Släkten följa släktens gång....

GOTT NYTT ÅR!

Sista dagen på år 2012...vi far upp till kyrkogården, jag, Elsa Dolly och Agnes. Gravarna är rejält snötäckta, ljuslyktorna syns inte men vi gräver fram dem och Elsa Dolly hjälper till! Sedan gör vi fint runt om och tänder ljusen. Det är så vackert trots att det ligger mycket tallris överallt och ser skräpigt ut nu när snön slaskar bort. Men lite solljus tittar fram mellan molnen och luften känns frisk. Vad skönt det är att vara ute...känner det verkligen efter dagar av innesittande. Blir alltid så tankfull denna dag. Är ingen vän av stora Nyårsfester med stoj och glam, utan föredrar ett mera stillsamt firande där man reflekterar över året som gått, vad det medfört och vad man bär med sig in i det nya året. Några nyårslöften avger jag inte längre! men givetvis önskningar om frid och fred och hälsa till alla mina nära och kära. Sedan vid tolvslaget brukar vi lyssna på radion och när klockorna från Sveriges alla kyrkor ringer in det nya året då känns det verkligen som ett nytt år börjar.  I dag ska jag också sjunga på Nyårsbönen i Markuskyrkan, den vackra kyrkan bland björkarna i Björkhagen. Sedan blir det fin samvaro med några vänner med lax och champagne. Kära du, som nu läser min blogg, jag önskar dig och de dina ett riktigt Gott Nytt Givande År 2013!

Sömnlös....i hemlig trädgård

Visst är det jobbigt när man inte kan somna. Sömntåget har tuffat förbi och i väntan på nästa tåg ligger jag där och vrider och vänder på mig. Visst är det för varmt? Jag öppnar balkongdörren med den lilla springa som går, där snön tornar upp sig utanför, vänder på kudde och täcke och lägger mig igen. Nu då...Stjärnan i fönstret lyser men jag orkar inte gå upp och släcka den. Jag mår inte dåligt om man bortser från min ihärdiga hosta,  har inga egentliga bekymmer,  så varför kan jag inte sova? Kanske är vi många i vår stad som just nu ligger och vrider och vänder oss och låter tankarna fara hit och dit.  Själv tänker jag  på filmen jag såg under dagen. I många timmar såg jag långversionen av Bergmans "Fanny och Alexander" som en vän spelade in på en kassett för flera år sedan. Vilken film! Det är som att läsa en bok av någon sydamerikansk författare med sin blandning av borgeligt överflöd, patriarkatet i sin fulländning och magin som förtrollar och öppnar dörrar till det okända. Allt mänskligt liv ryms i denna film som jag också förstår blev något av Bergmans konstnärliga testamente. Är det detta som snurrar runt i min hjärna? Det här med magi fascinerar mig alltsedan jag läste boken "Den hemliga trädgården" som 10-åring. Att sitta tillsammans med Colin, Mary och Dickon under rosenbusken med en liten rödhakesångare vid fötterna och fullkomligt se hur hela trädgården bubblar av växandets magi fyller mig alltid med tillförsikt och jag kan krypa in i den varma känslan, som under ett täcke och slutligen dåsa in...behöver nog inte hämta varm mjölk i alla fall!!

Julotta och skinkmacka

Julotta...något jag inte vill missa! Att gå igenom ett sovande Enskede i gnistrande snö till kyrkan där marshallerna lyser längs uppfarten är något alldeles speciellt. Visst är jag trött efter storjulens mat och umgänge, men när jag går denna lilla sträcka till kyrkan i tystnad och för mig själv, känner jag denna "eviga längtan till ljus och frid..." Det hände också något som jag aldrig upplevt förr. Plötsligt började en fågel kvittra. För en liten stund stannade jag upp. Var det möjligt? I den mörka morgonen med kyla och lite snöfall.  Det är nog mamma tänkte jag!!  Som säger God Jul och snart så kommer våren igen! Det gjorde mig hur som helst glad och sedan sjöng vi i kören de fina julsångerna i en fullsatt kyrka. Varmt och stämningsfullt och med en gemenskap som jag tror vi alla behöver och längtar efter.

"Var hälsad sköna morgonstund..."

Väl hemma igen smakade skinkmackan så gott och att få krypa ner i sängen igen var skönt ( tills en liten lintott vaknade och ville höra saga!)

Fjärde Advent

Dan före dopparedan...Vi har aldrig haft som tradition i min familj att doppa i grytan på julafton. Jag tror jag bara gjort det en gång. Det är i sig en gammal tradition då man kokat skinkan och sedan låter spadet koka ihop till buljong med bl.a salvia som krydda. Sedan skall man doppa bröd, helst vört och lite gammalt, i spadet. Detta var ett sätt att förr i tiden just ta till vara gammalt bröd! Jag tror faktiskt att denna tradition mer och mer försvunnit. Men tradtionen lever vidare i ordet dopparedan! Vet ni att i går började ljuset ta överhanden över mörkret! Visserligen rör det sig än så länge om några minuter bara men i alla fall! Men ljus har vi verkligen! Överallt lyser det i fönstren och många har också vackra girlanger runt balkongräcken och altaner. Gissar att julmusik nu ljuder i massor av hem där det pysslas, kläs granar och slås in paket. Kvällen innan julafton är verkligen speciell. Det doftar så gott från granen och tallriset i hallen. I köket har Christer börjat göra Janssons Frestelse och sillen som nu legat tillräckligt länge får klart godkänt i smaken! Alla julklappar är inslagna, lite rim har det också nödtorftigt blivit, och nu ska det sista julpyntet fram. Julkrubban har sin givna plats och alla tomtarna är på plats!
Vi blir 25 stycken i morgon med alla barn och barnbarn, så det blir en riktig Fanny och Alexander Jul!

Advent! Nu brinna fyra ljus för nu är julen nära
Och klockors klang o änglars sång, de julens glädje frambära!

Godkänd!

Christers Jansson, den godaste!

tomtar för alla smaker!

Från mig till dig GOD JUL!

Det blir knyt förstås så här görs inga köttbullar i år! Kära alla ni som följer mig på bloggen. Om ni visste vad det betyder för mig att ha några som tar del av mina tankar. Min bloggvän Eva har givit mig ett fint ord, Kärleksflöde! Det önskar jag er alla och frid och fred, kort sagt en riktigt fin Jul!

Julröra....

Det är sådan röra på mitt bord! Julpapper, juladresser, tejp. snören, sax...och diverse annat som inte skulle finnas där. Jag slår in julklappar och tänker på hur jag skulle vilja att det var...ordning och reda är ett ord som illa passar in på mig. Varför kan inte jag få till det med var sak på sin plats, som Alfons pappa säger? Här sitter jag fortfarande i morgonrock och skriver till er fast jag i stället skulle städa upp!
Nu gör jag så här, tänder ljusen, sätter på Sarah Dawn Finers "Winterland" och tar ett glas glögg!

Också fortsätter jag i röran....

Dollans sill....

Som ni kanske märkt nämner jag min mamma ganska ofta. Det beror på att hon alltid fanns med i olika sammanhang och då mycket i samband med stora högtider som julen t.ex. Hennes inlagda sill var ett måste på julen men även vid påsk och midsommar. Man kan säga att hon var specialist på att få fram den goda smaken fast receptet i sig är väldigt enkelt och basalt. I matboken "Matlagare i Enskede" finns receptet med men det är svårt att ta en tydlig bild så jag skriver receptet separat.  Men lura er inte av enkelheten, det är smaken det gäller! Sedan några år har vi försökt att göra efter,  men det vill sig inte riktigt. Första året smakade det för mycket fisk och andra året tror vi att det var för lite socker. Min son Tobbe lyckades faktiskt ganska bra ett år men nu minns han inte hur han gjorde. Kanske har det att göra med sillen. Mamma köpte alltid sill i tunna och sillen var stor och kraftig. Det fick ligga i vatten i minst tolv timmar och sedan rensade hon den från skinn och ben,  ett verkligt pillerjobb. Sedan gjorde hon lagen där sillen fick ligga i flera dagar och då och då smakade hon av. Fast och fin och välsmakande serverades den sedan på julbordet  med nyhackad lök och bredvid den lilla potatisen och nubben. Sååå gott!  Nu gör vi ett nytt försök! Sillköpet igår fick vi kasta eftersom sillen låg för länge i vattnet och blev mosig. Enligt Beas trevliga fiskhandlare är sillen mycket mindre nu för tiden och ska därför ligga endast 5 a 6 timmar i vatten. Vi litar på honom och gör ett nytt försök! Så prövar ni mammas recept så ta kortare urvattningstid! Om några dagar meddelar jag er resultatet!

