Fåglarna sjunger farmor, säger lilla E då jag går med henne till dagis. Ja, det gör de verkligen trots snödrivor och snötunga buskar och trän. Vi är på rätt sida av året, och även om solen lyser med sin frånvaro! kommer ljuset mer och mer! Idag börjar enligt traditionen fastan, som ska pågå 40 dagar fram till Påsk. Det är nog inte många som tänker på det längre, men i kyrkan tecknar man fortfarande vid askonsmässan ett svart sotkors i pannan på deltagarna. Det ska minna om vår förgänglighet. Förr i tiden hällde man aska över de som skulle göra botgöring, och sedan togs de inte upp i kyrkan igen förrän till påsken. Härav uttrycket "i säck och aska!" Vi fastar ju inte längre men jag tycker att det ändå kan vara viktigt att tänka till lite extra på hur bra vi har det här i Sverige. De flesta av oss får äta sig mätta och vi omger oss med ett enormt överflöd både av mat och prylar. Fastetiden ger ju också en anledning både till begrundan av vårt timliga men också vår möjlighet att dela med oss till andra. Muslimernas Ramadan är ju en sådan månad, som dessutom fortfarande har en stor, levande betydelse. Kyrkan delar ut små sparbössor att ha på bordet som en liten påminnelse. Lite småslantar då och då kan bli till en get eller ett träd...ingenting är för litet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar