Brastider...

Jag är lyckligt lottad som har två kakelugnar. En i stora rummet och en i sovrummet. Vår villa byggdes 1909 och då satte man in , som brukligt var, kakelugnar, men när sedan villan renoverades  på 60-70-talet rev man ner dem och använde skärvorna som utfyllnad vid en utbyggnad som gjordes samtidigt.

Renoverade är synd att säga...förstörde vill jag säga nu... men det var den tiden. Dörrspeglar sattes för med masonitskivor, så även pärlspont och andra tidstypiska drag och många av de gamla fina fönstren försvann. (där glasen var handgjorda...). Vi har nu under årens lopp försökt återställa en del och så även kakelugnarna!  Det är en liten historia i sig faktiskt! Vi var ganska nyinflyttade och hade talat om att vi skulle vilja ha några eldstäder, när en bekant ringde. Hur har ni det?, sa han. Jo, fint, sa jag, men du, har du några kakelugnar på dig? Döm till min stora förvåning när han svarar att han har två stycken på sig!! Och dem kunde vi få köpa för en billig penning. Det hade visat sig att deras takhöjd var för låg.
Och så fick vi två stycken vackra ugnar, med indraget liv (midjan), kannhål (för rakvattnet) och vackert krön (kronan). Och nu värmer de oss under kalla och mörka höst och vinterdagar. Mest eldar vi i stora rummet men det händer också att kakelugnen i sovrummet får liv ibland. Och de är effektiva! Värmen sprider sig och håller i sig länge efter det elden slocknat. I går tände vi vår första brasa för hösten.

Kröp upp i våra stolar och tittade in i de flammande lågorna...värme, ro och ljus! Så har människor i alla tider samlats kring elden, och gör alltjämt!