Ute blåser sommarvind....

Det är alldeles tyst nu där jag bor denna midsommarkväll. Ganska svalt i luften med soldis mellan björkarna och flädern doftar och jag känner att jag borde skörda nu...Christer har fått permission från rehabiliteringshemmet över midsommardagen, vilket kom som en överraskning för oss båda, men han är mycket trött och sover nästan hela tiden. De flesta av er som läser min blogg vet att den operation som gjordes fick komplikationer och att han nu har svårt med minne och tal och behöver rehabilitering på olika sätt. Det går framåt hela tiden men det kommer att ta tid och vi får skrinnlägga vissa planer vi haft tillsvidare. Gott så...det viktiga är att han återhämtar sig och blir bra. Tänker på hur självklart man tar vissa saker, att man kan gå och röra sig relativt obehindrat, prata och formulera sig...se...(Christer ser fortfarande dåligt...handlar dock lite om dagsformen också) höra.. ja, ni vet allt det där som man tänker på först när det börjar förändras...åldrandets i många fall naturliga utveckling som innebär både en yttre men också en inre resa att ta till sig och acceptera. Midsommar...för mig också mycket vemod trots att sommaren ligger framför.. men det är det där med ljuset som har sin höjdpunkt nu och där det om någon dag börja sakta vända. Det är ju så ljuvligt med denna blomning, denna grönska och jag försökte faktiskt anlägga en blomsteräng här på tomten nu när jag besökte Christer varje dag och gräsklippningen fick ligga nere!! Det gick väl så där, men grannen tyckte det såg fint ut och några fjärilar hittade dit också och lite olika blommor tittade upp! Men men..nu är ordningen återställd (tack vare barnbarnet Isak) och det är krukor som gäller! Läste Björn Wimans (DN) reflektioner kring midsommar och att trots allt hemskt och djävligt rent ut sagt som pågår i världen så finns det alltid en till snaps till sillen och den tar jag nu! Glad Midsommar!

När livet står på sin spets...

Värmen vill inte riktigt etablera sig...häggen utblommad, syrenerna prunkar och doftar, koltrasten sjunger... men solen stannar inte länge utan kyliga vindar sveper genom min trädgård där förgätmigejen har tagit överhanden över gräset; en vacker blå tröst. För livet är så viktigt känns det nu när Christer står inför en stundande operation i morgon. Har inte skrivit så mycket (om än alls) om Christers synproblem sedan en längre tid, och som visade sig vara en hjärntumör som trycker på synnerven. "Den är stor men godartad" var det första neurologen sade när han visade oss röntgenbilderna och vi bokstavligen sjönk ihop av lättnad, och som nu efter provtagningar och ordentliga genom- gångar utmynnar i operation. Vi har blivit

väl mottagna och informerade och känner oss trygga och tillits fulla. Att vi bor i Sverige är vi otroligt tacksamma för🙏. Nu väntar förhoppningsvis en tid av lugn och vila för Christer, men även för mig, för det har varit en lång, oviss period med många tankar om liv, om död, och hur viktig familj och vänner är, och här är vi rikt begåvade vilket vi är så lyckliga över.❤️

