Tidig morgon...det har regnat i natt och nu på morgonen sprider sig dimman över vinåkrarna. Det är vackert, nästan magiskt...Jag går ut på terassen och andas in den fuktigt svala luften. Mina irislökar, som vi planterade förra året, ser plötsligt långa och kraftfulla ut men tyvärr hinner jag inte se dem blomma innan vi åker hem.
Som alltid slås jag av tystnaden...inte ens en liten fågel...Jag tar ett djupt andetag, sträcker upp armarna och känner mig tillfreds, och hur kan jag göra annat med denna vackra utsikt, med denna lilla vackra del av jorden. För några dagar sedan gjorde vi en utflykt med några vänner till les Baux-de-Provence som ligger några mil utanför Aix en Provence. Här finns en del kalkbrott och i en av de större grottorna har man nu olika bild och ljudspel. Denna gång presenteras Vincent van Gogh.
Man kommer in i den enorma salen med sina vita renskrapade väggar och pelare och plötsligt släcks ljuset ner och vacker musik strömmar ut också växer de underbaraste färger fram överallt; stora färgklickar som sakteliga formar sig till bilder, hus, vatten, blommor...van Goghs rum, hans ansikte...Vart du än tittar möts du av de undersköna bilderna som först stannar och sedan sakta upplöses för att intas av andra.
Plötsligt går vi i vatten...bakom oss tornar en strand upp sig med några båtar...och hela tiden denna vackra musik. Det var en veritabelt berörande upplevelse och jag var helt uppfylld när vi slutligen kom ut!
Tidigare förställningar har varit Picasso och Chagall; jag kan bara tänka mig vilken upplevelse det också måste ha varit! Så mycket vackert och intressant att se och uppleva, både här och annorstädes, viktigt att minnas i dessa tider av undergångsstämningar med klimatförändringar, krig och allt annat elände. Vi behöver motvikter för att få kraft och livsmod och där har vi kulturupplevelser av olika slag.
Nu tittar solen fram, dimman lättar och la vie est belle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar