"Plöstsligt knackar det på dörren…"både bokstavligt och bildligt

Jag har precis slagit ihop pärmarna till Etgar Kerets novellsamling "Plötsligt knackar det på dörren". Små korta betraktelser;  som urklipp i en pågående verklighet, där man inte vet hur det börjar eller slutar utan hamnar mitt i! Underfundiga, ofta absurda berättelser som får mig att skratta och samtidigt se på saker och ting med omvänt perspektiv. T.ex hur vi med våra saker i fickorna eller för all del i vår väska kan bejaka livet om lyckan plötsligt skulle uppenbara sig!! Etgar Keret är en israelisk författare, bor i Tel Aviv och har skrivit flera böcker. Hans familj är också något av en ytterlighet! En syster som är ultraortodox med elva barn och en bror som är vänsterradikal. Själv säger han sig vara liberal vänster! Ska absolut läsa fler böcker av honom! Pröva du med!
 Skrattet i halsen satte vi dock igår när vi på Uppsala Stadsteater  såg musikalen "Cabaret"! Jag vet att jag oftast är positiv mot det mesta!! (några vänner tycker jag är så onyanserad…) men den här uppsättningen var fantastisk bra! Ni vet säkert att handlingen utspelar sig i Berlin under slutet av 20- och början av 30-talet strax innan Hitler kom till makten. För några år var Berlin en fristad för experimentell konst och radikal politik men också olika yttringar av dekadans och massor av människor festade runt. Sally Bowles, spelad och sjungen suveränt av Sarah Dawn Finer uppträder på Kit Kat Club där hon lär känna Cliff Bradshaw, amerikan med författardrömmar. Kring dessa utspelar sig berättelsen om människans unika förmåga att vägra se sanningen i vitögat…att en fruktansvärd katastrof närmar sig. "Det är bara skolpojkars bus", säger den judiske frukthandlaren, när hans fönster krossas av

stenar, " det går över"….över går också förlovningen mellan honom och hyresvärdinnan fräulein Schneider, (underbara Babben Larsson) när det börjar gå uppför henne vad som kommer att inträffa om hon gifter sig med en jude. Dekoren är effektfull, inte för glittrig utan mörk som en bunker…Slutscenen är mäktig. Konferencierns tandglittrande leende " Willkommen…" blir till en grimas (utmärkt spelad av Oscar Pierrrou Lindén) och slutet är dramatiskt. Alla klär av sig och stiger in i bunkern och högst upp står det blonda paret med sin pälskrage och hakkorsarmbindel. Wagners musik ur Parsifal dånar över salongen, ödesmättat.
Kan det vara mer aktuellt,  frågar jag mig? Nu med nazister som framträder på gator och torg, inte bara här utan i hela Europa. Och så många av oss som helst vill stoppa huvudet i busken och säga som Sally Bowles, det är bara politik, det kommer att bli bra….Om ni har tillfälle så se denna viktiga och tänkvärda musical. Vi måste tillsammans kämpa mot dessa agressiva och destruktiva krafter som breder ut sig.