Att skriva är ett sätt att leva

Många av oss har säkert fört och för dagbok. När jag var i 11 årsåldern fick jag en fin sådan med ett lås och en liten nyckel så att jag kunde låsa om mina tankar. Tyvärr försvann boken vid ett inbrott i vår källare men jag minns att jag där berättade om min första kyss. Percy hette han som fick den äran! Sedan har jag skrivit mest hela tiden utan att vara konsekvent. Små betraktelser, dikter men också under hela vår första Frankrikeresa skrev jag flitigt och där försökte jag mig också på att illustrera. Jag hade köpt en liten akvarellåda som så behändigt  kunde tas fram och det var så roligt att försöka välja ut det som lättast kunde fångas i bild i min text! Jag skriver fortfarande men eftersom jag också bloggar blir det inte lika ofta.  Numera skriver jag ju mest på datorn men fortfarande kan jag inte låta bli att ibland köpa vackra böcker att skriva i för hand!  Att skriva är ett bra sätt att reda ut sina tankar, att få perspektiv på det som sker. Det har hjälpt mig så många gånger, varit både till tröst och glädje. Den som inspirerade mig nu att skriva detta är Paul Auster, en av mina absoluta favoritförfattare. Amerikan, och känd bl.a för sin bok "New York- trilogin". Jag läste hans nya bok "Vinterdagbok" där han ser tillbaka på sitt liv och det som format honom. Boken är inte upplagd i kronologisk ordning utan löper i olika tidsperspektiv vilket gör att han tydligt kan se hur saker och ting påverkat honom både psykiskt och fysiskt men också hur det format hans författarskap. Jag älskar hans språk, hans tankevindlingar, och dessutom utspelar sig sig allt  oftast i just New York! Har du inte läst några böcker av honom ännu, föreslår jag att du börjar med "Dårskaper i Brooklyn" sedan är du förhoppningsvis fast!