Bakom varje sten ett Lifsöde...

I helgen besökte vi våra vänner Anna-Lena och Pelle i Göteborg. En härlig upplevelserik helg dår syrenerna doftade och solen sken oavbrutet!! Anna-Lena arbetar som organist bl.a i Jonsereds och Partille församling och på söndagen deltog vi i en högmässa i Partille kyrka.

En kyrka från 1200-talet som visserligen genomgått tillbyggnad och reparationer men som andas kulturhistoria av rika mått. Nedanför kyrkan rinner Säveån med fina promenadvägar.

Själv vandrade jag runt på kyrkogården med sina gamla gravplatser och kunde ta del av olika livsöden via QR koder som kunde kopplas till min Iphone. Alla berättade om olika män !! och hur de hamnat just här, och även om deras hustrur och barn nämndes vid namn fanns det ingen berättelse om någon kvinna... Men så hittade jag denna gravsten... "HÄR FÖRVARAS DETT FÖRGÄNGELIGA AF MADEMOISELLE HEDVIG WESTRING FÖDD I GOTHELS (?) D 28 APRIL 1781 DÖD DÄR SAMMASTÄDES DEN 17 DEC 1810 "I UNGDOMEN HAR JAG FÖRLORAT DETT JORDISKA LIFVET MEN DÄRIGENOM HAR MIN ODÖDELIGA SJÄL VUNNIT LYCKSALIGHETENS OFÖRGÄNGELIGA LIF." WERLDSWANDRARE SKÅDE BLÅTT RUBBA EJ DENNA STEN Vem var denna mademoiselle Hedvig? Dog endast 29 år gammal...samma år som Napoleons marskalk Jean-Babtiste Bernadotte blev kung av Sverige... barnsäng kanske eller lungsot, en vanlig sjukdom...hur var hennes uppväxt, hennes drömmar och förhoppningar... Önskar att det suttit en QR kod bredvid denna sten också, men jag tänder ett ljus till hennes minne.

Var ljus över griften...🎶

Påskdagens första psalm börjar så! Kanske har jag använt denna rubrik i tidigare blogg, men vad gör det? Det är en vacker psalm och det påskdagen vill förmedla är att nu övervinner ljuset mörkret. Jag gick in i kyrkan i Salernes, den större byn nära vår, för att delta i mässan. Stor ganska kal kyrka med statyer av olika helgon och ett långsmalt färgat glasfönster framme i koret med det höga stenvalvet ovanför. Utanför pågick söndagens marknad men kyrkan var i stort sätt fullsatt med gamla och unga, småbarn med kli i benen som slet sig loss i bland och så två korgossar som assisterade prästen med rökelsekaren. Jag förstod nästan ingenting!! Ja jag vet ju vad det handlar om men prästen talade i mikrofon och akustiken gjorde att rösten blev bullrig och otydlig. Sedan sjöng man som vi gör i vår mässa, växelsång mellan präst och församling och en hel del på latin, och där kunde jag hänga med eftersom vi i kören sjungit många körverk som ofta är på just latin. Bönen Fader Vår sjöngs med en melodi som jag också sjungit med min kör och flera i församlingen sjöng i stämmor. Vackert! Ute sken solen varm och kommersen var i full gång på torget. Salernes är nog min favoritmarknad! Enkel och folklig och mindre turistisk än Cotignacs. Mycket färdigmat att köpa, doft från kryddstånd, ostar av alla de slag också alla blommor som väntar på att bli planterade. Roligt att sitta med en kaffe och en croissant och titta på folk...man tröttnar aldrig!! Ja, jag har det så bra...ljuset är tillbaka...men inte överallt...tankarna går till kriget i Ukraina...inte så fruktansvärt långt härifrån kämpar, dör människor...Visst får man glädja sig åt det som livet bjuder, njuta av solen och ljuset men skuggorna finns där och påminner om att allt är inte att ta för givet. Dock Påsken är hopp och ljus så en riktigt Glad Påsk till alla🐣🐥

Ave Maria

Var hälsad Maria full av nåd, Herren är med dig, Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt Jesus; Heliga Maria Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund, Amen-- Ave Maria gratia plena, Dominus tecum, Benedicta tu in mulieribus et benedictus fructus ventris tui, Jesus Christus, Sancta Maria, mater dei, ora pro nobis pecatoribus, nunc et in hora mortis, Amen----- (Välkomna till konserten i Enskede kyrka på söndag 27 mars kl 18 🎶)

Var hälsad Maria...

