bilden på Brasiliens nye president Lula da Silva som meddelar att nästa G 20 konferens 2025 ska hållas i Amasonas regnskog. Det finns positiva motbilder.

måndag 3 oktober 2022

Med en bok och en trädgård är man aldrig ensam 📚🌹

Nedfallna löv, vinrankorna tomma efter skörden, inget fågelkvitter...tystnaden just nu där jag sitter bedövande...inte en vindpust...allt andas stillhet; några gula fjärilar fladdrar förbi jag följer dem med blicken...hur är det nu kommer de att dö snart eller boar de in sig någonstans? Som många insekter lever de kanske bara en sommar och då för att fullfölja en uppgift de skapats för. Olivträden fullgör också sin uppgift; grenarna fulla av oliver som snart ska skördas, men vi är ju inte här då, så våra oliver får ingen chans att bli olivolja, i alla fall inte detta år! Ett år för länge sedan skickade vår granne en burk med inlagda oliver till oss från våra då små olivträd, gulligt och uppskattat. Nu är våra träd så stora och själva har de en vidsträckt olivodling alldeles utanför vår tomt. Det är många tankar som väcks när man sitter så här i tystnaden...ska snart öppna pärmarna till en ny bok. Hur skulle mitt liv te sig om jag inte kunde läsa? Ja om jag inte helt konkret kunde läsa är ju en sak, då vet jag kanhända inte vad jag går miste om, men att inte ha tillgång till litteratur...Känslan när man öppnar en ny bok, första kapitlet....öppningen till en ny värld, nya miljöer, tankar och människor...ibland blir bokens verklighet mer verklig än verkligheten själv var det någon som sade...Så är det ganska ofta för mig! Jag kan längta efter att gå hem efter en fest eller ett möte för att återigen få kliva in i bokens värld. Nu har jag även börjat öppna dörrar till böcker som jag läst tidigare. Gamla vänner o bekanta kommer emot mig, en del säger mig inget längre, vi har kanske vuxit ifrån varandra, andra fyller mig igen med värme... Mina bokhyllor svämmar över och jag har svårt att begränsa mig. Har inte alltid ork att beställa på biblioteket, som ofta tar lång tid på sig, utan det blir att botanisera på nätet men gärna också i bokhandeln. Känslan att försiktigt bläddra i nyutkomna böcker, att läsa sammanfattning på baksidan, att strosa omkring bland likasinnade...Ja, det är kanske lite förmätet sagt, men lite som i kyrkan. I tio år fick jag gå omkring i min egen bokhandel, vilket privilegium vilken lycka! Nu försöker jag göra allt för att inspirera mina barnbarn...och ibland lyckas det! Boken ett ack så viktigt komplement till den digitala världens färdiga bilder! AMEN!!🧚‍♀️

torsdag 15 september 2022

Tankar i en svår och turbulent tid

Höst...jag tänker att vi människor är som årstider...var är jag nu i mitt liv? Tänkte för några dagar sedan att jag var i sensommaren, men nu börjar jag luta mot tidig höst... Min lille Elliot är fortfarande tidig vår men livet går fort, snart blir han tre år! Jag tycker om hösten; färgerna, regnet, blåsten... marken och naturen går till vila och gömmer och skyddar allt det som ska bli nytt liv så småningom. Sorgsen och dyster ser och hör jag vår första kvinnliga stadsminister bekräfta sin avgång. Hon kastades in i hetluften med Ukrainakriget, coronan, Natoansökan, elkollapsen..och hon klarade det storartat enligt mitt tycke. Kunnig, påläst och sansad. Nu väntar en turbulent tid. En ny regering skall bildas, som säkert inte heller får det lätt, och det man bara kan hoppas på är att den söker samförstånd och samarbete över blocken så att Sverige kan möta alla de svåra utmaningar som stundar på ett så bra och klokt sätt som möjligt. Men jag tvivlar..de olika värdegrunder som flera av partierna lutar sig mot är så väsensskilda och det ser mörkt ut. Kristersson säger att nu ska vi få ordning på Sverige... ja, så lätt det låter, quickfix... ja, vad jag står märker ni ju och jag sticker ut hakan, men hoppas givetvis på samarbete som den optimist jag trots allt är! Jag slutar med några rader ur Bruno K Öijers dikt "Allt färre står för någonting" "Självkänsla är att ständigt omfatta sitt inre barn med ömhet och respekt och inte låta någon annan människa skada eller kränka det här barnets upplevelse av tillvarons hela kärlek och grymhet. Självkänsla är att inte ha något behov av att svika men i stället i djupet av sitt väsen uppleva att det finns en gräns som inte får överskridas; att det finns en kontur i tillvaron en sorts brevväxling med vårt kosmiska ursprung som ingen har rätt att avbryta, håna eller förnedra."

söndag 7 augusti 2022

Japansk visdom!

