Vår fru och våfflor

Säkert år ni någon våffla i veckan! 25 mars är ju Maria Bebådelsedag, dagen då ärkeängeln Gabriel kom till Maria och talade om för henne att hon skulle föda Jesusbarnet, och ända till 1953 var det en röd dag i vår almanacka. Den kallas också Vårfrudagen och har firats inom kristenheten sedan 600-talet. Man tror att ett uttalsfel skapade ordet våffeldagen och därmed utvecklades också traditionen att äta våfflor. I Frankrike äter man gauffre, en mer rektangulär och tjockare våffla, och som vi, gärna med sylt och grädde.

Vårt grannland Norge äter våfflor nästan alla årstider, och helst då med en skiva mesost! Faktiskt ganska gott!

Det finns många vackra målningar och bilder på Marias bebådelse och en av de vackraste i mitt tycke är den av Fra Angelico, en freskmålning i klostret San Marco i Florens

Titta också på skulpturen av den glada ängeln, gjord på 1200-talet och som står bredvid Maria vid porten till en stor kyrka i Reims Frankrike. Här kan man tala om ett glatt budskap!

Konsten att laga Bruna Bönor!

Min älskade farmor var en hejare på att laga goda bruna bönor! Nästan varje gång jag besökte min farmor serverade hon bönorna och då alltid med stekt falukorv till. Så himla gott! Nu i Coronatider så försöker vi laga mat som vi tidigare inte lagat, som nyligen rårakor, och plötsligt blev jag så sugen på bruna bönor så sagt och gjort tog vi fram husmanskostboken med Morberg som vägvisare och satte i gång.

Det tar lite tid eftersom bönorna ska ligga i vatten i ca 12 timmar och sedan ska de koka i drygt 1,5 timme eller tills de är alldeles mjuka. Inget svårt således men nu kommer det till det som ska sätt pricken över i:et! Sirap och ättika! Vi följde receptet eftersom jag är av den åsikten att första gången man lagar en rätt ska man följa det och inte börja improvisera, så vi tog exact de mått som angavs. Ni som gillar bruna bönor vet att det ska bli en sötsyrlig smak och vi smakade av och smakade av.... det var dock inte lätt att få till den. Vi tog salt och t.o.m lite peppar(här improviserade vi) och ökade på mängden av sirap och ättika men den där riktiga touchen ville inte infinna sig. Dock blev det ok när det salta stekta fläsket kom till, men farmors härliga smak blev det inte. Kanske var det något speciellt som farmor tillsatte? Jag kan ju inte fråga henne, men det var nog det där "på en höft" eller "en nypa" som är så odefinierbart i köksspråket! Också farmors speciella kärlek förstås... Men skam den som ger sig! Nästa gång ska jag pröva receptet i "Mormors kokbok" som verkar lite enklare och lite mer gammaldags!!

Indiansommar....

Été indien...dagar av dis och moln och så plötsligt klarblå himmel och sol! Den värmer gott men kommer man in i skuggan är det kallt, så vi går förstås på den soliga sidan av trottoaren och de soliga caféborden är givetvis upptagna! Men ett blir plötsligt ledigt och här sätter vi oss och njuter! jag med ett glas rosévin fast det knappt är lunchdags!

Marknaden är fortfarande i full gång med stånd med tröjor och halsdukar, varma ulltofflor och strumpor, och i ståndet med färdiggjord mat kan man köpa Choucroute à l´alsacienne rätten med fläsk och korv och surkål! Väldigt gott och värmande.

Även paraplyer för regniga dagar!

I blomsterståndet ser jag bord med penséer...lite underligt tänker jag...men kanske kan det funka om man planterar dem på ett skyddat ställe;löfte om kommande vår!

Solen i min trädgård

Solen har ramlat ner i min trädgård!!

Ljuvligt, ljuvligt...värmen, dofterna, solen, fåglarna...sitter i solstolen men flyttar mig efter en stund till skuggan. Svalt rosévin på kvällskvisten, annars vatten med klirrande isbitar. Njuter och samtidigt är det lite lite oroväckande...denna värme redan nu?