Recept Dollans sill

4 stora, salta sillar från tunna vattlägges ca 12 timmar innan de förberedes.
Rensa och bena ur sillen, ställ åt sidan.
Koka lagen som består av:

ca 3 dl vatten
1 dl ättikssprit 12%
3 dl socker
vitpepparkorn
kryddpepparkorn

Koka lagen så sockret löses, låt den svalna.
Häll lagen på sillen, låt stå minst ett dygn. Smaka av och tillsätt socker om du tycker det behövs.
Skär sillen i lagom stora bitar. Hacka rödlök, även någon gul lök.
Blanda sill och lök. Låt stå ytterligare några dygn.

Som sagt mamma hade stora sillar så med mindre,  kortare vattenläggningstid! Vi har dessutom köpt sillfileer också de i tunna,  det blir lättare så! Vet inte om det påverkar smaken...

Lycka till!

Det är så mycket man vill....

I dag hade jag planerat en riktig julutflykt med mina två minsta barnbarn! Först skulle vi åka in till Gamla Stans Julmarknad och  sedan vandra vidare genom Gamla Stan till Strömmen för att titta på alla fåglar för att sedan avsluta vandringen vid NK och deras julskyltning! Om ork fanns kvar skulle vi titta på den stora julgranen i entrén och hälsa på tomten som brukar finnas där! Vad jag inte hade räknat med var den enorma snömodden som verkligen gjorde det tungrott att köra barnvagnen samt att det verkade som alla skolbarn i hela Stockholm hade valt samma plats som vi! I trängseln på Stortorget lyckades vi få i oss några våfflor med sylt när vår lilla E, fyra år, började frysa om fötter och ben. Med sin Festis i handen stod hon där blek om nosen och jag såg mina planer få vingar!! Vi går in in Storkyrkan och värmer oss sa jag och väl därinne tittade vi på St Göran och Draken med den lilla prinsessan bredvid. Barnen var fascinerade och ville gå tillbaka flera gånger! Även den fina Julkrubban uppskattades och så värmen förstås! Både Christer, som var med, och jag förstod att det bästa var nog sedan att åka hem, och det uppskattade Elsa Dolly, två år,  som nog tyckte det var det roligaste på hela utflykten. Alla tåg och det som passerade utanför fönstret var toppenintressant! Tyvärr kan jag inte visa några bilder då jag dessutom upptäckte att batteriet i kameran var slut! Så denna julutflykt får bevaras i vårt minne!

Pappas flicka....

Tyvärr hann jag aldrig bli pappas flicka. Han dog när jag var drygt 4 år ganska nära jultiden och de få minnen jag har kan också vara vad man berättat för mig.  Jag vet dock att han var mycket glad över mig och säkert mycket av min grundtrygghet som jag bär med mig grundlades under de år han levde. Jag tänker ofta på hur livet kunnat gestalta sig för mig och min mamma om han fått leva. Han fick aldrig utbilda sig trots att han var så duktig i skolan att läraren gick hem till min farmor och farfar och bad dem låta Hjalmar studera vidare. Men de hade inte råd så det var till att börja jobba på en gång. Men han bildade sig själv! Läste mycket och vann för det mesta alla årliga frågesporter som familjen hade vid jultiden! Nu har han varit död i 65 år och hans grav ska upphöra till våren. Hans sten ska vi flytta till mammas grav så de förenas till slut. Mitt äldsta barnbarn Joel är så lik honom, lika go och snäll! Jag har just avslutat Leif GW Perssons bok "Gustavs grabb" och det är den som säkerligen fått mig att skriva detta. Leif GW Persson är ingen person som jag omhuldat särskilt. För mig har han framstått som ganska dryg och lite bufflig, men i boken kommer en annan person fram bakom den självtillräckliga ytan. Han försöker inte göra om saker och ting utan jag har en känsla av att han verkligen vill nå fram, så ärligt som möjligt, till den Leif som kom till världen... och hur hans klassresa format honom till den person han är i dag.  Hans stora kärlek till sin pappa och med den ömhet han skildrar deras förhållande är rörande. Däremot kan jag tycka att han är väl hård i sin dom över mamman, hon sårar och sviker honom allvarligt, men man förstår att det egentligen är en ganska olycklig kvinna, vilket författaren också nämner. Likafullt är han oresonlig mot henne och besöker henne aldrig efter pappans död.  Dock är det en bok väl värd att läsas också för sin samtidsskildring och beskrivning av den s.k. Geijeraffären i slutet av 70-talet. (Nu aktuell med filmen "Call-girl").
 Jag fick aldrig bli pappas flicka men väl mammas och jag hade den finaste mamma man kan tänka sig!

Tredje Advent

Advent mitt tredje ljus jag tänt,  hör klara röster klingar,
O dotter Sion fröjda dig Adventsbudskapet oss bringar

Ser du stjärnan....

Det här är toppen!

Det töar lite i dag. Hoppas inte snön försvinner innan jul....Christer pulsar ut i trädgården och fyller på fågelmaten, det har gått åt en hel del dessa kalla snörika dagar! I år bryter vi vår julgranstradition! Agnes tycker vi ska njuta av granen lite längre och därför gick hon, Elsa Dolly och morfar och köpte gran redan i går. Normalt brukar vi köpa och klä den dagen före julafton, men nu står den redan grön och grann i stugan! Barnbarnen fick klä den och så gjorde vi smällkarameller också att pryda den med! Det var min mamma som började med den traditionen och nu har Agnes övertagit den. Lite peppisbak blev det också men nästa år gör jag nog deg själv...den blir trots allt godare. Men det är roligt att baka, även om en del av degen också hamnar i munnen! Sedan blev det bubbelbad och varm korv! En härlig tredje Advent!

Tillägnan

Det finns så många vackra ord....ofta hittar du dem i diktböcker eller i handskrivna gamla brev...Har börjat med julstädning, i långsam tappning förstås eftersom min seglivade förkylningsvirus vägrar släppa taget och dränerar mig på energi. Nog om detta! Hursomhelst drog jag fram byrån för att dammsuga och där hittade jag en stor kartongbit med en dikt av Erik Lindegren just "Tillägnan". Minns ni "Poesi på väg" som SL lanserade för några år sedan? Tunnelbanetågen pryddes med dikter utmed väggarna och där i trängseln bland alla resenär kunde själen få sig vackra ord och tänkvärda tankar till livs. Idén kom från Londons Underground där den gjort succé och gjorde så även här. Jag tyckte det var underbart! Köpte sedan också en liten bok som gavs ut "Poesi på väg" som låg på mitt nattduksbord länge. Det påminde mig också om ett TV-program som gick på söndagmorgnarna för länge sedan "Sköna Söndag" hette det. Ett riktigt mysprogram med mat, kläder, blommor, intressanta gäster och också bokprat. Den som höll i just bokpratet var en kvinna som berättade att hon alltid hade en liten diktbok i fickan. Den kom fram när hon väntade att centrifugen skulle stanna i tvättstugan (just detta fastnade i minnet!!) eller när hon stod på busshållplatsen. På det sättet lärde hon sig diktens  speciella språk och uttryck. Det finns plats för en dikt överallt! Både bakom en byrå och en vacker strand på Gotland!

Lusse lelle...

Mitt minne av Lucia är från Ringvägen. Där stod vi tätt sammanpackade med många andra på trottoaren bakom utplacerade poliser (antar jag) för att invänta kortegen med Stockholms Lucia. Först kom tärnvagnen där de pälsklädda tärnorna vinkade och sedan kom äntligen Lucia, sittande på en tron med sin krona och pälskappa. Det var något magiskt över detta. Tänk att få sitta där med ljuskronan och vinka till alla, så imponerande  på den lilla flicka som var jag. Det var säkert mycket annat kring denna kortege men det är detta jag minns. Det var tidningen Stockholms Dagblad som arrangerade den första Luciatävlingen 1927 och därmed den första Luciakortegen och sedan tog andra tidningar vid. Det var förstås en stor ära för en flicka att utses till Luciakandidat, säkert många tonårsflickors dröm. Själv fick jag "bara" vara Lucia hemma! Numera får alla vara Lucia åtminstone på dagis! Här några Luciatåg att glädjas åt! Ute och inne!  Glad Lucia alla!

Vinterpromenad mot Sveriges Normalhöjdpunkt!

