Mitt i allt julstök bär vi på en stark oro…en av våra allra bästa vänner är svårt sjuk och i dag ska man eventuellt påbörja ytterligare en sorts behandling för att åtminstone försöka bromsa upp sjukdomens förlopp.
Vi talar med honom ofta, även med hans fru, och vi försöker vara positiva och hoppfulla…men det är inte lätt när man hör hans trötta röst.
Tänker ånyo på hur vi stretar på i livet, stressar än hit och dit, köper saker och samlar i våra lador. Och ändå…allt detta betyder ju slätt och ingenting om man inte får vara frisk. Vår vän kämpar och som tur är har han nära och kära omkring sig, inte minst sin hustru som hela tiden finns där kärleksfull och stöttande.
Vår käre vän är poet, målare och livskonstnär och under årens lopp har han förärat oss många dikter och bilder. Hans sista lilla diktsamling "dodeka" börjar med denna dikt som jag här återger med hans tillstånd.
TRÄFFAD
Här är jag nu
i skuggan av mig själv
och upptagen av mina tankar
Lutad mot det förflutna,
fylld av det som redan varit
och blickande in i molnens vithet
-På väg ifrån evighetens outgrundliga gränser
Runt omkring sjunger fåglarna fritt
grönskar det som kan växa,
doftar jorden medan regnet faller
-Som tårar ingen känner när kvällen närmar sig
för att hastigt fukta kinden
Här är jag nu
tyst medan allt lever,
och glömmer mig bort i stunden,
för att finna en närmare fortsättning i hoppet som döljer sig
Där,
i det bländande ljuset
gömmer sig de farbara vägar som leder vidare
För mig…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar