Det är så ljuset kommer in...

Ibland kan en titel på en bok eller en tavla få i gång mig...Det har hänt att jag köpt en bok, oftast en diktbok, därför att titeln fångat mig. Så var det med Marie Lundquist diktbok "Jag går runt och samlar in min trädgård för natten". Det var något så lockande i titeln...trädgården kunde ju vara både påtaglig och symbolisk. Här kunde man både växa, stå stilla...leva och vila...Att den sedan visade sig innehålla många fina, tänkvärda dikter blev en bonus.  Nu sist var det titeln på några tavlor på Liljevalchs Vårsalong som särskilt berörde mig.

Tre små svartvita fotografier med rubriken "Det du inte ser".  Gråstämda men med en ljuskälla som dominerar...fick mig att tänka på Leonard Cohens ord om sprickan i tillvaron (det är så ljuset kommer in...)

En annan titel var "Fnns det någon som jag där ute?",  som i och för sig självklart fick mig att tänka på Pinoccio men samtidigt också på vår längtan att smälta in, tillhöra...och hur fruktansvärt att inte få göra det.

I "Nattportiern" ser jag inspiration från en av mina favoritmålare Edvard Hopper, som är mästare på att beskriva bristen på mänsklig kontakt...återigen vår existensiella ensamhet...

Den fina tovade"rödhakesångaren", som sjunger så vackert bland andra fåglar, minner mig om min älsklingsbok "Den hemliga trädgården" där rödhaken spelar en betydelsefull roll och där ingenting är omöjligt;  för här finns ingen ensamhet bara gemenskap, tillit och kärlek. Magi helt enkelt!

....ett näste för själen

Musik...har börjat på en serie föreläsningar på Senioruniversitetet om barockens giganter. En mycket sympatisk och kunnig man, Vassilis Bolonassos, känd från Klassiskt i P2,  inledde med att berätta om och spela musik av den Venedigbaserade Antonioni Lucio Vivaldi. Sällan säger man mellannamnet men han tyckte det var viktigt att poängtera. Lucio betyder ljus och det är just det Vivaldi förmedlar i mycket av sin musik. Många tänker på Årstiderna när man säger Vivaldi och det är nog också för detta verk han är mest känd för allmänheten. Men Vivaldi komponerade så mycket mer. Inte minst för sina musikaliskt begåvade elever i den skola för flickor där han undervisade under 40 år, Pio Ospedale della Pietà. Hit lämnades flickor som var föräldralösa eller vars föräldrar inte kunde ta hand om dem. Vissa  flickor kallade han vid namn efter de instrument de spelade som Anna fiolen eller Maria fagotten!! Hans flickorkester och flickkörer blev vida berömda och många även andra framstående kompositörer och musiker kom och lyssnade.  En som mycket uppskattade Vivaldis musik var Bach,  som också  transponerade verk av Vivaldi till cembalo och orkester. Vi fick lyssna på flera stycken och alla bär Vivaldis omisskännliga fingeravtryck. Tänker på att all musik präglas av sin kompositörs ande och själ...ibland kan den liknas vid någon annan...men visst känner man igen Mozart eller Bach eller... Vivaldi skrev även operor, över 90 stycken!! ävensom körverket "Gloria", som vi i kören ska framföra nu i vår!  Han dog i Österrike 1741, 63 år gammal, och länge var hans musik "bortglömd" till den fick sin renässans i början av 1900-talet.
Fler spännande musikmöten lär vi få uppleva  med Vassilis; Händel och Bach står på tur och tillslut även giganten Bethooven som i år fyller 250 år. Som sagt "Musik ett måste för hälsan, ett näste för själen"!