En passion....

Camille Claudels rum

Detalj ur skulpturen "Vågen"

"La Valse"

Fastnar framför TVn, fortfarande snuvig,  lite orkeslös...ser om en film om Camille Claudel, som jag köpte för några år sedan på Rodinmuseet i Paris. Kanske har ni inte hört talas om denna gudabenådade franska skulptris som hade en långvarig kärlekshistoria med skulptören Auguste Rodin. Hon föddes 1864 och en av hennes syskon var poeten Paul Claudel. Hon träffade Rodin när hon var 20 år, vacker och mycket talangfull, och stor passion uppstod mellan de båda. Han var 24 år äldre än henne och gift,  men de inledde sitt förhållande och han lovade att han skulle gifta sig med henne. Ett kreativt och storslaget samarbete utvecklades mellan dem och för Camille betydde Auguste allt. Han blev hennes far, mentor och älskare. I femton år varade deras förhållande men det slutade dock olyckligt. Rodin lämnade henne för sin fru och Camille kämpade på under några år. Att vara kvinnlig konstnär i 1800-talets Frankrike var mycket svårt och till slut orkade hon inte längre.  Hon isolerade sig,  slog tidvis sönder sina verk och till slut placerade familjen henne på ett sinnessjukhus. I 30 års tid satt hon inspärrad där och avled 1943, 78 år gammal. Hennes livsöde har alltid fascinerat mig och när Millesgården för ganska många år sedan hade en utställning med hennes verk fick jag äntligen tillfälle att se hennes fantastiska, berörande skulpturer. I Paris på Rodinmuseet  finns ett särskilt rum tillägnat  Camille och hennes konst och här skulle jag kunna sitta hur länge som helst. Det finns få konstverk som berör mig så. Auguste Rodin har sagt om henne:" Je lui ai montré òu elle trouverait de l`or, mais l´or qu´elle trouve est a elle." ( ung."Jag har visat henne var hon skall finna guldet, men guldet hon finner finns i henne).