Först sista föreläsningen på konstvetenskapen och sedan sushi innan vi gav oss ut på en långpromenad på en av de platser man sällan besöker, nämligen Riddarholmen! Min vän H är mycket intresserad av arkitektur och lotsade oss mellan dessa palats som sedan 1600-talet reser sig mäktiga på holmen. Sparre, Wrangel, Banér bland annat fick mark av kronan som tack för sina olika insatser i krig och förvaltning och lät här uppföra sina prakthus som fortfarande står kvar även om en del restaurationer och ombyggnader skett. Numera finns här olika ämbetsverk som Kammarrätten och Svea Hovrätt. Men Riddarholmen har verkligen en intressanta historia. Från tidig Medeltid en liten holme där getter betade, sedan växte ett Gråbrödrarkloster upp med en klosterkyrka, nuvarande Riddarholmskyrkan, som blivit en kunglig begravningskyrka med sina olika kapell. Det har funnits flera badhus,  ett litet barnbördshus och tukthus också, och här hade Sveriges stånds- och tvåkammarriksdag sitt säte. Här kan man också  på Schering Rosenhanes gränd bakom en liten svart järnlucka finna en silverstav nedsatt i berget som visar normalhöjdpunkten för Sverige år 1900! En sådan där konstig sak, som man inte har en aning om!   Snöglobben kunde inte förta den vackra utsikten mot Söders höjder och genomblåsta tog vi oss sedan till värmande kaffe i Gamla Stan. Oh vad Stockholm är vackert i vinterskrud!

En passion....

Camille Claudels rum

Detalj ur skulpturen "Vågen"

"La Valse"

Fastnar framför TVn, fortfarande snuvig,  lite orkeslös...ser om en film om Camille Claudel, som jag köpte för några år sedan på Rodinmuseet i Paris. Kanske har ni inte hört talas om denna gudabenådade franska skulptris som hade en långvarig kärlekshistoria med skulptören Auguste Rodin. Hon föddes 1864 och en av hennes syskon var poeten Paul Claudel. Hon träffade Rodin när hon var 20 år, vacker och mycket talangfull, och stor passion uppstod mellan de båda. Han var 24 år äldre än henne och gift,  men de inledde sitt förhållande och han lovade att han skulle gifta sig med henne. Ett kreativt och storslaget samarbete utvecklades mellan dem och för Camille betydde Auguste allt. Han blev hennes far, mentor och älskare. I femton år varade deras förhållande men det slutade dock olyckligt. Rodin lämnade henne för sin fru och Camille kämpade på under några år. Att vara kvinnlig konstnär i 1800-talets Frankrike var mycket svårt och till slut orkade hon inte längre.  Hon isolerade sig,  slog tidvis sönder sina verk och till slut placerade familjen henne på ett sinnessjukhus. I 30 års tid satt hon inspärrad där och avled 1943, 78 år gammal. Hennes livsöde har alltid fascinerat mig och när Millesgården för ganska många år sedan hade en utställning med hennes verk fick jag äntligen tillfälle att se hennes fantastiska, berörande skulpturer. I Paris på Rodinmuseet  finns ett särskilt rum tillägnat  Camille och hennes konst och här skulle jag kunna sitta hur länge som helst. Det finns få konstverk som berör mig så. Auguste Rodin har sagt om henne:" Je lui ai montré òu elle trouverait de l`or, mais l´or qu´elle trouve est a elle." ( ung."Jag har visat henne var hon skall finna guldet, men guldet hon finner finns i henne).

Andra Advent

Advent, mitt andra ljus jag tänt i väntans långa dagar,
ett budskap om en dörr på glänt,  de mörka skuggor förjagar.

                                        

                                              Smeden tar en värmande kopp!

Goda saffransskorpor, olivolja från Grekland, krans till dörren,
och allt på den handbroderade duken!

