¨Somewhere. over the rainbow...¨

I går tog vi farväl av vår gode vän Göran i Undersåkers vackra kyrka. Solen bröt fram genom de mörka molnen och sken in genom de stora fönstren på kistan vid koret, så vackert dekorerad med bla röda rönnbär och växter från de fortfarande blommande fjällsluttningarna och givetvis fåglar vars kvitter också hördes i kyrkrummet.

Prästen talade så fint om hans konstnärsskap, alla de fåglar och andra figurer som han under många år skapat i trä och tråd. Fåglar, alla med olika uttryck och egenskaper, men med ett gemensamt, att de kan flyga. Precis som Göran kunde. Fantasi, humor präglar hans verk men också ömhet och respekt för livet i alla dess former och uttryck.

Hans svåger spelade ett egenhändigt komponerat stycke ¨Till Göran¨ tillsammans med sin son, ett barnbarn läste en dikt och jag sjöng "Over the rainbow". En gång var Göran lappfogde med stark känsla för samernas rättigheter, äventyrare och flottkarl i Canada, skidåkare i den älskade fjällvärlden, jägare men också musik och jazzälskare, konst och bokmal!! I sin lilla ryggssäck som han ofta bar med sig plockade han ofta upp en varm tröja om någon frös eller lite bubbel, eller en tomat och givetvis den klassiska lilla kaffekokaren. I sanning en överraskningarnas man med många strängar på sin lyra.

Nu flyger han upp till sina gamla vänner och hans fåglar har hittat hem hos vänner och bekanta och inte minst hos hans familj. På middagen efteråt sjöng Christer en vers av "Blott en dag" för Göran som trots sin skeptisism var en man som älskade vissa psalmer och Fräsningsarmens sånger bl.a "Han har öppnat pärleporten..." Nu är den öppnad... Vila i frid kära vän❤️

Varje dag en ny dag....

I dag får bli en bra dag tänker jag då jag vaknar. Ofta ganska tidigt...nu är det lite mörkare på morgnarna, inget fågelkvitter längre och en anings gulfärg speglas i björkarna. Men jag minns årstidvisan att ¨juli, augusti o september härlig sommar är det då¨ så ännu är det sommar. Inte för att jag inte tycker om hösten...den är också härlig då allt går sakta till ro; men jag vill fortfarande vara i sommaren.Ibland blir det en bra dag, men lika ofta inte. Det handlar givetvis om min dagsform; om onda leder om hur min kära man mår. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns tungt. Att leva med en människa som inte mår bra, som ofta är trött och helst vill vila och som dessutom har ont smärtar då jag inte vet vad jag ska göra för att hjälpa. Varje gång han verkar få lite energi, sitter uppe, går och handlar tänker jag att nu vänder det... och lite är det väl så att det gör det också...men så blir det backlash igen och man får liksom börja om. Själv har jag ju också så ont i händer och armar men nu ska jag äntligen få skiktröntgen av nacken för att se om något ont utgår därifrån. Således ömsom vin ömsom vatten.

I sommar tre veckor i Frankrike i ofta tangerande 40 graders värme som gjorde Christer ännu tröttare medan jag själv klarade värmen ganska bra och den kändes ockå bra för lederna; mysvecka med Agnes och familjen och sedan avslutning 4 dagar i Menton, denna vackra pärla vid kusten nära Italienska gränsen.

Besök hos Fredric o Lina några dagar i deras fint renoverade Ryahus med fortsättning hos Agnes i ljuvliga Tisarbaden. Så vi fyller på sommaren så gott vi kan.

Nu blir det snart Edsåsdalen och en vecka främst för att följa vår käre vän Göran på hans sista resa. Så många fina, roliga, givande minnen jag bär med mig av honom! Renskillning i Lappland, Näsetvandring, Helenakåtan, brasstunderna här hemmavid på Mittel, min första ripmiddag...En härlig man full av fantasi, lekfullhet men också med svärta i sin komplexitet. Jag ska sjunga för honom ¨Over the rainbow¨...han kunde flyga som sina fåglar..

Idag kommer Våren till Stockholm!

Hjalmar är BÄST! Nu kan jag äntligen skriva lite i min blogg! Man halkar så lätt ur när man inte skriver så ofta och det hela tiden är nya uppdateringar...men vad kan vara bättre än att få Välkomna Våren nu när jag kommit lite igång igen! Dessutom verifieras detta av meteorologen i DN att ¨Nu smäller det till !!" En sol som börjar värma, bulliga koltrastar tycker jag mig höra...snöfläckar som försvinner mer och mer och...ja det ser visserligen risigt ut överallt i trädgården, men vad gör det! Det doftar Vår! För mig, som varit bloggtyst så länge hoppas jag på en verklig ljusning. Dessutom föddes vår dotter Agnes precis denna dag för 45 år sedan! Också en glädje att fira! Det sista året har varit starkt präglat av min man Christers olika sjukdomar med operationer och medföljande stark hjärntrötthet. Många provtagningar och läkarbesök samt allt annat i vardagen som han har skött om och som måste tas om hand och allt har ju givetvis påverkat min livssituation också. Inte lätt för någon av oss men framförallt för Christer; men han är en kämpe och vi kommer klara detta. Goda vänner, en fin och omtänksam familj stöttar också så vi kan inte klaga utan är priviligerade. Själv finner jag stimulans o ork i min kör, musiken är en stor glädje, men också böcker och i fina och stärkande samtal med goda vänner. En härlig vecka i vårt fjällhus hade vi också för några veckor sedan. Tyvärr mådde inte Christer så bra utan sov mycket, men jag gjorde några verkligt härliga promenader bland snötyngda granar, diamantglittrande björkar och solbelysta fjällsluttningar. Ett riktigt vinterlandskap att fröjdas åt. Men även här hemmavid har det stundtals varit fin vinter så jag har fått mitt lystmäte av kyla och snö. Tyvärr ser det inte lika ljust ut i världen...svårt att ta in allt fruktansvärt som sker med krig på så många platser, ett sådant oerhört lidande som vi människor åsamkar varandra... "det fruktansvärda börjar bli alldagligt" sade Olof Palme en gång i ett tal, men också viktigt att veta att vi som människor har förmåga att påverka och förändra, men bara tillsammans. Trots allt... en fin ljus vår önskar jag oss alla🙏