Får reklam om våfflor. Nu är tid att ta fram våffeljärnet och bjuda på frasvåfflor med grädde och sylt. I Norge serverar man våfflor med mesost också en variant. Ordet våffla härrör ur orden Vår Fru som syftar på Jungfru Maria som i dessa dagar får besök av ängeln Gabriel med budskapet att hon ska föda Guds son. På söndag ger vi i kören en konsert med enbart Mariasånger och vi är inte de enda! Fler kyrkor har konserter i Mariaton. "Bed för oss" sjunger vi...och i dessa dagar känns det viktigare än någonsin. Hur ska vi få stopp på detta omänskliga, hemska krig som nu härjar i Ukraina? Med böner... med musik...Bilder kommer för mig; den lilla flickan som mitt under bombanfallet börjar sjunga i skyddsrummet; sjunger en sång ur filmen "Frost". Hon sjunger så fint och man kan se hur alla i rummet lyfts upp av hennes toner. Eller violinisten som höjer fiolen och börjar spela också han i ett skyddsrum. Detta klipp förmerades sedan genom att andra violinister adderade sig till och det blev en hel orkester med samma melodi...Musiken känner inte av några gränser, inga språk, den kan skänka oss vilja till kamp, ge oss hopp men även vila och återhämtning mitt i brinnande krig.

Mitt i allt gläds jag åt vårsolen som får mig att räfsa bort alla löv för att ge plats åt mina scillor som försiktigt tittar upp och årets första sillmacka på trappan. I dag stod det i tidningen att de är de små sakerna vi gör som kan göra skillnad både för oss själva och andra...en kram, ett vänligt ord, en snäll blick...eller som i går när en väninna kom med en bukett tulpaner bara så där!

Bonjour 2022

Första bloggen på nya året...vaknar ganska tidigt, fortfarande mörkt och jag har svårt att somna om. Ligger och tänker, funderar...ska jag läsa, diska...har en liten nattlig konversation med min stackars väninna, som genomgått en axeloperation efter ett fall och lider av en fruktansvärd värk...så svårt att hitta tröstande ord...; grusig i ögonen, måste vara elelementen som gör luften så torr. Våra nyinsatta Acn som fungerade så bra i somras och som nu i stället för kyla ska producera värme fungerar inte. Vi har haft folk här som skulle försöka åtgärda men det måste beställas nya kretskort och de lär inte komma förrän vi åkt hem. Vi fryser dock inte, brasa och som sagt elelement. Sol och kalla vindar, vackert ljus över landskapet, brungråa vinåkrar, ängar i olika gröna nyanser. Medelhavsvinter...på marknaderna tjocka jackor, tröjor och strumpor och på torg och i fönster mer eller mindre hemska!! juldekorationer som nu börjar plockas ner. Vi har båda inte varit så friska dessa dagar. Var inte riktigt bra när vi åkte hit, och fortfarande hänger för mig en enveten hosta kvar. Har varit hos doktorn, fått medecin men...har ont i bröstet antagligen pga hostan och är trött. Stundtals piggar jag på mig och då gör vi små utflykter. Igår bla deltog vi i en ortodox mässa på ett kloster utanför Salernes; 2 och 1/2 timma lång...för långt eftersom vi inte förstod mycket av vad som sades, men intressant att följa de olika ritualerna, där vi även kände igen mycket från våra egna gudstjänster. Vi sitter ute och äter lunch i solen, går till våra frisörer och på kvällarna äter vi våra modesta middagar! ofta pate och ost. Måttliga med vin och pastis, är ju heller inte så bra med medecin och alkohol. En kväll blev vi bjudna på middag hos vår svenska vänner nästgårds. God middag och intressanta samtal om bla vad coviden gör med oss människor...vänner försvinner, olika läger bildas, vaccinförespråkare mot vaccinmotståndare. Här i Frankrike kommer de tidigare s.k hälsopassen inte längre gälla på allmänna förrättningar utan endast vaccinpass. Dvs även om du har ett aktuellt negativ coronatest får du inte frekventera cafeer, restauranger, biografer etc, man mer eller mindre vill tvinga människor att ta vaccin. Rätt eller fel? Själv är jag för vaccin och vaccinpassen men kan ändå tycka att det andra inte känns rätt. Smittad kan även jag bli och själv sprida smitta...ack, inte lätt...det måste väl finnas alternativ? Vill så gärna lägga ut några bilder i bloggen men just nu fungerar det inte så jag får göra det senare. Snart lunchdags men innan ska jag lägga in en tvätt och sedan testa nya torktumlaren! Nu är inte tid att hänga tvätten ute!!

