Bereden väg... första Advent

Vi gick till kyrkan i dag för att tända ett ljus nu när det inte är någon vanlig första Advent, ingen gudstjänst, ingen körsång. Kyrkan skulle vara öppen för ljuständning fram till kl 15 och vi kom vid tvåtiden, men vi fick inte komma in eftersom det var dop. Kändes verkligen snopet när prästen sa till oss att vi fick komma tillbaka någon annan gång dessutom var de redan 8 personer i rummet. Det var bara att vända och gå hem...kyrkans dörr stängdes... Lyssnar lite på radions högmässa...Att gå till kyrkan på första Advent är verkligen en tradition i mitt liv. Gick med min mamma och jag minns att när det blev långtråkigt och jag fick svårt att sitta stilla, så tog mamma min hand och höll den. Sedan gick jag med mina barn och även barnbarn och under alla mina körår så har vi sjungit och avslutat med Otto Ohlssons pampiga "Advent".

Vi har gjort Adventsfint i vårt lilla växthus och nu blir det glögg och pepparkaka och sedan julkorv med potatismos. En skinksmörgås blir det också med riktig julskinka dock ej hemlagad! Det blir först dan före dopparedan! God Advent till alla nära och kära!🕯

Tro, Hopp och Kärlek

Kära bloggläsare, saknar ni min blogg ibland? Jag gör det...förr, om man nu kan säga så, tittade jag alltid efter upplevelser som min blogg kunde handla om, sökte bildmotiv som kunde användas och laborerade med olika formuleringar, ordval, för att så exakt som möjligt kunna uttrycka det jag ville säga. Nu känns det så mycket svårare, som min blick blivit "slö" och det jag skulle vilja säga bara blir en upprepning av det jag tidigare sagt. Är det på grund av denna tid med inskräkningar både för det fysiska och mentala livet? Tröttheten som griper mig nu i denna ovissa och gråmålade tid, när träden är avskalade och löven täcker gräsmattan med sin fuktiga brunhet. "Jag har blivit som en missbrukare", säger en väninna, "en missbrukare av serier". Jag kanske håller på att bli likadan...en kväll satt jag uppe till långt inpå natten för att se klart en serie på Netflix eller kanske var det SVT play; just nu minns jag inte heller vilken serie det var. Hur många med mig, och nu talar jag om pensionärer förstås, ägnar inte mycken tid åt att ligga eller sitta framför TVn eller datorn för att fylla dagen med fiktivt liv...Visst läser jag också, beställer böcker på nätet; läser intressanta och givande böcker, tänker att den här vill jag skriva om, dela med mig av och kanske jag också gör det så småningom men startsträckan blir längre och längre...är det detta som kallas letargi? Jag som i grunden är en positiv och livsbejakande person känner mig fasthållen i dessa restriktioner och begränsningar av avhållsamhet till nära och kära. Får dåligt samvete för att jag ibland "syndar" när jag tar upp mitt ett- åriga barnbarn som nu vingligt går emot mig med sitt härliga leende. Som många av oss säkert gör, försöker jag få till en balans för att inte ramla ner i missmod och negativism, och ute får vi ju i alla fall mötas än så länge!! Men får man vara fler än 8? om man håller rekommenderat avstånd? Alla dessa tyckanden och låtanden skapar en osäkerhet hos de flesta av oss och något egentligt svar verkar inte finnas. Det ändras från dag till dag...

Tänker på all verksamhet av olika slag inom kultur och idrottsliv; vad händer med vår kyrka och allt det som nu närmar sig av advents och julfirande, inställda luciatåg... julkonserter...Alla affärer som försöker locka oss men som samtidigt inte bör besökas...det är som att leva i en sciencefictionvärld. Till slut sitter vi framför våra paddor och tittar på varandra digitalt när vi äter vår skinka, sjunger med den digitala kören och skickar slängkyssar genom rutan till våra kära. Men...nu till mitt positiva jag! Vi har börjat träna med TV- Sofia jag och Christer! Struttar omkring som strutsar och viftar med armar och ben! Måste vara en härlig syn😁 ! 20 minuter på morgonen innan kaffe och te! Igår gick vi Dalarö runt med stavar och havet i förgrunden och sedan lunch på Tullhuset där det för övrigt inte var en kotte. I dag tänker vi oss en promenad på Skogskyrkogården! Sedan ska blomkrukor tömmas och löven hackas ned av gräsklipparen och sedan ska vi fundera på vad ljusslingorna vi köpt bäst kommer till sin rätt. Och i morgon planerar vi en promenad i Ulriksdal...förhoppningsvis kan Agnes följa med på promenaden så vi får se Elliot! Vad var det Kyrkan skrev på FB? Tro-inga restriktioner, Hopp-inga restriktioner, Kärlek-inga restriktioner!💕💕💕

"Joie de vivre..."

Då och då tänker jag att nu har jag blivit smittad av corona. Särskilt tidigt på morgnarna när jag vaknar och det fortfarande är mörkt. Kroppen känns varm och musklerna ömma och det gör ont i halsen när jag sväljer. I morse var en sådan morgon och då kom artikeln för mig som jag läste häromdagen i DN, om vikten av att välja musik till sin begravning. Först såg jag framför mig hur "rymdmänniskor" stod runt mig och sedan hur jag plötsligt var på min egen begravning. Hur vill jag ha det tänkte jag nu. Kista eller urna? Jag har en släng av klaustrofobi så det får bli urna. Vita rosor och det fina kortet av mig där jag faktiskt ser riktigt vacker ut! Sedan ska alla vara svartklädda, eller åtminsonte sobert klädda. Begravning är sorg punkt och slut. Självklart levande musik. Mina tidigare två körledare, som blivit mina nära vänner, ska sjunga och spela och de får gärna välja själva något som de känner för, och min nuvarande körledare leda min kör där jag hoppas alla kan vara med. Det finns mycket vacker musik att välja på, men Ave verum corpus av Mozart är ett måste, Faures Cantique eventuellt eller Herren är min herde...Psalmer också, "Blott en dag" och "Var är den vän som överallt jag söker"... och gärna lite diktläsning. Jag vill ju tro att något fortsätter efter döden så begravningen ska ske i vår kyrka med präst. Efteråt vill jag ha god middag med genomgående champagne och nu har gästerna tagit av sig sina mörka kläder och sitter i finkläder. Vill man säga något vänligt eller ovänligt om mig får man göra det och musik som man vet jag har gillat och gillar ska spelas på skivspelaren! Jag önskar att alla ska känna tacksamhet och glädje över att de lever och tänka på att göra det bästa av sina dagar här på jorden; med andra ord "Joie de vivre"! Själv sitter jag uppe någonstans och iakktar det hela och hoppas kunna förmedla lite änglalik tröst😇 Christer väcker mig ur mina tankar; halsontet är borta och jag känner mig helt ok! Vi går upp för att ringa till vår lille Elliot som idag fyller 1 år! HURRA HURRA för denne underbare kille; "Livets glädje"💕 Just nu bör jag/vi undvika honom och alla andra kära; smittan sprider sig snabbt och nu har en ung familjemedlem drabbats (dock bra nu👍) och vi alla måste vara mycket försiktiga. Men ute får vi träffas, på ordentligt avstånd förstås, och en långpromenad med 1 åringen låter sig göras!