Min fina Agnes<3

Kära farbror Bertil i vamt minne bevarad

Julmarknadsdagar i Gamla Enskede! , med det bästa väder man kan tänka sig! Klarblå himmel med solen som ger ett rosafärgat skimmer, lagom kallt och vit snö som knastrar under kängorna och påpälsade glada människor som köper kransar och tomtar och hemliga paket till barnen! Inne på bageriet doftar det av pepparkakor och saffransbullar och trängseln är stor bland stolar och bord. Man hejar och pratar med bekanta och i kyrkvillan säljer man lotter och handbroderade dukar som syföreningen knåpat ihop. Att det finns kvar....ni vet, tanter! som träffas varje vecka och syr och stickar för att skänka till välgörande ändamål. Jag är ju själv nu en tant! men jag undrar hur många i min generation som är med i en kyrklig syförening....Hursomhelst gör de ett mycket gott arbete och jag vill verkligen ge dem en eloge! Som alltid tänker jag på min tid i bokhandeln dessa dagar. Minns att jag stod i butiken från tidiga morgon till sena kväll och det var fantastiskt roligt! Hela butiken var juldekorerad och i utställningsdelen hade vi dukat upp med kaffe, saft och jättegoda saffransbullar med mandelmassa som Bull-Lena bakat med sina adepter!  Christer och Agnes skötte det hela och vid pianot spelade ett år farbror Bertil Axeling julsånger. Han är tyvärr död nu, en mycket fin man och en av mina bästa supportrar! Ibland hade jag också någon författare som signerade sina böcker och vid disken stod några vänner och skötte paketinslagning. Härligt trångt och underbar julstämning! Nu känns det i alla fall skönt att "bara" få gå omkring och njuta och gjädjas åt att man en gång hade lyckan att få vara med!

Christmas Cantata

Här i Gamla Enskede bor jazzpianisten och kompositören Steve Dobrogosz. Många känner säkert till honom, inte minst för den succé han gjorde för några år sedan med sångerskan Anna Christoffersson och den CD de gav ut " It´s always you". Steve är en fantastisk låtskrivare men inte bara av jazz och ballader utan också av sakral musik. Requiem, mässor, gospel, ja, inget verkar vara honom främmande och också en Julkantat som vi i morgon, lördag, uppför i kyrkan kl 18 tillsammans med Linköpings akademiska kör.

Jag har varit med och sjungit flera av hans verk tillsammans med honom själv och när han sätter sig vid pianot och börjar spela så händer något magiskt. Hela han blir musik, och till synes enkelt lockar han fram tonerna som växer och förtrollar åhörarna i sin rika uttrycksfullhet. Låter lite högtravande kanske men det är svårt att beskriva! En av hans skivor "Ebony" spelade jag många gånger i min bokhandel, och det slog aldrig fel! Efter en stund när någon kund gått omkring och tittat, saktades stegen in,  blev lugnare och så kom frågan " vad är det du spelar? vilken underbar musik!". Jag tror att jag under något år var Steves bästa försäljare! Ett annat minne är när vi för några år sedan satt på en bar i en liten by i Frankrike. Plötsligt såg jag en affisch med Steves namn. Kyrkan i byn skulle uppföra hans mässa med en fransk kör på kvällen. Man kände sig verkligen stolt när vi sedan satt där och lyssnade! Honom känner vi, tänkte jag,  och jag har sjungit med honom, och här står nu en kör som repeterat och övat länge i denna fullsatta bykyrka och sjunger hans musik! Musiken har sannerligen inga gränser!

En Julsaga...

Spöket Marley vädjar till Scrooge

En ande tar med Scrooge till hans barndom

av Charles Dickens. Varje år, i nära 10 års tid,  gick vi och såg Engelska Teaterns uppsättning av denna julsaga. Det var vår mycket gode vän Christer Berg som då var chef för teatern och vi fick nöjet att bevista premiären som alltid var på Vasa Teatern. Det är en underbar historia om den snåle och grinige Mr Scrooge, som är en plåga för sin omgivning och tycker att allt med julen är "Humbug" som han säger. En natt uppsöks han emellertid av sin döde kompanjon Marley, som fjättrad i kedjor irrar omkring utan att få ro. Gör inte som jag, säger han till Scrooge, lev inte som jag gjorde med min enda tanke att tjäna pengar utan ändra ditt liv! Nu får Scrooge besök av tre olika andar som tar honom med till barndomen, mandomen och sist till framtiden. Han får återse sina vänner, sin käresta, allt det som han förlorat på vägen till rikedomen. Sagan slutar förstås lyckligt och när sedan ensemblen står där tillsammans och  sjunger "We wish you a merry Christmas..." ja då känner man sig så god och glad och snäll!!  Tyvärr dog min gode vän Christer och teatern lades ner under några år, men nu är den tillbaka igen. Under december går den på Maximteatern i Stockholm och har du möjlighet så se den! Den är på engelska men inte svår att förstå så även barn kan ha behållning av föreställningen. Inte bara spänning med häftig dekor utan också härliga engelska julsånger, en riktig Julsaga med andra ord!