Så går ett år ifrån vår tid....

Jag har alltid tyckt att nyårsafton bär drag av vemod, eftertänksamhet. Har aldrig festat speciellt, även om undantag finns, och föredrar stilla samtal om vad som timat under året och vad som kanske kommer. Nyårslöften har jag släppt; de håller ju för mig aldrig även om jag har vissa återkommande önskningar, som att motionera mer, äta mer frukt och grönsaker etc. Med detta blir det ofta si och så och det är som det är! Lyssnar på en app med författaren och psykologen Patricia Tudor Sandahl och hennes dotter Rebecca, som är präst i svenska kyrkan. Det handlar om Julen och julevangeliet. Rebecca läser evangeliet och sedan börjar deras samtal. Det första som berörs är barnet. Det lilla värnlösa barnet, som för att överleva måste tas om hand för att växa och utvecklas. Det behöver omvårdnad, omsorg men framförallt kärlek. Ett litet barn väcker något inom oss, en vilja att skydda att ta hand om, är det det som Jesusbarnet vill påminna om? Hur vi tar hand om våra minsta, de som är värnlösa, utsatta...Rebecca berättar om när hon fick sin son, som pga för tidig födsel fick plats i hennes händer, och hur hon upplevde att det var något gudomligt som vilade där... Patricia talar om ängeln som för de förbluffade herdarna visar sig och berättar vad som skett...och hur hon själv ibland mitt i vardagen har upplevt att något plötsligt sker som ställer tillvaron på ända på ett oväntat sätt...hon citerar Hjalmar Gullberg "..då sitter vid vår sida en Gud förklädd.." Evangeliet slutar med att Maria begrundar allt som skett i sitt hjärta. Att begrunda är ett ord som vi kanske inte använder så ofta. Men det betyder ju att stanna upp i tillvaron; att sätta sig ner och fundera på vad som händer och vad som hänt. Mycket viktigt tycker jag i vår tid med allt som omger oss och kräver vår uppmärksamhet. Patricia och hennes dotter har också talat in ytterligare tre delar som är väl värda att lyssna till, "Kärleken", "Livet" och "Döden". Allt finns på SR1 play. Nu stundar snart vår nyårskväll här i vårt lilla franska hus. Brasan brinner, på bordet står mina älsklingsblommor och i kylen ligger champagnen. Vi ska äta sole meunière som vi köpt på Picard och till efterrätt en liten kaka med rom som vår favvobagare bakat. Om vi kan hålla oss vakna ska vi lyssna på P1 och "Das alte Jahr vergangen ist" av Bach, Tegners dikt "Det eviga" och alla kyrkklockor som ringer in vårt nya år 2022... ser bilden av den gamle som går ut genom dörren och den lille som går in...Gott Nytt År till alla❤️🔔🇫🇷🇸🇪

"Var hälsad sköna morgonstund..."

Igår sjöng jag i julottan för första gången sedan pandemin började. Vägen till kyrkan var upplyst av den gnistrande snön som fallit under natten. Himlen kolsvart med stjärnor som tindrade ävensom stjärnorna i fönstren. Det var kallt, tyst...I kyrkan lyste alla ljusen och som vanligt fick jag en liten "tupp i halsen" när församlingen stämde in i "Var hälsad sköna morgonstund". Kanske är julottan den finaste julstunden...med vår "eviga längtan om ljus och frid". Sedan följer juldagen då man hasar runt i tofflor och morgonrock...i alla fall är jag uppväxt så! Man fick göra precis som man ville! Och för mig blev det att läsa i julklappsboken och så även detta år! Pandemin fortsätter men det verkar som många har lagt av att bry sig... trots uppmaning om munskydd på allmänna färdmedel, är det ett fåtal som bär dessa och i varuhusen och på gatorna är trängseln som vanligt. Många affärer har dock ånyo skapat speciella in- och utgångar och handsprit finns för det mesta tillgängligt. Vi har haft sjuka i familjen, men det har varit influensan, som verkar ha tagit ett stadigt grepp. Själv har jag gått på sparlåga några veckor, men aldrig varit riktigt sjuk. Hur trist det än är måste man i alla fall vara försiktig...i alla fall om man tillhör den sköra gruppen...(dock tre sprutor!) Hursomhelst på julafton satte min lilla Elin på mig Harry Potters trollhatt, som talade om vilken trollgrupp jag ska tillhöra, så nu utgår jag ifrån att jag fått lite magiska egenskaper att använda vid lämpligt tillfälle!! Och så har jag tänkt att nästa år ska jag leta efter något positivt varje dag i tidningen! Inte alltid så lätt...men viktigt för att hålla tron och hoppet levande! God fortsättning☃️🤶

Tänd våra ljus...

Höst...dimman täcker fjällen och dalen, luften är kylig och fuktig. Jag står en stund på terassen och drar in den i lungorna, ett svagt brus från Henån hörs annars är allt tyst och stilla. Nu går naturen sakta till ro, men innan bjuder den på ett fantastiskt färgfyrverkeri av gult, orange och rött blandat med brunt och grönt.

Tänker att vi människor är som årstider...jag befinner mig i hösten...så är det, tänkte först sensommaren men nej, hösten är nog det riktiga. Inser hur viktigt det är att acceptera och ta till sig att det "nya 70 inte är 50" som man säger utan att bli 70+ är något positivt i sin egen rätt. Det handlar inte om att gamla till sig utan att ta till sig livet och det de bjuder på ett sätt som stämmer överens med det jag kan, vill och har möjlighet till! Hösten bjuder på rätt till vila, eftertanke och kravlöshet och samtidigt finns ju livskraften där vilande i jorden och under de avfallande löven... Har just avslutat en bok om Gunnel Vallquist, en biografi skriven av Alva Dahl "Slå rot i förvandlingen". Titeln passar bra på det jag försöker uttrycka; att alltid försöka hålla sig öppen mot livet och de förändringar det medför men samtidigt stå fast i sig själv och det man tror på. Bilden är som ett träd som står stadigt förankrad i marken men vars grenar sträcker sig mot olika håll...

Så beskrivs Gunnel Vallquist i boken. En kvinna som aldrig fastnade i bestämda attityder utan alltid var öppen för nya ideer och aldrig var rädd för att ifrågasätta sådant hon fann icke absolut. Hon blev tidigt katolik, och var så hela livet, men tvekade aldrig att debattera och ifrågasätta vissa av katolska kyrkans doktriner. Hela sitt vuxna liv kämpade hon för kyrkans enighet, ekumenin, skrev böcker och inlägg om sin tro, också om hur framförallt västkyrkans mer intellektuella framtoning går ut över det andliga sökandet i mässor och liturgi...(något som jag själv också tycker) och där hon mot slutet av sitt liv drogs mot den ortodoxa kyrkans gudstjänster. Hon var bl.a medlem i Svenska Akademien, deltog i gruppen för nyöversättning av Bibeln men mest känd för den stora allmänheten är hon kanske för sin översättning av Marcel Proust (På spaning efter den tid som flytt) som hon arbetade med i nära trettio år och som gjort Madeleinekakan med fläderblomste så känt. Hon dog 2016 97 år gammal. Jag avslutar denna lilla betraktelse med en haikudikt skriven av henne själv. "Klocktonen vidgas, mitt i ringen av silver slår jag sakta rot"

Morgon mellan fjällen...

Säkert kan många av er fortsättningen på denna enkla lilla psalm! Den kommer för mig nu när jag sitter här med utsikt över de fortfarande snöklädda fjällen och solen börjar sprida sitt guld över dalen. Vi fick ofta sjunga den på morgonsamlingen i skolan och fröken trampade på den lilla tramporgeln som stod vid sidan av katedern. Varje klassrum hade en sådan orgel. För det mesta en enkel trävariant men ibland kunde instrumentet vara utsmyckat med ett mer utsirat notställ. Det var vanligt att man fick en psalmvers  i läxa och på detta sätt lärde man sig många utantill.   Ända in på 70-talet fanns det orglar kvar i skolorna och när jag började min lärarbana hade jag en i mitt klassrum och jag spelade ofta och sjöng med barnen både psalmer och andra sånger. Men sedan togs orglarna bort, så även de direkta morgonsamlingarna. Nya vindar blåste in och ut for Tryggarekan och Din klara sol går åter upp...
Mycket fin poesi fick dock jag och många  med mig med sig...psalmboken är en veritabel skatt med ord för livets alla skiftningar alltifrån djupaste sorg till högsta glädje. Här finns ord för tvivel, ångest, rädsla men också för tröst och hopp. Många psalmer finns fortfarande i var mans mun! Ibland ordnar kyrkorna sing-a-long med önskepsalmer och vi i kören var med och sjöng en sådan i Adolf Fredriks kyrka. Önskepsalmer var givetvis Härlig är jorden, Blott en dag...men också en del psalmer som man sällan hör. En av de vackraste psalmer jag vet är skriven av Johan Olof Wallin 1818.

Var är den vän som överallt jag söker?
när dagen gryr min längtan blott sig öker;
när dagen flyr jag än ej honom finner,
fast hjärtat brinner.

Jag ser hans spår varthelst en kraft sig röjer,
en blomma doftar och ett ax sig böjer;
uti den suck, jag drar, den luft jag andas,
Hans kärlek blandas.

Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusar.
Jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala,
och mig hugsvala.

Ack när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder;
Hur skön då måste själva källan vara
den evigt klara!

Glad Midsommar!!

Kultur för kropp och själ

Chateaux Rosaline har jättegott rosévin, säger min bordsgranne på en middag vi var bjudna till häromkvällen! Alla instämde och jag memorerade! Det finns ju många vingårdar här omkring och flera har vi besökt under årens lopp. Mycket gott vin av alla färger har vi köpt men det är alltid trevligt att få nya tips! Så vi bestämde oss för en vinutflykt och hamnade slutligen rätt. En enorm parkering utanför avslöjade att detta var en välbesökt plats och det var också mycket elegant och stilfullt när vi kom in i avsmakningsrummet. Vackra flaskor i rosa, vitt och rött och på disken var uppradade höga vinglas. Vi provsmakade förstås som sig bör, doftade och rullade på tungan och spottade i en elegant hink! Här häver man inte i sig sista slurken! Nej måttfullt ska det vara!

Det blev förstås några flaskor att bära ut till bilen innan vi gick upp till kapellet " Chapelle Sainte Roseline", som ligger alldeles bredvid. Ingen på middagen hade nämnt detta utan vi fick tips om detta via en turistbroschyr. En verklig upplevelse väntade oss!

Varje år den 27 januari samlas ca 40.000 besökare här för att bedyra Sainte Roseline sin vördnad och mässa hålls i detta vackra kapell där Rosaline själv ligger i en glaskista av kristall,  klädd i sin nunnedräkt och med huvud, händer och fötter fullt synliga.

I ett relikskrin finns hennes ögon, mirakulöst bevarade enligt traditionen.
En enormt vacker mosaikvägg "le repas des anges" (änglarnas måltid")skapad av Marc Chagall pryder en stor vägg och här sitter jag en stund och betraktar dessa små mosaikbitar i olika färger som tillsammans skapar detta konstverk. Då fylls  plötsligt rummet av underbar körsång! "Ave verum corpus" av Mozart...som en tanke...

Rosaline de Villeneuve  föddes 1263, blev nunna och känd för att utföra många mirakler, varav "le miracle  des roses" tillhör det mer kända. Under en svår hungerperiod tog Rosaline mat ur familjens eget förråd för att dela ut till de svältande. Hennes far lurpassade på henne men när han beordrade henne att öppna upp sitt förkläde fanns ingen mat utan förklädet var fyllt av rosor! Denna händelse finns avbildad på en bronsrelief av en annan stor konstnär Diego Giacometti.

Rosaline dog 1322 i en ålder av 66 år och innan vi gick ut kunde jag inte låta bli att köpa med mig något litet minne och det blev förstås en liten reliefängel...