Syrener som snart går mot sin utblomning; de som först brukar komma till skolavslutningarna i juni...Mina finska rosor slår ut mer och mer och det är verkligen tidigt. Man kan inte låta bli att tänka på väderprofetierna om varmare klimat med smältande isar och höjda havsnivåer. Men jag slår bort de dystra tankarna, vill vara i denna ljuva sommartid och njuta. Som de flesta andra som översvämmar stan!

Två grillmästare!! Sonen Fredric med goda vännen David!

Vi har goda vänner från USA här på besök och Stockholm visar sig från sin allra bästa sida med skärgårdsbåtar på glittrande vatten och lockande uteserveringar i mängd. Månadens klo! Lilla Elin cyklar alldeles själv utan stöd  och hennes glädje är STOR!

Dessutom har jag börjat ny karriär som potatisskalare på golfrestaurangen i Saltsjöbaden!!

Christers dotter Ammi med sambo Per driver den i sommar! Roligt! Snart reser vi till Åland på körresa också men innan dess musikal där mitt barnbarn Selma deltar!
Fullt upp med andra ord!!

"Du är vad du äter..."

Jag och Christer äter mycket mindre nu för tiden! Det är väl så att man fordrar mindre när man blir äldre, inte jobbar och inte är så fysiskt aktiv längre...När vi äter ute delar vi ofta både på förrätt och varmrätt när det är meny,  och är det bara "dagens" tar vi för det mesta en liten förrätt också. Det känns bättre än att sitta bara med en tallrik! Det har hitills aldrig varit några problem och för det mesta tar de in en extra tallrik också. Vad äter ni egentligen när ni är ensamma? frågar barnen som undrar var valkarna kommer ifrån!!
Ja inte blir det någon särskilt kulinarisk matlagning! Christer som i och för sig gärna står vid grytorna om vi är flera finner det inte särskilt meningsfullt att laga komplicerat till oss två, utan då blir det enklare varianter, men för den skull inte mindre goda!

Förrätt blir efter säsong och nu är det sparris som gäller! Otroligt gott med smält smör och salt, och sedan har vi ju kronärtskockan, som svämmar över på marknaden, och den ätes också med smält smör och salt!

Ibland gör vi paprika med getost och honung, hur enkelt som helst; bara lägg getost på en paprikahalva, strila på lite olivolja och sedan in i ugnen 200 gr i 20 minuter, sedan strimla över lite honung och ev lite timjan!

Paté med cornichon och lite rostat bröd är inte fel och då gillar jag särskilt skogspatén med svamp "paté forestiere" och sedan har vi ju melon och prosciutto...
Men äter ni ingen varmrätt? undrar ni! Jo varje tisdag köper vi kyckling på marknaden och så gör jag pannbiff, och nu när vi fått fiskaffären tillbaka blir det grekisk fisk eller lax i ugn! Potatis blir ofta egenhändigt gjord pommes eftersom vi inhandlat en fritös! Man kan säga att vissa av dessa rätter förekommer varje gång vi kommer hit!

Dessa vällagade och goda rätter avnjöt vi på en bistro i den vackra byn
Moissac Bellevue!
Förrätten grillade små sardiner på karamelliserad lök på pate feuilletée (ett luftigt bakverk)
och sedan Aioli fisk med vitlöksmajonnäs,  dock en lättare variant med grönsaker som verkligen var al dente!

Därför äter vi ofta lunch ute för att få variation och också få tillfälle att njuta av äta fransk "husmanskost". Efterrätt kan bli en chokladbit eller något av alla de olika efterrättsvarianter som finns i butiken. Just nu är det jordgubbar från Carpentras som gäller! Som svenska är de inte men likafullt helt ätbara!

 Min grekiska fisk brukar vara uppskattad så här får du receptet!
Salta och lägg ett fryst fiskblock (vit fisk) i ett fat
Pressa på vitlök och citron (en halv, man får prova så att det inte blir för mycket citronsmak)
låt ligga drygt en halvtimme ungefär inte så noga
värm upp olivolja i en kastrull
lägg i fiskblocket försiktigt, häll i lite vatten i fatet och häll i kastrullen
klipp ner massa persilja
vänd fiskblocket då och då och låt sjuda tills fisken är klar
Servera med pressad potatis!
Det här receptet är från Anna Bergenström som hade en mycket uppskattad kväll i min bokhandel då det begav sig!

Uppbrott....

Hemresan närmar sig... i morgon åker vi till Nice för en natt innan flyget hem. Ska bli skönt! Jag är nöjd och längtar hem till min vardag! med allt vad det innebär av familj, vänner och aktiviteter. Förhoppningsvis kommer jag fortsätta med mina promenader som jag påbörjat! Det är ju härligt när man kommer i gång!!

Ni som följt mig vet att vädret inte har varit något vidare men två helsoliga dagar har vi haft och dessemellan solglimtar mellan moln och regn. Våren är långt borta fortfarande, men då och då tittar den fram och väcker hopp och längtan.

Som nu idag på marknaden när mimosaplantor och penseér fyller försäljerskan bord. I stället för croissanter köper vi frasiga "kuddar" med äppelmos och Christer dricker varm choklad och jag en noisette! Det sistnämnda är en liten crème (kaffe med mjölk) och först nu har jag lärt mig det! Kände mig väldigt fransk helt plötsligt!! Varje dag ett nytt ord!

Dagens höjdpunkt var vår lunch i le Val, en liten by som man alltid passerar när man åker upp till oss.

Den ser inte mycket ut för världen när man åker förbi det stora vinkooperativet och skolan med sina 

huslängor, och byn ligger som utspridd på en öppen slätt. Men man bedrar sig! Den gamla delen är charmig med smala gränder och torg och här ligger en restaurang som min frissa tipsade om, och som visade sig vara en riktig pärla!

La Crémaillère ägs av en familj där mannen är chef de la cuisine och hustrun sköter det övriga. Köket är öppet så man kan se hur maten tillreds à la minute och inredningen är enkel och flärdfri.

Och vilken god mat!

Det är nog det godaste jag ätit här på länge. Det blev både förrätt (som vi delade på som efterrätten) och varsin köttbit där min beledsagades av tryffelsås och Christers av svamp. För en gång skull var köttet perfekt! och grönsakerna al dente! och inga kryddor behövde tillsättas. 3 stjärnor absolut! En underbar avslutning på våra veckor här!

Att le Val dessutom har ett hus för musiken ger den en extra stjärna!

Kräfttider;deckarmys och Parisminnen!

Äter kräftor med goda vänner! Himlen är mulen men det är varmt i luften så vi kan sitta ute. Än är björkarna gröna men bladen börjar gulna på sina ställen....sensommaren börjar sakta gå mot höst...
Lite vemodigt men också skönt! Jag har varit lat i dag.

"La liseuse" Renoir

Legat på soffan och läst en av mina deckarfavoriter Peter Robinson "Skuggan av tvivel" alldeles nyutkommen! Kommisarie Alan Banks löser mord i vackra Yorkshire och vilar sig sedan i sitt cottage i början av hedlandskapet med ett glas whiskey,  ett gott rödvin och musik! Bra och spännande intriger, bra personteckningar och som sagt den underbara engelska naturen med sina små byar, kullar och inrökta pubar! Har du inte läst honom så gör det! Börja gärna med "En ovanligt torr sommar" där jag för första gången mötte Alan Banks. Sedan följer man honom även i livet genom alla följande böcker, som man ju ofta gör numera i de flesta deckare. Än annan favorit är Michael Connelly som kommit ut med en ny Harry Bosch, som hans alter ego heter. Också bra för det mesta! Denna favorit delar jag med min son Tobbe så det är där böckerna till slut hamnar!
Ja, deckare är alltid mysigt, men flera romaner väntar också bl.a är jag väldigt nyfiken på Kjell Westös senaste bok "Den svavelgula himlen", som fått lysande kritik. I bokklubben kommer vi denna gång diskutera Linn Ullmans bok "De oroliga".
En bok om hennes relation till sina berömda föräldrar som hon berättar om på ett mycket vackert språk och inlevelsefullt sätt. En berättelse om minnen, längtan, saknad men också om åldrandet och den svåra kärleken.  Hon är en god berättare Linn Ullman.

