Det är alldeles tyst nu där jag bor denna midsommarkväll. Ganska svalt i luften med soldis mellan björkarna och
flädern doftar och jag känner att jag borde skörda nu...Christer har fått permission från rehabiliteringshemmet över midsommardagen, vilket kom som en överraskning för oss båda, men han är mycket trött och sover nästan hela tiden.
De flesta av er som läser min blogg vet att den operation som gjordes fick komplikationer och att han nu har svårt med minne och tal och behöver rehabilitering på olika sätt. Det går framåt hela tiden men det kommer att ta tid och
vi får skrinnlägga vissa planer vi haft tillsvidare. Gott så...det viktiga är att han återhämtar sig och blir bra.
Tänker på hur självklart man tar vissa saker, att man kan gå och röra sig relativt obehindrat, prata och formulera sig...se...(Christer ser fortfarande dåligt...handlar dock lite om dagsformen också) höra.. ja, ni vet allt det där som
man tänker på först när det börjar förändras...åldrandets i många fall naturliga utveckling som innebär både en yttre
men också en inre resa att ta till sig och acceptera. Midsommar...för mig också mycket vemod trots att sommaren ligger
framför.. men det är det där med ljuset som har sin höjdpunkt nu och där det om någon dag börja sakta vända. Det är ju så ljuvligt med denna blomning, denna grönska och jag försökte faktiskt anlägga en blomsteräng här på tomten
nu när jag besökte Christer varje dag och gräsklippningen fick ligga nere!! Det gick väl så där, men grannen tyckte det såg fint ut och några fjärilar hittade dit också och lite olika blommor tittade upp! Men men..nu är ordningen återställd (tack vare barnbarnet Isak) och det är krukor som gäller! Läste Björn Wimans (DN) reflektioner kring midsommar och att trots allt hemskt och djävligt rent ut sagt som pågår i världen så finns det alltid en till snaps till sillen och den tar jag nu! Glad Midsommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar