Mycket av mitt liv går ut på att leta efter saker...är det inte mina glasögon, så är det lånade böcker eller kläder som jag lagt någonstans! Ofta handlar det om örhängen, som är min svaghet då det gäller smycken. Det tog lång tid innan jag gjorde hål i öronen, jag var lite över 60, och det berodde på att det blev svårare och svårare att hitta örhängen med clips, men nu växte mina urvalsmöjligheter enormt. I Paris köpte jag så för några år sedan ett par riktigt fina örhängen på en marknad. De var avlånga och hade en röd sten infattad i silver. De blev genast mina favoriter och så hände det som inte får hända. Jag kunde inte hitta dem. Det tog ett halvår innan jag av en händelse fann dem inlindade i en tröja i en låda, som jag fått för mig att städa. Oh, vad jag blev glad! Men så försvann de igen för några veckor sedan. Jag hade en bild av att jag lagt dem någonstans men var!? Jag letade och letade på alla ställen som var troliga. Även på byrån i vårt TV-rum där jag ofta lägger mina örhängen. Men ingenstans.... Så häromkvällen när Christer och jag står och pratar ser jag i ögonvrån något rött skymta.
På byrån ligger mina örhängen! Helt öppet... Där jag letat, fram och tillbaka...Christer har inte lagt dem där, ingen har varit här...En veritabel gåta! Men så glad jag blev....tills nästa gång!!
Jag blir galen på detta letande. Mitt silverhalsband som jag älskar brukar också gömma sig. Och mobil och glasögon. Det har lett till att jag blivit ner noga med bestämda ställen där saker SKA ligga.... Ändå försvinner de ibland på egna äventyr som dina örhängen
SvaraRadera