Att bida sin tid....

Ser ni den lilla väggvasen?! Den ska snart fyllas av lavendel!

En av mina inspirationskällor Tomas Sjödin skriver i en av sina krönikor om att bida sin tid. Som jag uppfattar det är det något liknande som Christer ibland brukar säga till mig när jag är vankelmodig i en fråga eller har lite för bråttom "Sov på saken". Det ligger en samstämmighet i de båda uttrycken dvs att inte rusa i väg utan tänka igenom och fundera på olika alternativ, men i "att bida sin tid" ligger ett längre perspektiv tycker jag, kanske flera veckor, år... Det kan gälla småsaker också. Som den där lilla väggvasen jag hittade på en marknad i Cotignac för många år sedan. Jag kunde inte hitta någon bra plats för den utan den blev liggande och dammades av då och då. Men så byggde vi vårt sommarkök och helt plötsligt såg jag var vasen skulle hänga. Det var helt rätt och nu fick den äntligen sin plats och fylls  nu med nyplockad lavendel varje år. Liknande gäller nu när vi ska plocka fram våra olika saker och placera dem när vi formar om vårt nyrenoverade hem. Vissa saker får till baka sina självklara platser som mormorsklockan och den stora Marlyn Monroetavlan medan många andra saker helt enkelt  får bida sin tid!! Egentligen gäller det i livet också,  jag menar när man oroar sig för något eller inte ser någon utväg för stunden...kanske ska man då vara lite avvaktande och tänka att det ordnar sig nog... jag prövar olika alternativ, försöker tänka i lite nya banor och rätt som det är så finner saker och ting sin rätta plats. Lite trösterikt faktiskt!

I love Paris....

"Jag älskar dig" på 250 olika språk på 40 kvm stor tavla i Montmartre!

Att börja det nya decenniet med några dagar i Paris är inte helt fel. Även om det är strejk så att Metron och bussarna inte går, eller går på mycket udda  tider, även om gator stängs av för demonstrationer och man bör ha paraply tillgängligt hela tiden för regnet hänger i luften... så sitter man ute på cafeérna, dricker sitt kaffe eller glas vin och tittar på alla människor som går förbi! Att det är så roligt att titta på människor...och alla har sin historia,  sitt liv av lycka och besvikelser; det blir många funderingar och fina samtal ibland. För vi slår oss i slang med folk då och då. En kväll med ett par ungdomar som satt bredvid oss och då vi undrade över strejken och demonstrationerna. Det handlar ju om att förändra pensionssystemen, en snårskog av olika system, så mycket visste vi redan. 4 presidenter har tidigare försökt sig på detta och nu är det Macrons tur! Våra unga vänner var för förändringar, ansåg att med den åldrande befolkningen som bara växer och de allt färre yngre, så kommer det ekonomiska systemet inte hålla och de flesta fransmän förstår det. Men det är svårt med förändringar, speciellt om man har så förmånligt att man kan gå i pension vid 50 som vissa kan.

Vi bodde i Montmartre, martyrernas berg. Här var poeternas och konstnärernas område i slutet av 1800-talet. Här ligger Moulin Rouge där målaren Toulouse Lautrec skissade sin målningar och affischer och inte långt från vårt hotell bodde Van Gogh hos sin bror Theo under några år. Uppe på plats de Tertre, numera en veritabel turistfälla med sina restauranger och kringvandrande "rita av dig"tecknare...ligger också den vackra kyrkan Sacre Caeur från vilken man har den mest makalösa utsikt över Paris.

Det får var hur det vill med många turister eller fällor! men det är härligt att promenera här. De många trapporna som leder ner till små gator där du kan inhandla ditt dagliga levebröd, slakteri, grönsaker, fisk och inte minst vin och choklad! I blomsterbutiken kråmade sig stora vaser med mimosa, Frankrikes svar på vår tussilago!!! Snart vår...och så kändes det också när solen behagade titta fram mellan skyarna!

Vårt egentliga ärende i Paris var att besöka Louvren och se den stora utställningen Leonardo da Vinci! Den första renässansmänniskan...en mycket pedagogisk och uttömmande utställning men ack så mycket folk.

Vi hade beställt biljetter från Sverige så vi slapp stå i den enorma kön som slingrade sig hundratals meter utanför pyramidingången. Väl inne var det svårt att stanna alltför länge framför tavlorna, men vi försökte gå tillbaka ibland för att riktigt få sjunka in i vissa makalöst fina och uttrycksfulla målningar och teckningar.

En fantastisk konstnär med en kapacitet och begåvning som man knappast kan greppa och som fortfarande känns modern trots det långa avståndet i tiden.

 Vi besökte också en utställning med verk av Toulouse Lautrec. Också ett fascinerande livsöde,  dock närmare i tiden och där jag grips framförallt av hans tavlor från den bordell där han tidvis bodde. Annars är han nog mest känd för sina affischer från Cabareerna runt Moulin Rouge. Jag minns att jag hade en sådan i mitt flickrum i tonåren.

Vi åt förstås löksoppa flera gånger, helt ok! men Christers är godare!!