Heliga danser

Att dansa har i alla tider och bland alla människor varit ett sätt att uttrycka känslor av både glädje och sorg. Så även inom kyrkan var dansen i forna tider ett viktigt uttryck för att komplettera olika  berättelser ur bibeln med rörelser,  men som med så mycket annat inom kyrkan ansågs det vara förknippat med synd och förbjöds. Numera har den heliga dansen fått en förnyad betydelse inte bara inom kyrkan  utan också inom andra inriktningar där man vill uppnå en balans mellan själ och kropp. Inom psykoterapin  t.ex. Det är tillsammans med andra man dansar. Oftast i en cirkel där man genom gemensamma steg och rörelser försöker uttrycka en upplevelse eller känsla. Musiken har alla kulörer, grekisk, romsk, gregoriansk...både ny och gammal, meditativ eller full av energi. En speciell känsla av närhet och helhet växer fram både till sig själv men även till de andra.  För två år sedan gjorde jag en pilgrimsresa till Assisi, den helige Franciskus stad. Det var veckan efter min mammas död och jag var full av sorg. Det blev en fantastisk upplevelse men inte bara för att jag fick vandra i denna vackra italienska stad så full av andlighet utan också för att varje kväll innan middagen dansade vi olika heliga danser. Vi hade turen att en av deltagarna var lärare i detta. En dans minns jag speciellt. Den handlade om fiskarhustrun som väntar på sin man, "skall han komma tillbaka från havet eller inte... " och den dedikerade vi till min mammas minne. Dansen böljade fram och tillbaka i olika rytm och sin suggestiva musik och jag kände hur alla deltog i min sorg.  En stark upplevelse som tröstade och gav mig kraft. Här kan du läsa mer!

heliga danser