Ave Maria

Var hälsad Maria full av nåd, Herren är med dig, Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt Jesus; Heliga Maria Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund, Amen-- Ave Maria gratia plena, Dominus tecum, Benedicta tu in mulieribus et benedictus fructus ventris tui, Jesus Christus, Sancta Maria, mater dei, ora pro nobis pecatoribus, nunc et in hora mortis, Amen----- (Välkomna till konserten i Enskede kyrka på söndag 27 mars kl 18 🎶)

Var hälsad Maria...

Får reklam om våfflor. Nu är tid att ta fram våffeljärnet och bjuda på frasvåfflor med grädde och sylt. I Norge serverar man våfflor med mesost också en variant. Ordet våffla härrör ur orden Vår Fru som syftar på Jungfru Maria som i dessa dagar får besök av ängeln Gabriel med budskapet att hon ska föda Guds son. På söndag ger vi i kören en konsert med enbart Mariasånger och vi är inte de enda! Fler kyrkor har konserter i Mariaton. "Bed för oss" sjunger vi...och i dessa dagar känns det viktigare än någonsin. Hur ska vi få stopp på detta omänskliga, hemska krig som nu härjar i Ukraina? Med böner... med musik...Bilder kommer för mig; den lilla flickan som mitt under bombanfallet börjar sjunga i skyddsrummet; sjunger en sång ur filmen "Frost". Hon sjunger så fint och man kan se hur alla i rummet lyfts upp av hennes toner. Eller violinisten som höjer fiolen och börjar spela också han i ett skyddsrum. Detta klipp förmerades sedan genom att andra violinister adderade sig till och det blev en hel orkester med samma melodi...Musiken känner inte av några gränser, inga språk, den kan skänka oss vilja till kamp, ge oss hopp men även vila och återhämtning mitt i brinnande krig.

Mitt i allt gläds jag åt vårsolen som får mig att räfsa bort alla löv för att ge plats åt mina scillor som försiktigt tittar upp och årets första sillmacka på trappan. I dag stod det i tidningen att de är de små sakerna vi gör som kan göra skillnad både för oss själva och andra...en kram, ett vänligt ord, en snäll blick...eller som i går när en väninna kom med en bukett tulpaner bara så där!

Nu som då....

I stället för någon bild på mitt tidigare inlägg om kriget i Ukraina vill jag delge denna dikt uppförd av Sara Lidman i Jakobs kyrka 1956, med anledning av Sovjetunionens invadering av Ungern. Och gång på gång dessa årslånga dygn tänker man: Men detta måste väl ändå inte få pågå? Någon måste väl ändå utplåna denna orättfärdighet? Måste inte själva naturen ingripa mot denna ondska? Stundom är det så förnedrat att vara människa Att man hellre vädjar till moln och gräs än till människor om nåd för mänskligheten. Oh, att vi läste i en gammal historiebok om detta barbari att vi när som helst kunde se upp från texten och säga: Människor var så grymma förr, Nu skulle sånt aldrig kunna hända... Men vi läser tidningar från nuet och darrar av sorg och skam.

Det som inte fick hända...

Varje morgon sedan 24 februari sätter jag på TVn...vill inte...måste. Kriget är så nära, det osannolika har hänt; ett demokratiskt land har invaderats av en rysk despot med storhetsvansinne. Bilder på bombade hus, bilder på flyende människor, gråtande barn, hundar och katter som bärs av sina ägare, och en modig president som från olika ställen vädjar till västvärlden om hjälp och samtidigt försöker inspirera och stärka motståndsandan hos sina medborgare. Och hjälpen kommer från ett enat EU (hårdare ekonomiska sanktioner mot Ryssland än någonsin) från USA; både ekonomiskt, humanitärt och militärt. Dock det sistnämnda är svårt...ska man gå in med marktrupper, stridsflyg...kanske öppna för ett nytt världskrig...och så har vi det där med oljan, gasen...skenande bensinpriser...analyser och diskussioner på TV och radio; en sammanbiten statsminister håller presskonferenser med försvarsministern, nu satsas på ett kraftfullt uppbyggande av vårt försvar, i dag nämndes 2% av BNP, utbyggnad av värnplikten, nya förband...också all den desinformation som sprids, framförallt i Ryssland där man inte får kalla krig för krig utan övning. Låter som Orwells bok "1984" där krig är lika med fred... Den någorlunda fria press som funnits i Ryssland har nu tystnat och stängts och att demonstrera och visa sin sympati för Ukraina är behäftad med 15 års fängelse. Dock är det fantastiskt att se månniskors engagemang och vilja både här i Sverige och utomlands att hjälpa. Människor öppnar sina hem, skickar kläder, mat och pengar flyter in till olika hjälporganisationer. Själv ska jag delta i en konsert på Söndag i Årsta kyrka för att visa solidaritet med Ukrainska folket och samla in pengar. Det är så litet man kan göra känner man. Lätt att gripas av vanmakt men man får inte ge upp. Man måste framhärda i hoppet om att det ska bli en fredlig lösning att det hemska ska ta slut. Så därför tittar jag varje dag på TV, läser tidningen för jag vill inte vara en som "stoppar huvudet i sanden" men rätt som det är "glömmer" jag bort allt och gläder mig åt vårsolen och de vackra tulpanerna på bordet...