"Ja, må du leva…"

I går firade vi vår gode väns födelsedag. Han är svårt sjuk och många funderade nog på om han skulle orka med en fest. Hans underbara hustru bestämde dock att fest skulle det bli, lånade en lokal och inbjöd till mat och dryck. Vi samlades alla i lokalen, hjälptes åt med att duka upp ett fantastisk buffébord, där flera av rätterna tillagats av släkt och vänner och sedan väntade vi alla på jubilaren, som hade förstått att något var på gång, men inte vad! Vad skulle vi nu sjunga när han kom? Det kändes på något sätt inte rätt med den vanliga sången "Ja, må du leva.." utan det bestämdes att det skulle bli " Vi är så glada ida, att du har födelsedag.." Grodan Boll och Kalle Stropps speciella sång! Jubilaren kom, blev tårögd och lyssnade till sången och hurraropen. Stämningen var god, vi åt och drack, och jag och Christer höll en liten betraktelse bland flera andra vänner. Så reste sig hustrun och gick fram för att hålla sitt tal. Ur en kasse tog hon fram flera av vår väns målade tavlor, alla tillkomna på olika platser av deras resor under åren. Det var ett så kärleksfullt och positivt tal och så avslutade hon med att säga, "nu tycker jag vi alla sjunger "Ja, må han leva…"Plötsligt kändes det så självklart. Jag tror för de flesta av oss. Vi reste oss alla, stora och små och med kraftfulla röster stämde vi i "Ja, må du leva i 100-e år" Hurra! Så länge vi lever ska vi leva, hoppet får aldrig dö.