Kultur för kropp och själ

Chateaux Rosaline har jättegott rosévin, säger min bordsgranne på en middag vi var bjudna till häromkvällen! Alla instämde och jag memorerade! Det finns ju många vingårdar här omkring och flera har vi besökt under årens lopp. Mycket gott vin av alla färger har vi köpt men det är alltid trevligt att få nya tips! Så vi bestämde oss för en vinutflykt och hamnade slutligen rätt. En enorm parkering utanför avslöjade att detta var en välbesökt plats och det var också mycket elegant och stilfullt när vi kom in i avsmakningsrummet. Vackra flaskor i rosa, vitt och rött och på disken var uppradade höga vinglas. Vi provsmakade förstås som sig bör, doftade och rullade på tungan och spottade i en elegant hink! Här häver man inte i sig sista slurken! Nej måttfullt ska det vara!

Det blev förstås några flaskor att bära ut till bilen innan vi gick upp till kapellet " Chapelle Sainte Roseline", som ligger alldeles bredvid. Ingen på middagen hade nämnt detta utan vi fick tips om detta via en turistbroschyr. En verklig upplevelse väntade oss!

Varje år den 27 januari samlas ca 40.000 besökare här för att bedyra Sainte Roseline sin vördnad och mässa hålls i detta vackra kapell där Rosaline själv ligger i en glaskista av kristall,  klädd i sin nunnedräkt och med huvud, händer och fötter fullt synliga.

I ett relikskrin finns hennes ögon, mirakulöst bevarade enligt traditionen.
En enormt vacker mosaikvägg "le repas des anges" (änglarnas måltid")skapad av Marc Chagall pryder en stor vägg och här sitter jag en stund och betraktar dessa små mosaikbitar i olika färger som tillsammans skapar detta konstverk. Då fylls  plötsligt rummet av underbar körsång! "Ave verum corpus" av Mozart...som en tanke...

Rosaline de Villeneuve  föddes 1263, blev nunna och känd för att utföra många mirakler, varav "le miracle  des roses" tillhör det mer kända. Under en svår hungerperiod tog Rosaline mat ur familjens eget förråd för att dela ut till de svältande. Hennes far lurpassade på henne men när han beordrade henne att öppna upp sitt förkläde fanns ingen mat utan förklädet var fyllt av rosor! Denna händelse finns avbildad på en bronsrelief av en annan stor konstnär Diego Giacometti.

Rosaline dog 1322 i en ålder av 66 år och innan vi gick ut kunde jag inte låta bli att köpa med mig något litet minne och det blev förstås en liten reliefängel...

Nu väntar våren....

"Du är fin fast du är så gammal", säger Elsa Dolly! Det tröstar eftersom jag den sista tiden känt mig tio år äldre och tycker mig ha fått mer gråa hår och fler rynkor...det har varit en turbulent tid. Länge faktiskt; nästan ända sedan planerna på först ombyggnad men sedan renovering av huset började planeras.  Dock de sista veckorna har jag levt som i en bubbla med sortering och nedpackning av vårt hem (efter nära 40 år...) så mycket att slänga av sådant som för länge sedan passerat "göra något av datum"; minnen från min tid som lärare...små gulliga tillrop och brev från elever, kort och program från bokhandeln, teckningar av mina egna barn och barnbarn, resor och ett oändligt antal kort från vänner och bekanta; mycket att slänga men det tveksamma stoppar jag tillbaka; kanske går det bort när vi ska packa upp igen... Så har vi alla kläder och skor och....Ja, Christer åker som en skottspole mellan Röda Korsets klädinsamling och soptippen.Vi har en deadline som tur är, och några dagar innan ger jag nästan upp. Trött både fysiskt men mest psykiskt...

Tänkte på Christer när jag såg denna tavla på Liljevalchs!! Tyvärr missade jag konstnären.

Jag börjar gråta och mitt plockande blir osystematiskt utan riktning. Då kommer dottern och organiserar, och bara efter några timmar är det mesta klart och vi kan pusta ut i en närliggande lägenhet som vi turligt nog kan bo i. Här finns de mesta av möblerna och vi boar in oss med lite böcker, ljus och några kära ikoner (lite foton och minnessaker) samt en hörna för barnbarnen med böcker, pussel och färgpennor. Det är en fin lägenhet med sol på eftermiddagarna och ett stort kök där vi ställt in det som vi kan behöva för att laga mat både till oss själva och eventuella gäster.

Men det är intressant att upptäcka hur lite man egentligen behöver... Ett dussin tallrikar, glas, koppar, lite uppläggningsfat....Hur mycket omger man sig inte med? Hur mycket finns av onödigt husgeråd i påsarna vi ställt undan? Det är en nyttig och tänkvärd upplevelse och nu när allt är klart känns det skönt och på många sätt befriande. Det är ovanligt att bo i lägenhet. Man hör musik och dörrar stängs och öppnas och steg i trappan. Från konditoriet i bottenvåningen kommer doft från soppa och bröd, även om de inte bakar här i huset,  och i sovrumsfönstret ser vi ut mot ett jätteträd där skatorna har byggt bo och hela tiden far fram och tillbaka och också verkar vara i renoveringstankar genom att hela tiden tillföra nya kvistar!

Jag åker hem till vårt hus då och då, tvättar lite även om det finns tvättstuga här i huset, men jag vill titta till och nu har hantverkarna kommit i gång ordentligt. Det kommer att bli fint...väldigt fint...Kan tänka att det här skulle man gjort för 10 år sedan , eller åtminstone 5, men förhoppnings vis får man njuta några år över 80 med det nya!!

Nu far vi några veckor till vårt paradis i Frankrike och jag ser fram emot lata dagar...böcker finns med och datorn förstås. Hoppas få lust att skriva lite...har inte haft någon inspiration men kanske den provensalska våren kan väcka den! I skrivandets stund värmer solen genom fönstret i och trädgårdarna runt om lyser snödroppar och krokus. I trädgården hemmavid har mina Kejsarkronor kommit upp och när vi kommer tillbaka hoppas jag att scillan lyser emot oss med sin vackra blå färg.
Våren och ljuset, så efterlängtad!