Ibland hamnar man i situationer som kan göra en svarslös! Först efteråt brukar man komma på vad man skulle ha sagt, med då är det så dags.
Min mormor var en mästare på att finna sig! Hon led hela livet av dålig syn, de sista åren av sitt liv var hon blind, men då, när hon klarade sig hjälpligt med sin ledsyn klev hon på en buss och satte sig. Det var bara det att hon satte sig i knät på en herre och han puttade på henne och sa, "Jag vill inte ha damen i mitt knä!" Min mormor fann sig genast och svarade, "Då är ni den första man som sagt det!" och hela bussen skrattade förstås!
På Vi-båten berättade journalisten Ingemar Unge att det finns en tävling om just den bästa "finna-sig- kommentaren" och en av de bättre är den om Palme och Fälldin. De var båda bjudna till Vita Huset på en flottare middag. Ni vet med det vackraste porslinet och de mest glänsande besticken. Då ser Palme hur Fälldin smyger ner en kaffesked i kavajfickan. Palme tittar på sin egen sked, ja, den är fin och med Vita Husets emblem också. Vilken souvenir! Palme tar upp sin sked lite i smyg, men när han gör det tappar han den och fallet gör att den slår i ett glas och det plingar till! Det blir dödstyst runt bordet och alla tittar förväntansfullt på honom. Ett tal? Palme reser sig och säger, "Jag vill gärna visa ett trolleritrick!" Han tar skeden, gör några rörelser och den slinker in i kavajärmen. Var är den nu?, frågar han. I kavajärmen förstås, säger någon. Nej, säger Palme, den är i fickan på den mannen, och så pekar han på Fälldin!! Flott, eller hur?!
Så bra!!!
SvaraRaderaOfta önskar jag att jag visste vad jag skulle säga just precis då - men jag har väl det fransmännen kallar esprit d´escalier. Så bra uttryck.
SvaraRadera