"Och solen har sin gång..."

Midsommaren är över...nu vänder dagen så sakteliga och kvällarna, som fortfarande är underbart ljusa,blir långsamt mörkare. Lätt att bli svårmodig men än är sommaren nyutsprungen och många dagar ligger framför oss av förhoppningsvis soliga sköna dagar och ljumma kvällar. Regn behövs dock i mängder för all växtlighet på åkrar och ängar, för träden och buskarna som börjar hänga moloket även i min lilla trädgård men här kan jag ändå trösta dem lite med min egen vattenkanna. Vi hade en härlig midsommar hos vänner i Tisarbaden; en midsommar med alla tillbehör; egenhändigt snickrad majstång med björklöv, blomsterplockning och kransbindning och vackert dukat bord till sillunchen.

Och sedan "små grodorna " och "Björnen sover"! Lilla goa Elliots skratt och glädje! Morgondopp i Tisaren bland näckrosor...havet är havet, men att bada i en insjö med dess speciella doft är underbart.

Sitter och skriver i min trädgård...småfåglarna samlas på kvistarna runt betongrabarberbladet för sitt morgondopp och fortfarande hör man koltrasten sjunga. Tyst i parken för tillfället men ofta är här barn som gungar eller spelar fotboll. Igår kom en regnskur och jag låg här i soffan under pergolan och läste om en bok, som jag läst flera gånger tidigare. Erich Maria Remarques "Himlen har inga favoriter". Det smattrade trivsamt på taket, jordig doft från marken och jag drogs återigen in i denna bok på det särskilda sätt som jag gjort varje gång jag läst den. Det finns en del böcker som på något sätt definierar ett själsligt tillstånd som grundar sig även inom en själv...En annan bok är "Den hemliga trädgården" som jag alltid återkommer till och även "Och solen har sin gång" av Hemingway, som ligger här på bordet...en gammal pocket, lite gulnad med mitt gamla telefonnummer inskrivet med blyerts.