Pappas flicka....

Tyvärr hann jag aldrig bli pappas flicka. Han dog när jag var drygt 4 år ganska nära jultiden och de få minnen jag har kan också vara vad man berättat för mig.  Jag vet dock att han var mycket glad över mig och säkert mycket av min grundtrygghet som jag bär med mig grundlades under de år han levde. Jag tänker ofta på hur livet kunnat gestalta sig för mig och min mamma om han fått leva. Han fick aldrig utbilda sig trots att han var så duktig i skolan att läraren gick hem till min farmor och farfar och bad dem låta Hjalmar studera vidare. Men de hade inte råd så det var till att börja jobba på en gång. Men han bildade sig själv! Läste mycket och vann för det mesta alla årliga frågesporter som familjen hade vid jultiden! Nu har han varit död i 65 år och hans grav ska upphöra till våren. Hans sten ska vi flytta till mammas grav så de förenas till slut. Mitt äldsta barnbarn Joel är så lik honom, lika go och snäll! Jag har just avslutat Leif GW Perssons bok "Gustavs grabb" och det är den som säkerligen fått mig att skriva detta. Leif GW Persson är ingen person som jag omhuldat särskilt. För mig har han framstått som ganska dryg och lite bufflig, men i boken kommer en annan person fram bakom den självtillräckliga ytan. Han försöker inte göra om saker och ting utan jag har en känsla av att han verkligen vill nå fram, så ärligt som möjligt, till den Leif som kom till världen... och hur hans klassresa format honom till den person han är i dag.  Hans stora kärlek till sin pappa och med den ömhet han skildrar deras förhållande är rörande. Däremot kan jag tycka att han är väl hård i sin dom över mamman, hon sårar och sviker honom allvarligt, men man förstår att det egentligen är en ganska olycklig kvinna, vilket författaren också nämner. Likafullt är han oresonlig mot henne och besöker henne aldrig efter pappans död.  Dock är det en bok väl värd att läsas också för sin samtidsskildring och beskrivning av den s.k. Geijeraffären i slutet av 70-talet. (Nu aktuell med filmen "Call-girl").
 Jag fick aldrig bli pappas flicka men väl mammas och jag hade den finaste mamma man kan tänka sig!