Visst är det jobbigt när man inte kan somna. Sömntåget har tuffat förbi och i väntan på nästa tåg ligger jag där och vrider och vänder på mig. Visst är det för varmt? Jag öppnar balkongdörren med den lilla springa som går, där snön tornar upp sig utanför, vänder på kudde och täcke och lägger mig igen. Nu då...Stjärnan i fönstret lyser men jag orkar inte gå upp och släcka den. Jag mår inte dåligt om man bortser från min ihärdiga hosta, har inga egentliga bekymmer, så varför kan jag inte sova? Kanske är vi många i vår stad som just nu ligger och vrider och vänder oss och låter tankarna fara hit och dit. Själv tänker jag på filmen jag såg under dagen. I många timmar såg jag långversionen av Bergmans "Fanny och Alexander" som en vän spelade in på en kassett för flera år sedan. Vilken film! Det är som att läsa en bok av någon sydamerikansk författare med sin blandning av borgeligt överflöd, patriarkatet i sin fulländning och magin som förtrollar och öppnar dörrar till det okända. Allt mänskligt liv ryms i denna film som jag också förstår blev något av Bergmans konstnärliga testamente. Är det detta som snurrar runt i min hjärna? Det här med magi fascinerar mig alltsedan jag läste boken "Den hemliga trädgården" som 10-åring. Att sitta tillsammans med Colin, Mary och Dickon under rosenbusken med en liten rödhakesångare vid fötterna och fullkomligt se hur hela trädgården bubblar av växandets magi fyller mig alltid med tillförsikt och jag kan krypa in i den varma känslan, som under ett täcke och slutligen dåsa in...behöver nog inte hämta varm mjölk i alla fall!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar