Det finns platser som i djupare mening ger upphov till sinnesro. Det kan vara vid havet, i en skogsdunge eller som nu i ett mycket välbevarat cistercienserkloster från 1100-talet i le Thoronet. När man vandrar omkring här märker man hur stegen blir långsammare, andningen lugnare och tankarna mer meditativa, man sövs på något sätt fast man är klarvaken. Det kan vara det vackra ljuset mellan valven, gregorianska sången i den enorma klosterkyrkan eller ljudet av vatten från brunnarna. Jag vill sitta länge här eller vandra runt i valvgångarna som omger atriumgården, där jag föreställer mig att munkarna vandrade i sina vita kåpor, mediterande över någon klosterregel eller lågmält samtalande med en broder. Jag är nog inte ensam om denna fascination för kloster och klosterliv, och själv skulle jag säkert varit en urusel nunna, men det ligger en lockelse i detta avståndstagande från världen. "Bed och arbeta" var cisterciensernas motto, "Ora et labora" och den devisen hade min farmor på en broderad bonad på väggen...
Får mig att minnas den där stunden du och jag delade när vi gick in i en kyrka på en av våra körresor. Vi kände båda att det var något speciellt! Eller vår härliga resa till Solemnes. Munkarna, nunnorna bakom gallret, sången och förstås maten vinet och den härliga samvaron! Ja, tänk vad mycket vi delat egentligen som ger livet det där lilla extra. Samtalen, resorna, musiken..nä nu börjar jag snart å gråta. KRAM//Anna-lena
SvaraRaderaJa, visst är det underbart att man får uppleva så fina stunder tillsammans! Att man är på samma våglängd! men det kommer fler! KRAMAR
RaderaJag måste åka dit igen nästa gång jag är där nere. Har nog bara varit där en gång... Vilken snygg väska du har förresten ;) Puss
SvaraRaderaMMMM, den där väskan har jag stor glädje av! den rymmer allt! puss
RaderaMycket kärlek tror jag.Härligt att läsa på din blogg.Tack för kortet fÖresten som jag fick nyss.
RaderaKram till Dig och Christer kompis.