"Att sticka hål på bubblan…."

Bilden är något beskuren

I elfte timmen kommer jag iväg till Liljevalchs för att titta på utställningen med Lena Cronqvists målningar och skupturer mellan åren 1994 till dags dato. (sista dagen i morgon söndag). År 1994 hade Lena en stor utställning just på Liljevachs och där jag hade förmånen att få hälsa och prata lite med hennes man Göran Tunström. En mycket varm och öppen person som gick bort alldeles för tidigt. Sorgen och bearbetningen av denna förlust finns med på utställningen. En svit med fyra tavlor som beskriver det sorgearbete som Lena genomgår och som också blir till något allmängiltigt. Jag stannar länge framför dessa tavlor.
Annars är det mycket Lena Cronquist som Christer lite skämtsamt säger! Många självporträtt och så de två flickorna som leker och dissekerar pappa och mammadockor. De badas och matas och stoppas ner i glaskolvar hårdhänt med sina grinande munnar och röda clownnäsor. Flickorna är själva marionetter i Lenas hand, dockor som kan detronisera pappa kung och mamma drottning. Det är starka bilder, ofta otäcka, med klara skarpa färger. Det är sällan men ser någon harmonisk bild, låt säga riktigt ljus, men jag finner några. Utställningen är uppbyggd i teman och ett rum upptas av änglatavlor. Här har Lena inspirerats av renässansmästaren Giotto och ibland undrar man om änglarna är ett skydd eller ett hot.
Jag tycker mycket om skulpturerna i lera och i brons. Flickor som gungar, hänger knäveck eller räcker ut tungan! En del av dem befinner sig i glaskupor eller stora bubblor…så gör också den springande flickan i den stora tavlan "Springande flicka i bubbla". Jag skulle vilja sticka hål på bubblan så att flickan får springa i väg….befriad…