Jag åker spårvagn på Folkungagatan, är runt 4 år. Vi står ute på spårvagnens lilla utedel där bak och jag håller nog mamma i handen för det skramlar och vickar. Plöstsligt öppnas en lucka i dörren och en hand sticker ut. Människor lägger pengar i den och sedan delas det ut små biljetter av samma hand! Några gånger har vi suttit inne också. Då får man betala till en man i fin mössa och uniform som sitter i ett bås bakom en pinne som han kan fälla upp när han reser sig. Han har en lustig väska på magen i läder och det hänger olika metallrör på den där han lägger i och plockar ut pengar! Och varför berättar jag detta nu undrar ni? Jo, jag befinner mig i författaren Stieg Trenters sällskap i boken "Kalla Handen"! I Stockholm på 40-talet där man åker just spårvagn eller droska och säger hyvens och pain riche! Det är roligt med de här gamla deckarna! Och just kanske Trenter som skildrar ett Stockholm som i stort försvunnit. Ett 25 tal böcker blev det innan han avled 1967 endast 53 år gammal. Hans alter ego är fotografen Harry Friberg som tillsammans med kriminalintendenten Vesper Johnson, (som får mig att tänka på Agatha Christies Hercule Poirot!), löser de olika morden ofta på krogar som inte längre finns. "Farlig Fågänga", den första bok jag läste av Trenter, börjar med att Harry äter sniglar på sin stamkrog i Gamla Stan "Cattelin". Här åt jag och Christer alltid löksoppa förr efter våra julklappsinköp! Den är borta nu... Jag kan tycka att språket är lite väl överlastat ibland och en aning "mossigt gammmalmodigt", men härlig nostalgikänsla och stämning väger lätt över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar