"Vår bästa tid är nu..."

  I natt drömde jag om kören. Som de flesta av mina vänner vet får jag och många med mig inte vara med i vår kör i höst pga rådande omständigheter...Det har varit för mig en svår omställning mentalt, jag har bearbetat min sorg på olika sätt och har nu uppnått en slag acceptans. Vad kan jag annat göra egentligen? Nåväl, i drömmen kommer jag till körens replokal som inte är kyrkan utan en slags samlingslokal med uppställda stolar och bord. Ingen hälsar på mig fast jag söker kontakt. Den ende som noterar mig är vår körledare David som tar med mig till ett rum för att leta efter aktuella noter. Han river och plockar med en massa papper men hittar ingenting så vi går tillbaka till replokalen. Där sitter nu alla som i en ring, men jag hör ingen sång. Det är kallt i rummet, alla fönstren är öppna. En av sopranerna uppmärksammar mig dock men jag minns inte vad hon säger...jag är som persona non grata...Ja, sedan vaknar jag och vad drömmen förmedlar är ju tydligt och behöver inte beskrivas. Jag har inte sjungit sedan i mars kan man säga, kanske några gånger men det känns som jag tappat min stämma. Men en gång i somras när jag ensam var på väg att handla och satt i bilen började jag sjunga "Vår bästa tid är nu" av någon underlig anledning. Den bara kom för mig helt plötsligt och jag riktigt skrålade i bilen. Prövade lite olika tonarter från bas till högsta sopran! Måste ha låtit gräsligt men who cared! Men sången tog ett hastigt slut...plötsligt var det bilkö och långsamt passerade jag en motorcykelolycka, hjälmen låg utslängd i diket och ambulans och polisbil stod och skymde lite en havererad motorcykel. Vet ej vad som hände med föraren...om han klarade sig eller inte...men det här med sången och just den sången gjorde att jag fick som dåligt samvete...här sitter jag och sjunger om vår bästa tid och samtidigt händer en olycka som kanhända förstörde en människas liv. Tänker på texten i den här sången...att ta tillvara nuet...vad vet vi om morgondagen, att inte gräma sig över gårdagen...lev och älska nu...här är min stund...Jag hoppas det gick bra för den där motorcyklisten att han får en chans till och att jag snart får sitta i den där ringen igen med mina sångarvänner!