Den goda strömmingen!

Sura miner säkert hos några som läser det här, andra smackar njutningsfullt med munnen! Själv tillhör jag ett illustert sällskap "Surströmmingsakademien" med egen symbol, som varje höst träffas för att inmundiga denna läckerhet! Vi är 8 stycken och vi kan inte enas om hur länge denna sed har pågått men det rör sig om drygt 25 år. Förr fick man inte äta surströmming hur som helst utan det var tillåtet först från den tredje torsdagen i augusti, vilket gjorde att datumet kunde variera lite. Det hade att göra med att man ville vara säker på att strömmingen var ordentligt mogen för att intas. Numera har man överlåtit ansvaret åt tillverkarna. Men det skulle aldrig falla oss in att äta innan premiären, vi är mycket noga med traditionens upprätthållande! På vårt bord står förutom strömmingen med tillbehör (lök, mandelpotatis, hårt och mjukt tunnbröd) också mesost och gräddfil. Det sistnämnda har tillkommit ganska nyligen då en av medlemmarna starkt hävdar att det ska finnas med! Kvällens värdinna har också ofta lite tilltugg till de något vacklande entusiasterna! som köttbullar och svampgratäng. Men det är egentligen fusk!! Öl och nubbe och diverse sånger hör förstås till men inte mjölk! (som också lär drickas), det får drickas i dag i stället!