I Paris hittade jag Hemingways bok "The sun also rises" den som blev hans genombrott. De lite vinddrivna existenserna i mellankrigstidens Paris. De som kallades the lost generation... jag har läst den för länge sedan, men nu såg jag den på den ärevördiga bokhandeln Shakespeare and Co och fick lust läsa den på originalspråket.

Det är en underbar bokhandel som man inte bör missa om man är i Paris. För övrigt hade vi fantastiska dagar där med vårt barnbarn Signe, som uppskattade både Versailles, Louvren och Musée d Orsay men också promenaden utmed Seine med efterföljande glass!

Dessutom fick hon sin farmor klättra upp 600 steg till tornet på Sacre Ceur, där vi belönades med den fantastiska utsikten över Paris i solnedgången!

Vacker utsikt hade vi också från pariserhjulet, men utsikten från Eiffeltornet får anstå till en annan gång...kön var oändligt lång och ...."jag kommer  åka till Paris många gånger farmor!"

Förevigad på Place de Tertre!

Längta hem och längta tillbaka....

Sista kvällen här i vårt paradis. Sonen Tobbe med sin Renée fixar god aperitif, Aperol Spritz, inspirerade av sin Sardinien resa, och nu lagar de middag i vårt fina sommarkök som äntligen är klart
 med taket pålagt. I morgon bitti far vi med Tobbe ner till Nice för att hälsa hans barn välkomna men för oss blir det bara "kiss and goodby"! Vi far vidare mot den lilla franska staden Menton nära italienska gränsen. Här ska Christer och jag bo några nätter innan vi far mot Sverige på torsdag. Underbara sommardagar...sol och värme i överflöd, bad och marknader men framförallt har vi haft tid att umgås med barn och barnbarn. Det känns bra att åka hem nu. Längtar också efter svensk sommarsvalka och lite regn!!, men jag vet samtidigt att jag snart kommer längta tillbaka...men det är väl det som är bra med längtan! en krydda att vara rädd om...

Makalös och bokrea!

Många matställen finns det i stan, ja ni vet ju själva! Dyra och billiga, bra och dåliga... Inte alltid så lätt att hitta rätt men idag när vi åkte in för att äta lunch och efteråt gå på bokrean,  hittade vi ett makalöst! trevligt ställe "Brasserie Makalös" på Västra Trädgårdsgatan nära Kungsträdgården. Namnet kommer från det palats som i folkmun kallades "Makalös", en extraordinär byggnad, som påbörjades på 1630-talet vid Karl X11:s torg,  och ägdes av familjen de la Gardie. Det måste ha varit en fantastiskt utsmyckad skapelse, 5 våningar hög med burspråk och koppartak och torn och ett lusthus högst upp. Vid Karl X1:s reduktion förlorade släkten palatset som sedan användes som bl.a vapenförråd men också byggdes om till teater, och det var under en teaterföreställning 1825 som en brand bröt ut och förstörde hela byggnaden. Allt detta fick vi oss till livs av en bordsgranne, som verkade kunna sin historia!
Matsalen i palatset lär ha varit mycket praktfull med en enorm öppen spis, och även här på brasseriet har man som en replik anlagt en sådan.

I anslutning finns även ett hotell, och baren och matsalen har glastak som gör att man tycker sig sitta ute! Vita dukar och fransktalande hovmästare! Fransk meny och inte blodigt dyrt. Hit går vi gärna igen!

Ja, sedan blev det bokrea för mig!! Christer valde Claes Ohlsson och korsord, medan jag botaniserade. Det blev en blandad kompott bl.a böcker av tecknaren Liv Strömquist och Jan Stenmark! Den sistnämnde får mig alltid på gott humör genom sin förmåga att tolka bilder med sina skruvade texter!