Språkförbistring!

I går kväll bjöd vi in våra omtänksamma och rara grannar på en apéretif. De är fransmän och bor här året runt till glädje för oss! De öppnar upp och luftar vårt hus när det regnat mycket och varje gång vi kommer finns det vin, vatten och mjölk i kylskåpet och på bordet skorpor och hemlagad confiture och ett fat med någon frukt. Jag hade dukat upp med pizzabitar, oliver och anchoiade (en slags sardellröra) och vi skålade först i ett mousserande Alsacevin. De pratar bara franska (hon lite engelska) och konversationen var till en början mycket enkel om vardagliga ting. Horst fanns ju också med och kunde översätta i bland. Men sedan tog det fart! Vi kom in på politik och då vet ju alla hur det går! Här fanns både höger och vänster och franskan började smattra som K-pistar och armar flaxade i luften. Det var inte längre lätt att hänga med och när Christer och jag försökte uttrycka våra kloka och insiktsfulla åsikter på vår hackande franska tittade våra gäster medlidsamt på oss. Det var mycket frustrerande eftersom både Christer och jag anser oss ha talets gåva och älskar att diskutera! T.o.m Horst, som har levt här i drygt 40 år hade svårt att hänga med. Det var faktiskt jätteroligt och lärorikt! Man förstår verkligen språkets betydelse för att djupare komma in i gemenskapen i ett nytt land. Så det är bara att fortsätta med franskan när vi kommer hem. Man blir aldrig fullärd!