Mitt andra Adventsljus tänder jag för Nelson Mandela, för hans livsverk, för hans mod och patos att vilja göra världen bättre. Men ljuset ska också brinna för alla dem som mer eller mindre osynliga försöker göra skillnad. Häromdagen såg jag ett inslag i Rapport som berättade om hur människor i en liten by i Värmland tog hand om sina syrianska flyktingar på ett generöst och medmänskligt sätt. En fotbollstränare startade en fotbollsgrupp för pojkarna i förläggningen och flera gånger i veckan åkte han ut dit flera mil för att träna dem. Det gick inte att ta miste på barnens glädje. Tänker också på små vardagliga "omtankar"oss människor emellan. Ett oväntat sms, ett telefonsamtal bara för att säga "hur har du det?" eller "tänker på dig"…sådant där som man blir så glad av och som får en att tanka om! Häromdagen när jag hämtade Elsa Dolly på dagis stod hon där med händerna bakom ryggen och såg klurig ut. "Jag har något till dig mormor," sa hon och räckte fram handen. Där låg ett halsband och ett armband som hon gjort. Mormor blev jättevarm i hjärtat förstås och satte genast på sig. Ljuset får med andra ord brinna för all den omtanke vi har och kan ge åt varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar