Jag, jag, jag...min utveckling, min tillfredsställelse, mitt utrymme...Ni vet alla sagor om enkla människor som genom egen kraft och arbete tar sig uppåt och får prinsessan/prinsen och kungariket. Vår sanna nutidssaga är ju den om Daniel och Viktoria. Den enkla pojken från Ockelbo som via eget gymföretag stöter på en riktig prinsessa och som efter diverse kungliga tester klarar proven och blir prins! Varför talar jag nu om detta? Jo, jag har just streckläst Nina Björks bok "Lyckliga i alla sina dagar" där hon skickligt ifrågasätter och diskuterar det som händer i Sverige och hur vi som människor påverkas, inte bara fysiskt utan kanske viktigare, mentalt. Hon börjar sin bok genom att analysera Walt Disneyfilmer, som visar hur våra drömmar kan bli sanna, bara vi tror på dem och arbetar för dem. Men även om de blir sanna i filmerna för hjälten/hjältinnan, så förändras ju inte i sak någonting utom för den det handlar om och det är hela poängen med analysen. Det är, som hon skriver, drömmar om en social rörlighet, inte drömmar om en jämlikhet som handlar om alla. Och ändå handlar filmerna om kärlek, närhet och gemenskap. För att återgå till vårt eget kungapar som exempel, så gör ju Daniel en enorm klassresa, vilket är möjligt i Sverige, men samtidigt så förändras ju ingenting egentligen, monarkin står fortfarande lika oförändrad med sin arvsrätt och sina privilegier. Och vi förstärks i tron att jag kan också, bara jag vill och arbetar tillräckligt hårt. men själv...Hon är duktig Nina Björk på att sätta strålkastarna på sådant som annars är svårt att upptäcka. Hon skriver om reklam, om familj och arbete, om politik och inte minst om kärlek, och hon är trots allt hoppfull om allas vår gemensamma förmåga att kunna förändra! Läs och begrunda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar