Jag är helt tagen av den film jag nyss sett, "Philomena" baserad på en sann livsberättelse. Min bloggvän Eva har skrivit om den, flera vänner har talat om den och nu äntligen kom Christer och jag i väg för att se den. I går på "Skavlan" intervjuades den verkliga Philomena och man tror nästan inte det är sant det hon berättar. Så totalt ovetande om livet blir hon gravid, en fruktansvärd skambelagd händelse i det strängt katolska Irland som gör att familjen förskjuter henne och hon placeras i ett kloster där hon föder sitt barn som sedan efter flera år adopteras bort. Filmen ger återblickar samtidigt som den berättar om Philomenas sökande efter sin son med hjälp av en journalist. Judi Dench som spelar huvudrollen gör en fantastisk rollprestation och hennes åldrade ansikte är så vackert och uttrycksfullt. Lika vackert som den verkliga Philomenas ansikte, och det som är förunderligt är att trots kyrkans och nunnornas svek så har Philomena bevarat sin tro. Jag undrar om jag själv skulle ha kunnat göra det. Sådana fruktansvärda övergrepp i Gud namn är svåra att förlåta. Kanske är det så som en präst sa till mig en gång när vi diskuterade om förlåtelse... vissa saker kan kanske bara Gud förlåta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar