Att leva sin mammas drömmar...

I första Babelprogrammet för säsongen talade författarinnan Susanne Brögger om sin nya bok romanen "Till T" Här berättar hon om en familj,  en dysfunktionell familj som vill vara en lycklig familj och där modern  bl.a döper barnen till olika namn från djuren i Nalle Puh. Susanne hade själv en kaotisk barndom med en  mamma som  ibland hotade med att ta livet av sig och i alla hennes böcker förekommer mamman på något sätt. Jag har inte läst så mycket av Susanne Brögger men minns hennes  genombrottsbok från 70-talet "Fräls oss ifrån kärleken" som blev en slags feministbibel där hon gör upp med kärnfamiljen.   Denna sista bok lockar mig.  Fick en känsla av att här vilar ett försoningens och kärlekens skimmer över denna  familj och att nu är berättelsen om mamman klar. "Jag har levt min mammas drömmar", säger Susanne och på frågan vad som är hon svarar hon, "mitt skratt, min ton, mitt skrivande, sättet jag lever på i mitt hus på landet (föräldrarnas gamla sommarhus) och framförallt min musik (Susanne är även jazzsångerska). Det är jag! Tankarna går till mig och min mamma. Visst är det lite så också för mig. Jag uppfyllde en del av min mammas drömmar… Jag fick studera, ta studenten ( jag var den första i min släkt som gjorde det), läsa språk, spela piano… och jag träffade en man så småningom som jag fått leva med och fortfarande lever med. Det var en dröm min mamma aldrig fick uppleva men hon fick leva ett rikt och innehållsrikt liv,  fullt av musik, hon lärde sig både gitarr och cittra, många resor också och t.o.m engelskkurs gick hon på!  Och flera kärlekar,  inte minst den på ålderns höst! Susanne blev den kvinnan mamman ville! En stark, okonventionell, modig kvinna som tagit ut en egen riktning i sitt liv men som också vågat omvärdera och se att de flesta av oss gör så gott vi kan med våra liv. Själv tror jag mamma var ganska nöjd med mig!! Hon var min största supporter. Allt jag gjorde eller tog mig för var i stort sätt bra! Även bränd stuvad potatis blev godkänd!!