Jag är med i kör sedan 24 år! Enskede Kammarkör närmare bestämt. Denna höst har jag varit borta mycket från repetitionerna eftersom jag inte varit hemma och jag känner av det...Det är svårt att beskriva den gemenskap och glädje som sången ger när man sjunger tillsammans. Många gånger har jag gått till kören ganska trött och nedstämd, men efter en stund lyfts tyngden från mina axlar och när jag går hem känner jag mig piggare och lättare till sinnet. En körmedlem hade en mycket svår tid för några år sedan. Hans fru var svårt sjuk i cancer men han kom till kören varje gång. Utan den skulle jag inte orka med, sade han, när vi talade om detta. Den ger mig kraft och på något sätt hopp. Vi har också gjort många resor tillsammans, gett många konserter både här i Enskede och utomlands, och vissa har varit magiska. Minns speciellt ett tillfälle då vi var i Estland. Det var strax efter det blivit självständigt och nöden var fortfarande mycket stor. Vi hade med oss skol- och sjukvårdsmateriel och när vi överlämnade det sistnämnda till ledningen för sjukhuset fick jag en idé. Kan vi inte sjunga för dem här? Snabbt samlade vi ihop alla korister och ställde upp oss i sjukhuskorridoren. Dörrarna öppnades mot de enklaste sjukrum du kan tänka dig och gamla och slitna män och kvinnor tog sig långsamt ut i korridoren. Och vi började sjunga psalmen "En vänlig grönskas rika dräkt" och när vi såg de trötta människornas ansikten lysa upp kunde vi inte hålla tillbaka tårarna. Vi kände alla att nu ville vi verkligen förmedla något, ett hopp kanske, så bra tror jag aldrig vi sjungit den psalmen trots gråten i halsen. Vi blev ett tillsammans. Så kan musiken vara i de bästa stunderna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar