"Nu får vi snart komma hem till er mormor!!" ,

Sockervaddsfest på Skansen!!

"Nu får vi snart komma och hälsa på er hemma mormor!", säger Elsa Dolly, " nu har de öppnat äldreboendena så man får hälsa på".  Klart jag skrattade...förstår precis hur hon tänker. Vi är äldre och nu får man komma och hälsa på INNE!! Ja, förhoppningvis öppnar man snart också upp för oss 70+ så att vi får vara tillsammans med barn och barnbarn inte bara ute utan även inne. Kanske kan mina små få sova över också vilket de längtat efter.

 Utvecklingen i Sverige verkar ju positiv om man jämför med många andra länder i  Europa och förhoppningsvis fortsätter den så att livet kan bli mer och mer normalt även om jag förstår att vi fortfarande måste tänka oss för och vara försiktiga. Hösten smyger sig på mer och mer... den friska lite kyliga luften som möter på morgonen när jag öppnar altandörren; de gula och röda löven som prasslar under fötterna när jag, envis som jag är, fortfarande går barfota ut i trädgården. Allt börjar sakta avstanna, kryper ihop, lägger sig till vila och det känns skönt. Jag tycker om den här stillheten som griper omkring sig, även om det blåser eller regnar så finns här ingen stress eller oro. Nu blir tid för eftertanke...ljus i stakarna och för dem som är lyckligt lottade brasa i kakelugnen. Tekoppen gör sig också bra bredvid fåtöljen liksom boken, men än påminns vi om sommaren när solen tittar fram och värmer och i flera dagar kan brittsommaren eller indiansommaren, som den också kallas, hålla sig kvar. I Joels växthus börjar plantorna se lite molokna ut och vi börjar redan planera vad vi ska så och sätta nästa år!  Detta år har ju varit ett försöksår och ett vet vi! inte mer sallad!! Själv ska jag ge mig på luktärter inspirerad av min svärdotters fantastiska luktärtspergola! Häromdagen gjorde jag och en väninna ett besök på Enskedegårds  Dahliaträdgård. Men där stoppar jag nog! Att sköta dahlior är inte så lätt. Ska grävas upp och förvaras inne under vintern och sedan grävas ner till våren. Jag nöjer mig nog med att titta och beundra!

En liten betraktelse om Rosa

En morgon när jag vaknar och går ut på terassen ser jag många vita kor på lägdan nedanför! De går tillsynes  fridfullt och betar på det forfarande gröna gräset. För länge sedan hade man djur här på gården bla kor och här var jag med om något dramatiskt en gång. En ko skulle kalva och jag frågade om jag fick vara med. Det verkade gå bra till en början. Kon kämpade med värkar och man började ana att något var på gång. Men det drog ut på tiden...kon blev tröttare och tröttare och till slut förstod man att man måste skynda på om det inte skulle gå fel. Göran, gårdens svärson och "barnmorska" stack in handen för att försöka dra ut kalven, det var inte lätt...kon hade nästan inga krafter kvar och orkade nu inte längre hjälpa till. Jag minns att jag blev så rädd; gode gud tänkte jag... som ett mantra upprepade jag , det måste gå, det måste gå... Tillslut lyckades Göran dra ut den till synes livlösa kroppen och nu började ett intensivt arbete att få i gång andningen. Göran fyllde händerna med halm och började kraftigt massera den lilla kroppen. Upp och ner for hans händer, upp och ner....Det var andlöst tyst i båset, bara gnuggandet från Görans händer hördes...Så plötsligt darrade den lilla kroppen till, man såg som fnysningar genom mulen och kalven började röra sig. Kon som legat stilla vände sig om och Göran lade kalven bredvid sin mamma som genast började slicka den. Så nära döden och nu livet! Det var en magisk stund...

Annars är jag nog lite rädd för kor...vill inte gärna gå in i kohagar utan föredrar att se dem på avstånd! Och ändå ser de så snälla ut där de går omkring och idisslar! En gång när vi var på körresa i Jämtland hade vi en liten konsert för några kor i en hage. Vi ställde oss vid staketet och började sjunga och genast kom korna springande och ställde sig på andra sidan och lyssnade! De verkade gilla vår sång så det blev flera da capon! Korna som jag nu ser nedanför vårt hus är på sk. Sommarbete dvs gårdar upplåter sin mark så att lantbrukare får tillgång till nytt bete för sina djur. Det vanligaste namnet på en ko måste vara Rosa! Fint namn tycker jag!