Det har fortfarande inte riktigt ljusnat utan parken vilar i stilla gryningsljus. Jag har tänt några ljus och sitter här vid bordet med en kopp te. Det är alldeles tyst i huset och jag njuter av denna lilla stund under "korkeken" innan allt vaknar omkring mig. Tänker på fotoutställningen med namnet "Hans Gedda och mörkrets mästare" som jag och min fina 15-åring Hjalmar var på häromdagen. Hans Gedda heter fotografen och bilderna visas på Konstakademien fram till 30 mars 2014. Här visas porträtt av författare, konstnärer, artister och politiker men även om Gedda ofta arbetar kommersiellt har han också egna konstprojekt inom olika genrer som cirkus eller stilleben. Hjalmar kände inte igen så många personer, utom Nelson Mandela, Abba och kungen! men han tyckte likafullt att det var intressant att se de olika porträtten. En liten videoinspelning visade också en intervju med Gedda där han berättar om hur han närmar sig sina objekt, först på avstånd och sedan närmare och närmare, allt för att skapa trygghet och tillit. Jag frågade Hjalmar varför man ofta upplever svartvita bilder starkare, och då svarade han, att han tyckte att färgen ofta gör bilden "vackrare" nästan lite ytligare, medan den svartvita blir som verkligare, innehållsrikare…Ligger mycket i det tycker jag. I ett angränsande rum visas 30 oljemålningar av konstnärer från tidigt 1600-tal också med stora kontraster mellan ljus och mörker. Rummet är svagt upplyst och tavlornas olika motiv lyser emot oss. Här är ljus och mörker inte sett och arrangerat genom ett kameraöga utan skapat med färger av en målares hand. Hjalmar fastnar för en tavla med en man som håller ett ljus. Det lyser bara upp hans ansikte och en liten del av kroppen, resten är försänkt i mörker, men så det lyser….
|
"Judith med Holofernes huvud" Antiveduto Gramatica
Nelson Mandela
"Veronicas svetteduk" Francisco de Zurbaran
Tromas Tranströmer
Självporträtt Hans Gedda |
Kanske skulle ta mig dit...
SvaraRaderaVi kanske kan gå dit tillsammans eller också går vi till Fotografiska! Där kan man äta god lunch också! Kram
Radera