Klassiska deckare!

När kvällningen faller på och svädan (pyttesmå bitande odjur!) börjar anfalla, lämnar vi terassen och jag kryper upp i soffan och tittar på Dvd inspelningar av några av Maria Langs tidiga deckare. I vår Ica handel i Undersåker har jag hittat alla de sex filmer som gjorts och nu fullkomligt frossar jag i mord av olika dignitet! Som jag tidigare berättat har det i år varit en hel del skrivet om denna vår svenska deckardrottning som i början av 40 talet debuterade med sin bok "Mördaren ljuger inte ensam",  som blev något av en sensation inom deckargenren. Den hade tidigare varit nästan helt mansdominerad men nu kom en kvinna som i sann Agatha Christie anda skrev om relationer och inte ens drog sig för att skriva om sex och passion. Under sitt liv skrev hon 43 deckare och i samband med hennes hundraårsjubileum (hon föddes 1914) kom en biografi ut om henne. Den presenterades av de två författarna på Rönells antikvariat på Birger Jarlsgatan och jag var där. Denna underbara bokhandel, som tack vare entusiaster och trogna kunder har lyckats överleva, var denna kväll fylld av Maria Langälskare (kvinnliga mest!) i den övre medelåldern och de flesta av hennes böcker fanns uppställda i ett glasskåp till beskådan. Om Maria Lang (pseudonym för Dagmar Lange) fick vi veta att hon älskade god mat, whiskey och hallonbåtar och var en äkta operafantast. Sina böcker skrev hon på somrarna i sitt hus i den idylliska staden Nora (Skoga i böckerna) där också ett antal mord sker. Hennes "Poirot" heter Christer Wijk och i de tidiga böckerna assisteras han av sin vän Einar Bure (Eje) och hans fru Puck. Och det är dessa tre som är huvudpersoner i filmerna som jag nu tittar på. Och hur är filmerna då?
Tja jag kan förstå att de inte går på biograferna. De känns lite mossiga med sina personer som tittar misstänksamt på varandra eller smyger omkring på nätterna i trädgårdar eller korridorer, och allt slutar med att alla inblandade samlas i ett rum och så avslöjas mördaren av Christer Wijk. Samtidigt är det som att läsa böckerna ( som givetvis är bättre! )  småmysigt och lagom kusligt och Ola Rapace som Christer Wijk är inte oäven att titta på!

Vatten, vatten...

Värmen håller i sig. Gör mig slö och lite tung…Vi har kommit upp till Dalen där vi sitter på terassen och läser och då och då går vi in och tar en svalkande dusch. Det är underbart med värme men jag längtar också efter mer svalka och häromkvällen sjönk temperaturen dramatiskt (nåja bara ner till 17-18 grader!) Stora tunga svarta moln tornade upp sig över fjället och plötsligt började det blåsa och blixtra och himlen fullständigt öppnade sig. Regnet forsade ner, det haglade och jag klädde av mig baddräkten och ställde mig naken mitt ute i ovädret. Äntligen knottrade sig huden och på några sekunder var jag fullständigt genomblöt och småfrös! En verklig hjärnkick! Allt slutade nästan lika snabbt som det börjat och sedan blev det sol igen och varmt! Vi åkte till Åre för att bada och hoppades att Åresjön skulle bjuda på verklig svalka men den var lika varm som havet på Gålö och likaså Hensjön här i närheten. Vilken sommar…jag klagar verkligen inte. Gläder mig åt att alla, framförallt barn,  nu får bada och leka i vattnet och förhoppningsvis lär sig också många att simma. Åskskuren piggade även upp prästkragarna så nu ska jag plocka en bukett och sedan fortsätta läsa. En bok svår att släppa som jag blivit rekommenderad av flera vänner. "Steglitsan" av Donna Tartt. Fast jag ännu inte kommit så långt känner jag att det här blir sommarens läsupplevelse…

Nu är vi ensamma igen….

Ingen dörr som sakta öppnas…ingen som trippar över golvet för att väcka mormor (som förstås redan är vaken!) och inget tandlöst leende från en hungrig baby…"Kom nu mormor"… för nu ska vi hälsa på Hajen!
Hajboken kallar vi den popupbok jag köpte när jag var på det jättestora Akvariet i staden Brest i Bretagne. Här hoppar delfiner och fiskar upp och det har blivit en ritual att vi ska säga God Morgon till dem! I fem veckor har vi levt väldigt nära varandra och nu är det plötsligt så tyst i huset och alla saker får stanna kvar på sin platser och hinken och spaden ser märkvärdigt övergivna ut. Det är givetvis skönt också att nu få stunder för sig själv. Det är intensivt med småbarn och man är ju inte 40 längre…men…nåja, om någon månad är de tillbaka igen!
Så vi tog bilen till Gålö Havsbad och sökte upp en otillgänglig badstrand med klippor och stenstrand som vi fått tips om av en god vän. Hit kommer inte gärna barnfamiljer så här slog vi upp våra solstolar och njöt en eftermiddag med bara ljud från havet och måsarna. Tid att läsa en stund och vad gott kaffet smakar med kaviar och hästköttsmackor till! Christer fick utan avbrott lösa sina korsord och själv dåsade jag till i värmen. Allt har sin tid, som Ordspråksboken i Bibeln så klokt säger…

Grilltider med grillmästare!

Älskad gudfader och barnbarn kommer på besök! Han har sommarjobb i en fiskdisk och har med sig en rejäl bit norsk fjordlax! Det blir fram med grillen och vi dukar fint i vår lilla berså. Det här med grillen är underbart. Så mycket gott man kan göra och som inte bara är kött eller korv!  Nu vankas "lax i paket" och Agnes är behjälplig med recept hon fått av sin svärmor. Det blir otroligt gott och t.o.m Elsa Dolly som kan vara lite sparsmakad äter med god aptit! Elin Lykke äter ALLT! har jag nämnt att hon är ett riktigt matvrak så liten hon är!! Efteråt blir det sommarens givna efterrätt jordgubbar, denna gång utan tillbehör! Alla är proppmätta!
Här kommer receptet!
I detta fall har vi lax, men du kan ha annan fisk förstås.
En portionsbit av fisken lägges i aluminiumfolie med en klick smör
Salta och peppra
Tillsätt skivad lök, sparris och morotsbitar
ringla över lite hummerfond (den är salt så tänk på det när du saltar) och sedan grädde
Sedan gör du ett paket av alltsammans och börjar grilla. Det går faktiskt ganska fort så var uppmärksam. Grönsakerna får inte bli för mjuka (ska vara al dente) och fisken inte för "kokt",
men förhoppningsvis har du, som vi, en grillmästare tillgänglig (oftast en man!!!)

Du kan givetvis fylla paketen med andra grönsaker också! Fantasin har inga gränser.
Smaklig Måltid!

Dalarö Havsbad

Hela dagen har vi tillbringat vid Dalarö havsbad! Så långgrunt att man får gå flera hundra meter innan man kan doppa sig rejält! (kanske lite överdrivet!) men ett paradis för alla under sju år som inte kan simma och alldeles speciellt för små Elin Lykke som  saliga kan krypa omkring i de lätta vågskalpet högst några decimeter högt. Här kan man gotta sig i geggamoja eller som det heter på norska  "söle"och det gjorde Elsa Dolly med besked! I den lilla kiosken på stranden kunde man köpa glass och det gjorde vi förstås! Sådana här soliga, varma sommardagar gör mig alldeles lyrisk och när vi sedan far hemåt trötta och solvarma känner jag mig så lycklig över att jag lever och att det är SOMMAR!

Morgondopp!

Runt sjön Flaten kan man hitta små "egna" badställen, antingen någon klippa eller brygga. Min väninna H med man åker nästan varje morgon ut till sitt smultronställe med kaffekorg och tidning och där tar de sitt dopp och myser någon timme. I går for Christer och jag ut för att rekognosera lite och i morse tog vi vår kaffekorg och for med vespan till den lilla bryggan vi funnit! Finns det något härligare än att simma i medelhavsvarm sjö! med den där speciella sjödoften och sedan sitta i solen på bryggan med kaffekoppen i handen och fötterna i vattnet och känna det lätta gungandet och höra vattnets kluckande mot bryggpålarna…Får bilder från min barndom då man cyklade på stigen med en gräsvall i mitten mot gläntan där sjön glimrade mellan träden…svensk underbar sommar!

Sommarmorgon….

Vill knappt öppna tidningen…
fruktansvärd flygolycka i Ukraina, som inte är en olycka utan ett medvetet angrepp, som man befarar av ryska separatister; upptrappad konflikt mellan Israel och Gaza; våldtäkt på tolvåring i Indien uppmuntrad av byns borgmästare som en hämndaktion och kriget i Syrien…etc etc…tänker på Yngve Gamlins nyhetsuppläsare…"Eländes eländes elände…" och här sitter vi i vår lilla del av världen och njuter av sommarvärmen och vår frukost. Visst är världen vansinnig och samtidigt i det lilla händer fantastiska saker! Vår lilla Elin Lykke reser sig nu hela tiden och med lite hjälp går hon gärna omkring.
I går tog hon några egna steg så nu är det bara en tidsfråga innan hon helt kan börja erövra världen av egen kapacitet. Det är en lycka att få följa henne så här nära!
Min svenska! lavendel blommar nu för fullt och varje gång jag går in genom balkongdörren kommer rosenbuskens doft emot mig. Läste i dag att det kommit en ny bok om rosor, en blomma som aldrig slutar att fascinera. Jag har några olika sorters rosor i trädgården och trots min valhänta skötsel blommar de snällt! Det är stilla och tyst i Enskede nu. Många är bortresta och vi har nästan hela parken för oss själva. Så här sitter vi i sandlådan Elsa Dolly och jag helt ensamma och hon tillverkar sandskor till mig och vi minns sandstranden vid havet i Frankrike….men det är fint här också säger vi!

Det kom ett brev...

Ett tjockt brev låg i lådan utan avsändare men tillställt både mig och Christer. Inuti låg vykort och några brev skrivna av mig (oss) och så ett följebrev, handskrivet på vackert skrivpapper. Det var från hustrun till en gammal barndomsvän till Christer. En som han lekte med då han var sommarbarn uppe i Marieberg i Ångermanland och som vi tog kontakt med på en nostalgiresa i slutet av 70-talet. Det blev ett fint möte,  många minnen fick liv och berättades och under några år träffades vi både här hos oss i Enskede och hos dem. Kort och brev utväxlades och de var dessa som de nu skickade tillbaka till oss. Först kändes det lite konstigt att få tillbaka det vi skrivit, men sedan förstod jag vitsen. Som vännen skrev, vi "döstädar",  fastnar i minnen och vill också ge er en liten nostalgitripp. Med tårar i ögonen läser jag breven och vykorten. De beskriver vårt intensiva liv med skolbarn och bebis (Agnes) med resor till Gotland,  Grekland och fjällen och vår önskan om att samtidigt få tid att träffas.  På något vis blev det svårt att uppehålla kontakten och den dalade sakta ut för att småningom upphöra. Kanske var det också så att Christer och barndomsvännen glidit ifrån varandra och att barndomsminnena inte räckte till för att bygga något nytt. Hursomhelst får vi nu en stund resa tillbaka i tiden, närmare bestämt 30 år när vi just börjat bygga upp vårt gemensamma liv tillsammans,  jag och Christer med alla våra barn och med en liten baby i antågande...

Till minne….

