"Och solen har sin gång..."

Midsommaren är över...nu vänder dagen så sakteliga och kvällarna, som fortfarande är underbart ljusa,blir långsamt mörkare. Lätt att bli svårmodig men än är sommaren nyutsprungen och många dagar ligger framför oss av förhoppningsvis soliga sköna dagar och ljumma kvällar. Regn behövs dock i mängder för all växtlighet på åkrar och ängar, för träden och buskarna som börjar hänga moloket även i min lilla trädgård men här kan jag ändå trösta dem lite med min egen vattenkanna. Vi hade en härlig midsommar hos vänner i Tisarbaden; en midsommar med alla tillbehör; egenhändigt snickrad majstång med björklöv, blomsterplockning och kransbindning och vackert dukat bord till sillunchen.

Och sedan "små grodorna " och "Björnen sover"! Lilla goa Elliots skratt och glädje! Morgondopp i Tisaren bland näckrosor...havet är havet, men att bada i en insjö med dess speciella doft är underbart.

Sitter och skriver i min trädgård...småfåglarna samlas på kvistarna runt betongrabarberbladet för sitt morgondopp och fortfarande hör man koltrasten sjunga. Tyst i parken för tillfället men ofta är här barn som gungar eller spelar fotboll. Igår kom en regnskur och jag låg här i soffan under pergolan och läste om en bok, som jag läst flera gånger tidigare. Erich Maria Remarques "Himlen har inga favoriter". Det smattrade trivsamt på taket, jordig doft från marken och jag drogs återigen in i denna bok på det särskilda sätt som jag gjort varje gång jag läst den. Det finns en del böcker som på något sätt definierar ett själsligt tillstånd som grundar sig även inom en själv...En annan bok är "Den hemliga trädgården" som jag alltid återkommer till och även "Och solen har sin gång" av Hemingway, som ligger här på bordet...en gammal pocket, lite gulnad med mitt gamla telefonnummer inskrivet med blyerts.

" ...solens ljus o lundens sus o vågens sorl bland viden..."🎶

...förkunnar Sommartiden." Hur många gånger har jag inte sjungit denna psalm tillsammans med min älskade Enskede kammarkör, i kyrkan och på körresor. Ingen sommarkonsert utan denna vackra psalm och så även denna gång när vi på vår avslutningsresa till Montenegro gav vår sista konsert i den vackra lilla kyrkan St Jerome´s church i Herzog Novi.

Kyrkan var i stort sätt fullsatt och vi genomförde vårt konsertprogram på vårt allra bästa sätt med vår körledare David som med stor inlevelse och koncentration tog in oss var och en med sin blick. Mitt under slutpsalmen slutade han att dirigera och stod bara där och "omfamnade" med blicken sin nu avslutande kammarkör och det var många av oss som kände tårarna komma och jag fick nypa mig i handen för att hålla rösten stark och fortsätta sjunga. "Blott Herrens ord förbliver"...Tonerna klingade ut och efter applåderna följde den entusiastiska publiken efter oss ut på terassen med sin hänförande utsikt över berg och hav.

Jag var helt omtumlad av känslor. Sorg, vemod men också glädje och stolthet över att jag fått vara en del av denna fina kör och även tacksamhet för att jag fått vara dess ordförande i flera år. Många minnen och musikaliska upplevelser delar vi ; varm gemenskap och vänskap har vuxit fram genom åren och där har funnits utrymme för ungdomstid, bröllop, barndop... men också begravningar där vi tillsammans delat sorg och förlust. Nu skingras vi för vinden men min förhoppning är att nybildade "Enskede Kammarkörs vänner" ska fortsätta med reunion i musik men också andra begivenheter!❤️🎶