Påsk....

I går kom ingen påskkärring... småtöserna bor för långt borta och hon som bor närmast hade dans och kom i gång sent, och några andra hittade inte heller hit!  Christer hade dock laddat upp med kexchoklad och jag hade lite "skummisar" i en skål. Nåväl jag har sett mina hjärtan på Instagram och de är så söööta!! Godiset kommer i alla fall inte hamna fel...Christer har ständigt en skål på nattduksbordet!!

Påskkärringar 2016!

Själv sjöng jag och kören på en skärtorsdagsmässa i kyrkan. Det var mycket speciellt och stämningsfullt. Inte mycket publik men vår nya präst Åsa sjöng vackert och talade om hur lätt det är att inte se och gå förbi varandra...att "sova" (som lärjungarna gjorde...) när vi skulle behöva verkligt lyssna och stödja varandra i det svåra som kan drabba oss.  Vi avslutade med Mozarts "Ave verum corpus" och det kändes som min mamma höll mig i handen...hon älskade den och det gör jag med. Efter mässan togs allt bort från altaret, ljusen och belysningen släcktes ner och vi gick ut under tystnad. Långfredagens början...
När jag var liten var det en lång trist dag. Ingen musik på radion, stängt överallt: när TVn kom i slutet av 50-talet kunde man visa någon religiös film...och så skulle man äta fisk. Den traditionen har jag hållit på! Så idag ska här serveras torskrygg med smält smör och pepparrot för våra middagsgäster, yngste sonen med sambo och dotter!

Torsk à la Morberg

Alla Hjärtans cappuccino på Enskedes nya Bageri!

Ni vet säkert allt om det medeltida helgonet St Valentin som är en långväga anledning till att vi i dag den 14 februari firar alla hjärtans dag. St Valentin led martyrdöden just den 14 februari 269 e.kr. p g a att han låtit viga kristna par och vägrade avsäga sig sin kristna tro. Man tänkte också att fåglar börjar söka sin partner denna tid  och därför parades även ungdomar ihop både på skoj och allvar kan man tänka sig. Dessutom hade man en vårfest men det tycks mig för tidigt nu när jag tittar ut genom fönstret...den får vänta ytterligare någon tid!
Jag tycker om alla hjärtans dag och man gör vad man vill med den! Ringer någon kanske, skickar ett sms eller varför inte ge dig själv en kram. Du är älskansvärd vet du!  En ros är heller inte fel eller också ett fång röda tulpaner! Jag såg helt underbara buketter hos blomsterhandlaren.
Själv är jag så glad att jag nu äntligen efter dessa tunga veckor av ont i huvudet ävensom förkylning
börjar må bättre och idag invigde jag vårt nya bageri med en jättegod cappuccino och leverpastejsmörgås! Här har blivit så fantastiskt fint. Träpanelade väggar och nytt tak, som gör lokalen pratvänlig, vackra lampor, ljus på borden, nya stolar och bord och ett vackert trägolv. Härlig stämning och fullt med folk framför diskarna med goda bakverk av alla de slag. Satt länge och njöt och kände en efterlängtad energi återkomma! Hit kommer jag gå många gånger, både själv, med barnbarn och vänner!

Enskede chamber choir on tour!

Visst låter rubriken häftig! Att vara med på en körresa är alldeles speciellt. Hela året övar man mer eller mindre på det program man ska ha med sig, och sedan kommer äntligen kulmen när man får framföra det hela,  ofta i en gammal kyrka med valv och härlig akustik. Denna gång gick resan till Barcelona och  den första konserten var i den medeltida kyrkan Sant Roma i Lloret de Mar. Man är alltid lite nervös innan...ska det komma några och lyssna? kommer vi klara den medeltida dubbelkören utan några fadäser? Men när vi väl börjat flöt allt på så underbart, tonerna klingade  vackert och vi som ofta har svårt att sjunga pianissimo lyckades överhövan! Att vi sedan fick rungande och stående applåder gjorde inte konserten sämre!
Efteråt smakar givetvis lite tapas och cava extra gott!

