Inga mackor tack!

Full storm utanför fönstret. Snödrev i stora sjok sveper mot fönstren och man hör hur det viner. Gott att vara inomhus i värmen! I dag har Elsa Dolly gått på dagis för de ska fira hennes 2 års dag som egentligen är i morgon. Barnehagen heter det här och den är verkligen annorlunda än den svenska. Till lunch serveras mackor med olika pålägg (vanlig lunch i Norge) med undantag från fredagarna då mackorna serveras varma! och har man inte hunnit äta frukost hemma så måste man ta med sig den och vem skickar med varm gröt t.ex, alltså blir det kanske några mackor och lite mjölk, således kall mat. Det är inte förrän barnen kommer hem på kvällen som de kan räkna med en ordentlig varm måltid. I skolan får du ingenting alls utan får själv ta med matlåda. Ni kan ju tänka er hur gott det kan smaka efter ha legat i skolväskan i flera timmar, för att inte tala om alla de barn vars föräldrar varken orkar eller hinner variera mackorna (om det blir några  alls...)  Säkert finns det många barn som varken får i sig frukost eller middag. Jag förstår verkligen inte!  Norge, detta oljerika land som inte har någon statsskuld utan tusentalsmiljarder i olika fonder och värdepapper. Skulle man verkligen inte ha råd med att låta barnen få åtminstone en ordentlig lunch??

Jag gillar dagis!

Blöjor och våtservetter får man också hålla med själv och är det så att barnen sover inne (På Elsa Dollys dagis sover man i sina vagnar ute i en ladliknande byggnad; barnen får dock sova inne om det blir för kallt!) måste man ta med egen liggmadrass. Dessutom berättade Agnes för mig att om man hämtar senare än halv fem får man böta. En mamma fick betala 500 kronor för att hon kom lite för sent. Detta är sant!! Dock vill jag starkt poängtera att detta handlar inte om den jättetrevliga personalen på barnehagen med dess trevliga lokaler och verksamhet, och Elsa Dolly stortrivs, utan mer om det officiella systemet!  Mer och mer förstår jag hur bra vi har i Sverige och hur viktigt det är att värna om detta. Tyvärr tar vi ofta så mycket för givet och först när vi konfronteras med olikheter förstår vi värdet av det vi har. Det kan gälla skolmat men också många många andra för oss självklara saker, som vi måste kämpa för att behålla.