Påsk

"Il pleure dans mon ceur, comme il pleut sur la ville" (Paul Verlaine)...ja, kanske inte i mitt hjärta men så här grått och regntungt kan jag inte erinra mig att det varit tidigare när vi varit här i vårt franska hus under Påsktiden. Påpälsade med halsdukar och täckjackor går vi omkring på marknaden och utomhusserveringarna gapar tomma. Som tur är har vi beställt lunchtid i förväg och får således inomhusplats på vår favoritrestaurang le Repos. Vi eldar brasa, har gott om ved under tak och är lyckliga över att ha installerat aircondition som inte bara alstrar kyla utan även värme! (Tack Fredric för ditt tjat och tack Christer för att du också drev detta trots mina dumma protester!!) Några stunder har det dock blivit i solvärmen, i solstolen vid poolen (dock kall o grön!! så inget dopp!) och vid frukostfikat med utsikt över vingården. Har torgvantar på mig då jag fått så ont i mina fingrar (helt plötsligt...) och jag diskar med glädje då vattenvärmen gör gott i lederna. (artros enligt doktorn...) Snart är hela kroppen artros!! känns det som ibland! Christer är till och från deprimerad. Hans ögon mår inte bra, det är något fel med synnerven, som gör att han har svårt att fokusera och det blir suddigt. Förstår honom så väl...dessa förluster som drabbar oss i åldrandet...att kanske inte kunna köra bil, läsa eller lösa sitt korsord...Det gäller att hitta olika "sugrör" som ersättning till det förlorade (Ni har väl sett filmen "Den sista resan"? då förstår ni vad jag menar!!) "Från mörker till ljus" så ser jag på Påsken. Livet som återvänder och som ger oss hoppet tillbaka. En av mina älsklingspsalmer sjunger man på Påskdagen "Var ljus över griften, han lever o fröjd"...Jag har påskpyntat och på bordet står pioner i all sin prakt! Längtar dock lite efter mina nära och kära men hoppas de har det bra, får solvärme och avkoppling! Sedan ska vi nte tala om världen, om vad som händer där med svält och krig av olika slag...som en ständig kuliss till vår personliga verklighet...man måste få "glömma" ibland och glädja sig åt det liv som blivit en förunnat. GLad Påsk!

Sensommar

I dag ska vi avsluta Enskede Kammarkör enligt stadgarna. Ca 15 körsångare kommer hem till min trädgård för att formellt bestämma vad återstående körkassa ska gå till och till vilka överblivna körsjalar och slipsar skall skänkas. Allt ska klubbas och jag antar jag kan behålla "dommarklubban" (som varit i min ägo sedan jag blev ordförande) som ett minne. Sedan tänker jag ta fram några flaskor Prosecco som Christer sponsrat och så tänker jag att vi skålar för denna fina underbara kör, som betytt så mycket och som nu slutligen får "somna in". Kanske sjunger vi något också...och sedan skiljs vi åt. De flesta har redan funnit andra körer och själv känner jag att jag kommit igenom all sorg och besvikelse och gått vidare. Det är mycket som händer nu. Vi har på många sätt haft en fin sommar. Karin och jag gjorde en intressant resa några dagar runt Vättern i några kända kvinnors fotspår, och sedan följde en underbar mor och dotterresa till Mallorca. Christer och jag gjorde också en härlig roadtripp till Orust, där vi tillbringade en givande vecka och sedan inköp av Agnes sommarhus i Tisarbaden. Så plötsligt förändrades allt...Christer blev hastigt sjuk efter någon dag i Frankrike där han skulle tillbringa en vecka med barn och barnbarn. Det blev snabb hemresa och där befinner vi oss nu med allt vad det inneburit av undersökningar och prover. Diagnosen är prostatacancer, en vanlig sjukdom hos män och som har goda behandlingsformer och som man också kan leva länge med, men det är oockså en livslång sjukdom och bara den tanken tar tid att ta till sig om man alltid varit frisk tidigare. Vi försöker ta en dag i taget, gör trevliga saker och känner stort stöd av vår familj och våra vänner. Snart ska vi ånyo träffa Christers läkare och då har alla provsvar kommit så vi förhoppningsvis kan få en behandlingsplan att förhålla oss till. Som alltid är jag positiv men det är klart att tankar om liv och död snurrar runt i huvudet. Just nu ser man livet och dess betydelse så tydligt, grönskan i trädgården, molnen på himlen vår frukoststund med DN...allt som är så vardagligt...som vi tar för givet...kan så snabbt vändas upp och ner och i värsta scenariot tas ifrån en.

Flippatofflor eller raggsockor?!!

Midsommarvecka i Dalen! Mellan 8 och 10 grader...det blåser kallt, men Christer vägrar göra brasa..."Det är ju midsommar för sjutton!!" Vackert sommarlandskap är det dock. Ängar och dikeskanter fulla av blommor, gula, vita ,röda...och gräs och träd skiftar i friska gröna färger. Vi gör små bilturer där vi tittar på naturen o de mäktiga fjällen genom bilrutan, för att gå ut är inte att tänka på (regn o rusk). Vi har inte riktigt tagit till oss devisen "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!😀 Men vem är jag att klaga? (Har ju nyligen varit en härlig o solvarm vecka på Mallorca med dottern!) Här finns goda böcker, gott vin till maten och gamla Bondfilmer på TV 4 plus! Sean Connery är fortfarande James Bond för mig och filmerna håller ännu måttet i mitt tycke! Christer har sina korsord och en liten midsommarstång står på bordet! Just nu när jag ligger här i soffan och ser ut på Grofjället, (och gnäller lite!) klarnar himlen plötsligt upp och solen tittar fram! Såklart! Man får aldrig ge upp hoppet! Det blir nog en hyfsad midsommarafton i alla fall så jag kan ta på min nya klänning och fira årets ljusaste natt med min kära man och några vänner! (Tror jag sätter på mig klänningen hursomhelst!!) Glad och God Midsommar❤️💃

