"Om du blir glad, blir jag glad"

Vi åker för att köpa en eklist för att distansera soffan från elementet i vardagsrummet. I dag skiner solen över det vackra vita landskapet och istappar glänser på björkgrenarna. Gumman Tö lär göra ett anfall snart men det är nog bara tillfälligt! Kung Bore har nog säkert knutit landskapet i sitt grepp! I Byggvaruhuset finns ett bord med pallar och där sätter jag mig så Christer kan botanisera ifred med försäljaren bland alla trälister. På bordet ligger broschyrer av olika slag från nya kök och badrum till kataloger över allehanda verktyg och maskiner. Men där ligger också en stor bok med rött omslag, som jag nyfiket öppnar. En bok om Rembrandt! På svenska och med många vackra bilder av hans tavlor. Jag börjar läsa och bläddrar bland bilderna. "Tycker du om den?" säger en röst plötsligt. En man, som jag förstår jobbar där står bredvid och iakttar mig. "Ja", säger jag. " Rembrandt är en fantastisk konstnär och här finns många fina bilder, även detaljer av tavlor. " Vill du ta hem och läsa" frågar han mig, men jag säger då att jag bor ju inte här så det går ju inte. "Men du får den", säger han. "Det är jag som tog hit den. Jag hittade den i ett garage! Jag är själv inte så intresserad av konst så du kan ta den! Om du blir glad, blir jag glad!" Rembrandt på ett Byggvaruhus och nu kommer den hem till mig! Undrar vem som först inhandlade boken och varför den hamnade i ett garage... kanske inte någon speciellt spännande historia, bara utsorterad bland böcker som skulle slängas. Strunt samma!! Jag blir glad! Sedan gjorde vi en tur ner till Järpen för att förutom vin inhandla lampor till vårt nytapetserade familjerum. Ja, inte kunde jag låta bli att även gå in i loppisaffären! Han känner igen mig nu "gubben" och han berättar att numera köper han in från privatpersoner eftersom auktionerna har avstannat på grund av coronan. Jag hittar förstås lite saker bl.a en vacker vas i underbar blå färg! Vaser kan man aldrig få för många... och Christer har numera gett upp sina kommentarer om att köpa in ytterligare saker till dödsboet!! Han låter mig hållas! den dagen den sorgen...

Vi hittar fina sänglampor i lampaffären och precis när vi ska gå ut ser jag honom...Nallen!! Visst har jag berättat om min svaghet för gosedjur? Jag hade inga när jag var liten som jag minns och dessutom var nallar o.d hårda, som dockorna som var av celloid. Nu skyller jag på barnbarnen som behöver djur att leka med när de kommer hem till oss, men för det mesta håller jag mig när jag i leksaksbutiken ser alla dessa underbart mjuka djur, men idag föll jag pladask! Ja,ja, kanske kan det bli en ettårspresent till lille Elliot?!

Igår firade vi vår vän Renates 75 års dag helt coronamässigt ute på fjällsluttningen med champagne, brasa och diverse tilltugg. En härlig stund och dessutom dagen då de speciella restriktionerna för 70+ togs bort! Nu behandlas vi som alla andra med samma restriktioner och rekommendationer. Dessutom har vi fått börja sjunga i kören igen så livet känns lite lättare trots att viruset sprider sig....

Höstreflektioner...

Så mörkt när jag vaknar på morgonen...hösten lyser genom fönstret med alla rödgula löv; fukt på trädgårsmöblerna trots att de står under pergolataket, doften från rabatterna av jord och multnande växter...halvligger i soffan, kaffe och ostsmörgås med marmelad och tidningen med sina föga uppmuntrande nyheter. "Jag känner mig deppig," sa sonen i telefon, "är trött på denna corona, på att inte kunna få umgås med er som jag vill, känna dessa begränsningar inför mina barn, vänner"...Ja, han är ju inte ensam precis. Visserligen har man nu öppnat upp för besök i äldreboendena (se tidigare blogg!!) och man pratar mindre om sköra 70+ (man är på väg att behandla oss som vuxna med samma restriktioner som andra och med eget omdöme...) dock ökar smittan i speciellt Stockholmstrakten även om Tegnell inte riktigt tror på en andra våg för Sveriges del.Jag hakar mig fast vid alla positiva besked, vägrar förlika mig med den domedagsstämning som vissa förmedlar...obstinat som min mamma alltid sa om mig! Nu har vi 70+, tack vare vår körledare, fått sjunga lite! Vi har träffats i kyrkan några gånger, givetvis coronasäkert, och jag tror vi alla som deltagit har njutit av att dels få träffas men också äntligen få sjunga tillsammans. Ringrostigt till en början men redan andra gången märktes skillnad. Får se hur länge detta får fortsätta...i dessa tider finns inget som är säkert längre och det är nog detta som är så tärande...

Det gäller att ta till vara på det som ger glädje och energi! Vi firade vår 40 åriga bröllopsdag på Gotland med dotter och barnbarn!

Så underbart att mer få lära känna och vara med denna underbara Elliot nu elva månader.

Go o gla för det mesta och han hängde med sovandes eller sittandes vid både lunch o middagsbord.

Gotland och Visby, denna pärla med sina gränder, där rosorna fortfarande klängde på de små husväggarna och Botaniska trädgården bjöd på fantastisk blomsterprakt!

Kunde ha stannat längre, boat in mig på vårt trevliga lägenhetshotell och tagit långa, stärkande promenader längs strandvägen och avslutat med ett glas på ljugarbänken utanför grekiska krogen Munken på Stortorget!

Här åt jag förresten den godaste friterade kalamarin jag ätit på länge, men så var kocken grek också! (kanske inte alltid en garant!)

I hamnen avnjöt vi även en god middag med några vänner som oförhappandes råkade vara där också! "Goda vänner är så viktiga", sa en annan vän, när hon hälsade oss välkomna till surströmmingsakademins årliga fest, och det håller jag verkligen med om!

Min mamma sa alltid det också, och hennes sorg var stor när den ena efter den andra dog, för trots barn och barnbarn blev ensamheten större när de som följt henne genom livet försvann. Jag är lyckligt lottad som har så många olika vänner både när och fjärran och ju äldre jag blir ju mer betyder de. Nu har en av dem dött...Ingrid en vän som stått mig nära under många år. Levnadsglad, en kämpe, men till slut orkade hennes kropp inte kämpa mer mot de strålskador hon fått efter en tuff cancerbehandling för många år sedan. Speciellt minns jag min bokhandelstid där hon bl.a hjälpte mig att bära stolar och hälla upp vin till kultursugna inför bokhandelns olika kulturkvällar!

Annat som ger mig inspiration är tvprogrammet Babel, Erik Schuldts musik och reflektioner på P2, bokhögen som lockande ligger på mitt bord...att jag kommit igång med träning hos min underbara sjukgymnast...att jag tagit upp mina sånglektioner...börjat spela piano efter det att en god vän skickat noter...etc etc Visst är det så att när man börja tänka till så är det väldigt mycket som berikar ens själ och kan hjälpa till att ta en över svårmodet när det drabbar en!😊