lördag 5 september 2020

En liten betraktelse om Rosa


En morgon när jag vaknar och går ut på terassen ser jag många vita kor på lägdan nedanför! De går tillsynes  fridfullt och betar på det forfarande gröna gräset. För länge sedan hade man djur här på gården bla kor och här var jag med om något dramatiskt en gång. En ko skulle kalva och jag frågade om jag fick vara med. Det verkade gå bra till en början. Kon kämpade med värkar och man började ana att något var på gång. Men det drog ut på tiden...kon blev tröttare och tröttare och till slut förstod man att man måste skynda på om det inte skulle gå fel. Göran, gårdens svärson och "barnmorska" stack in handen för att försöka dra ut kalven, det var inte lätt...kon hade nästan inga krafter kvar och orkade nu inte längre hjälpa till. Jag minns att jag blev så rädd; gode gud tänkte jag... som ett mantra upprepade jag , det måste gå, det måste gå... Tillslut lyckades Göran dra ut den till synes livlösa kroppen och nu började ett intensivt arbete att få i gång andningen. Göran fyllde händerna med halm och började kraftigt massera den lilla kroppen. Upp och ner for hans händer, upp och ner....Det var andlöst tyst i båset, bara gnuggandet från Görans händer hördes...Så plötsligt darrade den lilla kroppen till, man såg som fnysningar genom mulen och kalven började röra sig. Kon som legat stilla vände sig om och Göran lade kalven bredvid sin mamma som genast började slicka den. Så nära döden och nu livet! Det var en magisk stund...

Annars är jag nog lite rädd för kor...vill inte gärna gå in i kohagar utan föredrar att se dem på avstånd! Och ändå ser de så snälla ut där de går omkring och idisslar! En gång när vi var på körresa i Jämtland hade vi en liten konsert för några kor i en hage. Vi ställde oss vid staketet och började sjunga och genast kom korna springande och ställde sig på andra sidan och lyssnade! De verkade gilla vår sång så det blev flera da capon! Korna som jag nu ser nedanför vårt hus är på sk. Sommarbete dvs gårdar upplåter sin mark så att lantbrukare får tillgång till nytt bete för sina djur. Det vanligaste namnet på en ko måste vara Rosa! Fint namn tycker jag!




2 kommentarer:

  1. Fin och rolig text om kossor. Kor och kalvar är ju roliga djur. Det finns ju inga mer nyfikna. När jag var liten brukade jag alltid vilja vara med min morfar och mata korna eller ungdjuren och jag tyckte alltid det var så kul och sjunga för dem eftersom de verkligen var nyfikna och intresserade. Foderbordet var ju bästa scenen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du kommenterar här på bloggen Lina! kram

      Radera