Konserten i Barcelona gick också bra även om vi då var lite trötta efter en lång guidad busstur och även här fick vi med oss den i början lite svårflirtade publiken! Här inträffade dock något oväntat mitt under konserten! Kyrkklockorna började plötsligt ringa flera gånger, och det var bara att vänta in tystnaden och sedan fortsätta igen!

Avresedagen besökte vi Barcelonas heliga berg Montserrat 1236 m högt med en vidunderlig utsikt över landskapet! När man ser dessa sågtandade lite bulliga berg förstår man varifrån den katalanska arkitekten Gaudi fått sin inspiration till katedralen Sagrada Familia i Barcelona!

Här ligger ett benedektinerkloster, grundat 888, med sin berömda svarta madonna "la Moreneta" som man vallfärdar till från hela den katolska världen.

80 munkar sköter, (med hjälp förstås! ) hela verksamheten som i sanning är mycket kommersiell... och driver även en  internatskola för pojkar, vars berömda kör har anor ända från 1300-talet. Här fick vi äran att sjunga inne i klosterkyrkan bl.a sommarpsalmen "En vänlig grönska.." med La Moreneta blickande högt bakom oss, välvilligt hoppas jag!

En värdig avslutning på en fantastisk körresa!

Om denna blomma sjunger vi! 

"Bli stilla en stund i begrundan..."

Jag minns en Advent när vi tillsammans med vår dåvarande körledare Anna-Lena sjöng den vackra sången av Arne Castell "Stilla Advent". Hela kyrkan var nedsläckt, vi såg knappt vår körledare men vi var alla så koncentrerade och stämningen var magisk. Text och melodi är så samstämmig och jag tror aldrig vi sjungit sången så innerligt som då...varken förr eller senare.
Det första ljuset brinner och om en stund väntar högmässan. Detta år är det ingen uppdelning mellan en "vanlig" högmässa och senare en barngudstjänst, utan alla är tillsammans, ung som gammal, vilket jag tycker det ska vara just första Advent.
Tänker på min älskade mamma och versen vi alltid läste... "Advent, mitt första ljus jag tänt, en klarögd liten låga..." Hon dog för 6 år sedan vid den här tiden och jag saknar henne alltid.
Jag har satt upp stjärnor, köpt hyacinter och pepparkakor; inte självbakade dock! men mycket goda hjärtan och så glögg förstås! Nu kommer en härlig tid bara man kan hålla sig lugn och inte dras med i julstressen.

Underbart att få vara med barnbarnen på julpromenad, titta på julskyltningen på NK, hälsa på tomten och dricka saft!

 Kan samtidigt inte låta bli att tänka på alla barn som inte får uppleva detta...varför ska världen vara så fruktansvärt hemsk och orättvis och samtidigt så underbart vacker och glädjerik...
"Låt kärlekens budskap nu bara, föra männskorna tryggt i hamn..."

Burkini eller bikini?

Erik Helmerson skriver i en liten notis i DN angående att Frankrikes förvaltningsdomstol går emot burkinibeslutet,  att så länge beslutet är frivilligt (kvinnans) ska staten inte använda sitt monopol på hur vuxna människor ska klä sig. Håller med,  men är kvinnans beslut frivilligt frågar jag mig. Kan hon om hon vill och önskar ha t.ex bikini eller annan typ av baddräkt i stället? Jag tror inte det utan burkinin är ett uttryck för mannens makt över den kvinnliga kroppen som slöjor och burka och heltäckande kläder. Hjälper vi då dessa kvinnor med förbud? En otroligt svår fråga tycker jag, som själv mår illa när jag häromdagen i värmen såg en familj där mannen gick i shorts och t-shirt och kvinnan bredvid gick i heltäckande svart kappa med tillhörande slöja. För mig är det fruktansvärt provocerande som jag antar att det är för många andra kvinnor också, även män kanske...
Ska vi acceptera detta klädförtryck av kvinnor i Sverige eller göra som i Frankrike förbjuda alla typer av religiösa symboler i skolor och i offentliga sammanhang? Jag vet att jag ger mig ut på hal is och vet att dessa frågor rymmer många bottnar, men jag frågar mig ibland hur mycket vi ska acceptera av andra kulturers yttringar när det strider mot grundläggande värderingar i vårt samhälle?