I dag begravs vår vän. Det kommer säkert bli en vacker ceremoni, många vänner, många fina minnesord…
Vad är en människa? Vad är ett liv? En sekund i evigheten…dock så betydelsefull och viktig...
Med denna bild och dikt från en oförglömlig resa i Grekland och ön Patmos vill jag hedra en sann vän och poet.

Min franska resumé i bild!

Redan minnen dock fortfarande nära och doftande!

Poolbad

Yoga

Mästerkockar

SOL

Dans

Havet

Marknad

Mat på hög nivå

Finaste sommarbuketten!

Nybakat bröd varje dag

Bon appetit!

Min concierge och jag!

Min concierge anländer!

I Frankrike ( och även säkert i många andra länder) har man haft och har fortfarande i vissa hus en concierge, d.v.s en portvakt! När jag var liten och bodde på Gotlandsgatan hade vi en farbror som bodde i första lägenheten närmast porten, och som tog hand om husets alla problem från städning till byte av lampor. Portvakten kändes säkert av många som en trygghet eftersom det på den tiden inte fanns dörrkoder och vem som helst kunde komma in. Ni har säkert läst den franska boken "Igelkottens elegans" som just handlar om en kvinnlig concierge i Paris! (Mycket läsvärd för övrigt). Genom sitt lilla fönster i dörren kunde hon kolla vilka som kom och gick, ta emot tvätt och paket och att hon sedan själv var en veritabel guldgruva i vad gäller litteratur och andra kulturella aktiviteter var det ingen som visste eller intresserade sig för.
Nåväl även jag har mina concierger! och denna gång var det min väninna H som passade vårt hus! Hon måste ha gröna fingrar för så fina har mina blommor sällan varit och rummen hade inte "den där varit borta länge" prägeln som lätt blir när huset stått tomt i en tid. När vi kom hem stod på bordet en utslagen pion i en karaff  med ett litet välkomstkort bredvid! Så glad man blir för denna omtänksamhet!  Pionen kom från vår trädgård där de nu prunkar och sväller över med sina lite tilltufsade blomblad…"bedagad skönhet" som Kerstin Thorvall så träffande lär ha uttryckt det!

Fransk variant!

Min franska resumé i ord!

Morgonfika under olivträdet

Tidig morgon. Det är lite kyligt i luften och vinrankornas blad i vinåkern är fuktglänsande som gräset. Det är tyst så när som ett ljudet av ett bortfarande flygplan. I kväll åker vi själva med ett hem igen efter intensiva, härliga veckor. Det har inte blivit någon egen tid direkt…det blir inte gärna det när man har barnbarn omkring sig och inte speciellt en 9 månaders baby som fordrar ständig passning med bestämda mat och sovtider. Snart börjar hon att gå också och hela tiden reser hon sig och med våra hjälpande händer tar hon små steg. De nästa i kullen, treåringen och sexåringen bygger kojor och leker sjöjungfrur och "mamma, pappa, barn" och huset är i fullständigt kaos frampå kvällen. Det är ett ständigt plockande och röjande och så förstås de ständiga tillsägelserna "häng upp handduken när du badat"… tonåringarna har en otrolig förmåga att säga "visst!" och sedan är det samma sak igen! Föräldrarna råddar med handling av mat och dessa veckor har jag gått upp flera kilo!! Som jag tidigare berättat har vi mästerkockar i familjen och alla äter med god aptit. Annars kunde man tänka att man inte skulle bli så hungrig i värmen, men när man väl sitter vid bordet smakar det så gott! Men visst känner jag mig trött…för första gången har jag inte läst en rad…har försökt men inte haft någon ro. Samtidigt vet jag att snart är vi ensamma igen och jag kommer sakna dessa dagar fulla av liv, av prat och skratt och mer eller mindre djupsinniga diskussioner frampå nattkröken med det goda rosévinet som är så förunderligt lättdrucket!! För att inte tala om alla badblöta kramar och pussar från mina härliga barnbarn!