Lucköppning!

Varje dag måste en ny lucka öppnas i adventskalendern! I min bokhandel hade jag, utan att skryta, de vackraste och största adventskalendrarna. Jag köpte in dem dels på formexmässan (en inköpsmässa för försäljare) men också av en privat säljare som åkte runt och sålde kalendrar främst från Tyskland. Underbara, med motiv av olika slag både profana och sakrala, mycket välgjorda och med glitter. De gick åt som smör i solsken och de sista åren fick jag t.o.m ta emot beställningar! Givetvis fick mina barnbarn alltid var sin och själv har jag några kvar, som jag återanvänder. Det var en tysk mamma som i slutet av 1800-talet satte upp 24 kakor på en kartong så att julväntan inte skulle bli så lång för sonen. En kaka för varje dag till julafton! Detta mindes sonen när han som vuxen började på ett tryckeri, och så var den första adventskalendern tryckt. I början var det bilder med olika motiv som man klistrade upp, men sedan blev det tredimensionellt med luckor.  Den första svenska kalendern kom 1934 och kalendern med originalbilderna säljs fortfarande av scouterna. Nu finns det ju massor av olika kalendrar alltifrån choklad till presentpaket. Både min bloggvän Eva och min väninna i fjällen har sytt egna kalendrar där man sätter upp små paket för varje dag, men det är ingenting för mig. Jag håller mig till de glittriga varianterna,  gärna med änglar!

Första Advent

Advent mitt första ljus jag tänt en klarögd liten låga
så ensam mot de tusen ljus på vinterhimlen tåga.

Altaret är nu fristående vilket medför att prästen
hela tiden står vänd mot församlingen

Det är svårt att ge en rättvisande bild åt taket men
det är vackert ljusblått, vilket var originalfärgen

Helt plötsligt är jag ensam! Christer är bortrest och Agnes med familj är på kalas. Jag har varit ute hos Pirjo (min favoritdesigner) på en julmarknad med min rara svärdotter men  denna gång hade jag glömt plånboken hemma, vilken tur! Pirjo har så mycket vackra saker, både kläder och prylar, och skapar så fina miljöer och man blir verkligen inspirerad! Dessutom var dagen så vacker i sin vinterskrud och med sol som också lyste in i kyrkan på högmässan. Det var fullt och med den förbättrade akustiken steg psalmen "Bereden väg för Herran" mäktig upp mot det nymålade ljusblå taket. Jag blir alltid lite rörd när jag sjunger den. Minns hur jag satt med mamma i kyrkan när jag var liten, just den här dagen, och hur hon tog mig i handen när benen började spritta! Det är en speciell stämning i kyrkan på första Advent. Många kommer säkert för traditionens skull, man vill vara en del av och känna den gemenskap som skapas mellan det förgångna och det närvarande.  Det bästa är förstås om prästen kan förmedla något som man kan ta med sig hem. Och det tyckte jag prästen gjorde idag. Hon talade om att lyssna inåt, att försöka hitta en ton mitt i allt brus som omger oss, en röst som kan få oss att reflektera över oss själva, helt enkelt stanna upp lite...Inte så lätt kanske denna månad när vi vill göra så mycket och så mycket pockar på uppmärksamhet. Men just nu stannar jag upp! Har tänt ljus och lyssnar på "Maria Musik" med Adolf Fredriks kammarkör och dricker glögg. Och nu skriver jag på  min blogg och önskar er en riktigt fin Adventstid med många små egna stunder inbakade bland alla "måsten"!

Pirjo för inspiration!

"Rulla, rulla liten bulla..."

I dag har jag bakat saffransbullar med barnbarn och svärdotter! Eller som det också heter lussekatter! Ni vet säkert att saffran är den dyrbaraste kryddan och den omnämns på lertavlor 4000 år f. kr och även i Gamla Testamentet. Mellan 100.000 - 150.000 saffranskrokusar måste plockas och rensas för hand för att få 1 kg saffran. Det är saffranskrokusens röda märken man vill åt. Den ger den där vackra gula färgen och den speciella smaken, som vi förknippar med julen.  Det är roligt att baka, speciellt med glada små bagerskor! och vad gott det smakar sedan med varma bullar och mjölk, den klassiska sammansättningen! Nästa bak blir peppisar!