Körresa på helgonmark

Hes i rösten men full av fina upplevelser sitter jag här med sommarsol skinande genom balkongdörren.
Att resa på körresa är något alldeles speciellt och denna gång blev det Dalarna, närmare bestämt Falun och Gagnef som fick fint besök! Själv var jag nervös att min röst inte skulle hålla men min kära altkompis Karin hade med sig en "dundertablett" som höll hostan stången på ett föredömligt sätt! För oss som är vana med vår lilla Enskedekyrkas aukustik är det underbart att få pröva rösten i andra kyrkor;  ibland kan det vara rejäl efterklang som fordrar ett helt annat sätt att sjunga. I Faluns Kristinekyrka, mycket vacker med sina blåmålade bänkar,  kändes det lätt att sjunga och där hade vi också en mycket uppskattad konsert. På högmässan berättade prästen att Elisabeth Hesselblad, vårt nya svenska helgon efter heliga Birgitta, växte upp här i Falun och konfirmerades just i Kristinekyrkan. Det kändes extra högtidligt att få sjunga just denna dag den 5 juni samtidigt som hon helgonförklarades på Petersplatsen i Rom. Det är 625 år sedan som en svensk helgonförklaring skedde och då var det den heliga Birgitta.
Elisabeth föddes 1870 och var nummer 5 bland 13 syskon. Familjen var mycket fattig och när hon var 18 år reste hon till USA för att kunna skicka hem pengar. Här konverterade hon till katolicismen, studerade till sjuksköterska men dödsdömd i blödande magsår kom hon till Rom 1903. Hon tillfrisknade dock och fick en religiös kallelse att grunda en ny birgittinsk gren vilket skedde 1911, och nu har Birgittasystrarna kloster i Falun och Djursholm men också finns 50 kloster över hela världen bl.a på Kuba där ett mirakel sägs ha skett, då en obotligt sjuk pojke tillfrisknade efter förböner av Elisabeth. Även i Mexiko botades en nunnas knä på ett sätt, som läkarvetenskapen inte kunde förklara… Under andra världskriget hjälpte Elisabeth judar och gömde många i klostret i Rom. Det berättas att när nazisterna kom och ville inspektera kom Elisabeth emot dem viftande med svenska flaggan och sa att klostret stod under den svenske konungens beskydd, så de hade ingen rätt att komma in. Och därmed lät sig nazisterna nöja!
Att bli helgonförklarad är ingen lätt historia. Dels ska personen leva ett liv i Kristi efterföljd och på betydande sätt visa medmänsklighet och barmhärtighet och de mirakel som åberopas måste noggrant granskas och undersökas innan de kan bli godkända. 1957 dog Elisabeth i Rom och nu är hon således vårt nya svenska helgon!

Glad Påsk hela veckan!

För första gången på länge är vi hemma i Sverige under Påsken. Annars har vi firat den i Frankrike. Några gånger med grannarna där de uppskattat den inköpta sillen från Ikea jämte nubbarna med tillhörande snapssånger! I dag på påskafton gläder vi oss åt solstrålarna men någon familjemiddag som jag önskat blir det inte. Det blir i stället utspridda små "påskskurar" inte dåligt det heller! Påskkärringar kommer på besök, lite äggmålning och en halv konsert i Engelbrektskyrkans "Matteuspassionen". Min sångfågel Signe som går i Adolf Fredriks musikskola sjöng med barnkören bara i den första delen, men sedan var hon så trött så vi beslöt att avstå den andra. Dessutom såg vi inget av de medverkande som stod på läktaren längst bak i kyrkan, så om jag lyssnar på CDn blir det kanske inte så stor skillnad! Bachs musik är underbar men varför ska ariorna sjungas två gånger om? Tröttande när man sitter utan kudde i en kyrkbänk!

Långfredagen kändes inte så lång längre…inte som när jag var barn, då sorglig musik spelades på radion och allting var stängt. Nu målade vi ägg med småflickorna och smakade på sillen som jag lagt in efter recept från TVs  Go´kvällskock. (Förlåt mamma... ) Påskägget blev påskböcker, helt klart bättre för tänderna!;  och i morgon sjunger jag med kören i Kyrkan på mässan tillsammans med barnkören där lilla E är med!

Och då får man verkligen säga Glad Påsk! Jesus är uppstånden och så även Våren!