För många år sedan köpte jag två koppar på franska Ikea. En kopp med röda prickar och en med blå! En till mig och en till Christer! Det blev min favoritkopp och i den drack jag varje morgon mitt kaffe med mjölk. Ingen fick ta den! Så upptäckte jag plötsligt efter ett antal år att den blivit lite kantstött; en bit hade fallit av koppkanten. Jag blev ledsen förstås men fortfarande gick det ju att dricka ur den. Och så hände det häromdagen att en vindil tog tag i koppen som stod lite i framkant på bordet; den föll ned på terassen och örat gick av. I sophinken?! Nej icke! Jag plockade lavendel från min rabatt, satte i koppen och nu fick den en ny uppgift, en vas! Detta fick mig att tänka på den japanska lagningsmetoden Kintsugi, som bygger på tanken att saker med en historia är vackrare än det helt nya! Därför lagar man saker där lagningen syns med ett speciellt harts blandat med guldpulver. Nu lagade jag inte min kopp, förvandlade i stället dess funktion, men visst är det en vacker tanke? Det som går sönder kan lagas och får synas...kan omvandlas och har en historia att berätta!

torsdag 4 augusti 2022

Bonjour Madame!

Det doftar gått i bilen! Nybakade croissanter, pain au chocolat och varma baguetter! jag har varit inne på Mairetorget (borgmästartorget) och inhandlat bröd från det bästa bageriet i Cotignac! Det finns ytterligare ett Boulangeri på ett annat torg, men där är brödet inte lika gott tycker vi, dock handlar vi där ibland eftersom det rent bilmässigt ligger bättre till. Men idag blir det Mairetorget och på vägen dit passerar jag en skola och just idag har där samlats många barn med sina mammor. Sommarutflykt står på schemat! "Bonjour" hör jag överallt, man ler och hälsar godmorgon till varandra. Så även jag möter flera "Bonjour"på vägen innan jag kommer in i butiken där jag också hälsas med "Bonjour Madame"! En herre kommer in och säger "Bonjour messieursdames" Godmorgon mina damer och herrar! för det finns en herre i butiken också! Att hälsa är viktigt! Ett sätt att bekräfta en närvaro och att jag ser dig! Innan jag far hem tar jag gärna en creme på mitt favoritcafé "le Repos" och ur påsen plockar jag upp en frasig croissant och här kysser mig Daniel på båda kinderna och säger "Bonjour Margaret"! God morgon!

söndag 3 juli 2022

Grekland i mitt hjärta❤️

Första gången jag var i Grekland reste jag och min väninna Ulla till Rhodos, som då fortfarande var en jungfruelig ö utan stora hotell, med milsvida öde stränder och små tavernor där man gick in i köket och valde från grytorna! Vi var runt 18, 19 år och levde på några drachmer om dagen...ofta spagetti och vatten! Vi åkte båt från Athen, en liten båt där man trängde ihop sig; djur och människor om vartannat och vi sov på däcket till vågornas brus kring stäven. I Athen kunde man sitta uppe på Akropolis lutad mot en pelare eller strosa omkring bland templen...(numera är allt inhägnat) och överallt spelades "Aldrig på en söndag" med storstjärnan den grönögda Nana Moskouri! Jag måste ha grekiskt blod i ådrorna tänkte jag...jag kände mig hemma direkt och nu följde år då Grekland var mitt ständiga resmål; med mina två söner, med vänner och givetvis med min älskade. Under min "sturm och drangperiod" d.v.s mellan skilsmässa och nytt äktenskap hade jag min egen Zorba under en period ävensom en fransk dito, som tog mig med till små spännande öar där jag lärde mig snorkla och dyka efter bläckfisk...då var musiken Theodorakis och under juntatiden fick man vara försiktig med vad man pratade om...stora demonstrationer både i Sverige och Grekland. Nu har mycket förändrats...Grekland tillhör nu ett av de länder som är mest besökt av oss svenskar; Stora hotell växer upp, maten blir mer tillrättalagd (på många ställen serveras inte längre retzina) och man får nu ofta kvitton!!! (Ett viktigt framsteg för den grekiska ekonomin!) Men bakom "kulisserna" serveras fortfarande "mammas" mat och letar man lite längs allfartsvägen och stränderna kan man hitta små ställen där retzinan givetvis finns och fortfarande serveras i vanliga dricksglas! Musiken är Zorbas dans och "I Margarita, i Margaro" en sång defenetivt för mig!!