Försommar

Det växer så det knakar!! Häggen doftar, syrenerna slår snart ut, maskrosor dyker upp som gula solar och i min vildvuxna trädgård lyser de vackra förgätmigejen med sina klarblå blomklasar. Björkarnas grönskiftande slöjor har nu blivit blad och Bokträdet på grannens tomt är överväldigande grönt. Grönt är också den "förfärliga" kirskålen, som jag aldrig kan få bukt med...tänker på "if you can´t beat them, eat them!!" att rensa...ett evighetsgöra som jag ännu ej påbörjat...dock ack så viktigt för att inte allt annat ska kvävas...Den varma underbara solvärmen som lockar fram humlor och får koltrasten att jubla. Jubla gör också alla barnen i parken invid min lilla trädgård. Skratt och skrik och på gräsmattorna under träden brer picnickkorgar ut sig och dagisfröknarna dukar upp mellanmål och saftmuggar. Så underbart med dessa försommardagar...vad vi alla längtat! Kvällarna ljusa och och rosaskimrande och den "blå timmen" inbjuder till stillhet och begrudande. Den finaste tiden är detta kanhända, fram till midsommar tycker många...men som livet har alla tider sin mening och betydelse tänker jag...

"Se jag gör allting nytt..."

Det är inget roligt att vara sjuk..ett axiom givetvis. I nära en vecka har jag nu haft en sårig hals, en irriterande hosta, ögon som rinner. Allergi säger några, så jag går och köper ögongel och allergitabletter. Har inte märkt någon särskild förändring utan troligen är det en cocktailblandning av förkylning och allergi. Sorgligt också att jag inte kunde vara med och sjunga "Förklädd Gud" i Jakobs kyrka, vilket jag sett fram emot. En vacker kyrka med underbar akustik...och nu med en stor blandad kör från olika församlingar och orkester och solister. Trösten (fast här är jag ironisk..)är väl att min röst hade varken gjort till eller från; som alltid fanns här gott om altar representerade!! Nåväl, jag satt där i soffan och tyckte synd om mig själv, men så satte jag på Spotify och spelade skivan som min kör, Enskede Kammarkör, spelat in av "Förklädd Gud" med Eva Karpe som dirigent, delar av Radiosymfonikerna och Mark Levengood som recitatör. Och så blandas snuvan med lite tårar för vi gör det så bra, det låter så vackert också med Marks mjuka finlandssvenska och minnena dyker upp av vår fina körgemenskap, av våra konserter, resor...Att det skulle behöva sluta på det här sättet kan jag nog aldrig riktigt förlika mig med eller förstå. Nu är det flesta skingrade för vinden och den lilla kör som bildades för oss överåriga är på fallrepet. Nåväl jag har accepterat och kommit över det hela...(ganska bra i alla fall) livet går ju vidare och öppnar för nya möjligheter. "Se jag gör allting nytt" är rubriken på min blogg...En mening som snurrat runt i mitt huvud sedan påskafton. Det var nämligen då som jag upplevde den första vårdagen med sol och värme. Vi tog fram vårt lilla trädgårdsbord med tillhörande stolar och dynor. Och så satt vi där och riktigt såg hur den blå scillan trängde sig upp mellan vissnade fjolårslöv och koltrasten letade mask i rabatten. Sedan kom ju bakslaget...(men det är ju April!!) isande vindar, snö och kejsarkronorna kröp hukande tillbaka mot stugväggen. Nu reser de sig igen och scillan har tagit över och nu börjar häggens knoppar slå ut..."Se jag gör allting nytt".